Springa vilse med vilja

En riktigt lyckad "springa vilse med vilja" runda. Tog norrut för då brukar jag i regel landa någonstans västerut med tiden. Det finns banne mig inte en enda rak väg här i Saitama. Som väntat tog det bara ett par minuter att bli helt lost. Denna gång hade jag riktig tur och först hittade jag Japans gömda risfält:-) Mellan husen i villa kvarteren har de vallat upp obebygda tomter och odlar ris. 200*200 meters risfält och hundratals av dem. Lite senare sprang jag förbi en gammal brädgård och där måste man ju bara gå in. Inte direkt Horback här inte. Personalen 90+ skulle jag tro, inte en brädstump som var yngre än ett 100 år. De hade träd som var nästan 300 år gammalt och kostade ett par tusen SEK löpmetern. Handslipat trä för shoji dörrar där de slipar med stenar i olika grovlekar. En av de häftigste upplevelserna jag har haft här. Trä och bambu i alla de former och skick med klar tonvikt på åldrat skick. En hel del kringlande på småvägarna tog mig till tågspåren till slut och sedan rakt hem.Som väntat kom jag in från Syd väst.