Löpning Träning 38 inlägg 5404 visningar

Hur blir det roligare med långpass?

1971 • Höganäs
#1
15 juni 2011 - 22:50
Gilla
Jag tränar inför Stockholms halvmara och ökar på långpassen efter hand, med fem minuter i veckan. Drygt 13 km är det längsta passet jag kört. Nu märker jag att jag drar mig för att ta mig ut..."blåser det inte lite väl mycket"...."oj, är klockan SÅ mycket, då hinner jag inte"...och en massa andra dåliga ursäkter.
Det känns helt enkelt skittråkigt att vara ute i över 90 minuter. Jag joggar långsamt så jag kan inte påstå att det är direkt jobbigt, mer än att knäna och höfterna börjar protestera ett par kilometer hemifrån, men det är ju därför jag ökar distansen långsamt.
Tanken på att jag måste vänja mig att vara ute i TVÅ TIMMAR känns oöverstiglig. Å andra sidan vet jag ju att jag verkligen kommer att vara överlycklig när jag väl går i mål. Vet redan nu att jag nog inte kommer att bli en maralöpare, att bli snabbare på milen verkar mycket roligare.
Ge mig era bästa tips på hur jag kommer att längta efter långpass i sommar, pleeease!!
< < < 1 2 > > >
1981 • Nybro
#2
15 juni 2011 kl 22:57
Gilla
Ett tips kan ju vara om du har en mp3-spelare. Försök hitta en bra ljudbok och välj att enbart lyssna på den när du springer dina långpass. Finner du någon extra intressant bok kan det ju till och med bli att du längtar till långpassen :).
1972 • Floda
#3
15 juni 2011 kl 22:59
Gilla
Ge dig ut på äventyr. Passa på att se områden du inte har sett förut. Ta bussen någonstans och spring hem därifrån. Då blir det roligare.
1969 • Sala
#4
15 juni 2011 kl 23:00
Gilla
Jag är som du och har också tränat milspecifikt i år, men tyvärr så blev det sak samma, att jag fann ursäkter att slippa intervallerna, ja all träning, precis som tidigare. Ja, jag gillar intervaller och fartpass mer än långpass, men jag tror inte att det spelar någon roll vad man tränat för. Man hittar alltid ursäkter.

Men detta har gjort långpassen roligare för mig:
1. Sportdryck. Dyrt och fullkomligt onödigt. Dessutom missar man nästan hela den viktnedgång man fick från passet. Men tron på att drycken, kakorna, gel etc gör nytta gjorde passen roligare under mitt första långpassår.
2. Att hålla koll på puls och fart under tiden gav mig något att tänka på när benen började bli mosiga.
3. Farthöjning mitt i passet.
4. Springa förbi roliga ställen, ta en öl mitt i passet, sittande på Bishops' i Västerås bland alla väldoftande människor och njuta av rätten att stinka.
5. Lyssna på radio får tiden att gå fortare än musik faktiskt.
6. Bita ihop.
1975 • Torslanda
#5
15 juni 2011 kl 23:07
Gilla
Jag försöker att alltid springa nya vägar på varje långpass. Tittar på kartan innan och planerar ungefär hur jag skall springa för att få lagom längd samt nya roliga vägar. Funkar för mig, njuter av långpassen (än så länge iaf)
Mikael
1986 • Borås
#6
15 juni 2011 kl 23:50
Gilla
Dela upp passet i flera delar. Tänk t ex 2 km längre fram och inte "Nu är det är 15km kvar..."
1984 • Malmö
#7
16 juni 2011 kl 00:20
Gilla
Jag har också som mål att i år kunna springa en halvmara.
Innan gårdagen hade jag som längst sprungit 12 km, och det bara 2-3 ggr innan dess var milen mitt max.
Ja lyssnar ALLTID på peppande musik när jag springer och brukar inte ha med mig vätska.
Men så igår tänkte jag att jag skulle prova o se om jag klarade 15 km, och då tog jag med mig den sportdryck som fanns recept på här på jogg för ett tag sedan. Just nu är jag också mitt uppe i Alkemisten som ljudbok och därav lyssnade jag på den 2/3 delar av passet, Jag trodde inte ljudbok skulle vara något för mig vid träning men det funkade verkligen.
Allt detta resulterade i att jag sprang 17 km!
1983 • >
#8
16 juni 2011 kl 02:05 Redigerad 16 juni 2011 kl 02:08
Gilla
Stanna och köp något gott på vägen eller ta med dig något gott och uppiggande i ryggan.
Jag förstår inte hur 90 minuter för dig själv vart 14:e dag kan vara så hemskt. Finns det inget du kan fokusera på under joggandet? Passa på att lösa lite problem eller låt tankarna flöda fritt.

Jag tror att långpasset skulle vara skönare om du sprang längre oftare, förläng ett av kortpassen?

Dåliga ursäkter kan du försöka "träna" bort med en positiv tankeställning. Kvällen före, innan du somnar, kan du tänka något i stil med "Imorgon springer jag mitt långpass, jag springer längre än vad jag någonsin gjort tidigare och på halvmaran i September kommer jag sväva fram."
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#9
16 juni 2011 kl 06:30
Gilla
Spring med någon och då på en fast start tid.
1956 • Lund
#10
16 juni 2011 kl 06:30
Gilla
Två motfrågor, Ulrika.

Måste det vara roligt.... ;)

och vad är alternativet?
Tor
1975 • Göteborg
#11
16 juni 2011 kl 07:55
Gilla
1980 • Stockholm
#12
16 juni 2011 kl 11:12 Redigerad 16 juni 2011 kl 11:12
Gilla
Jag tror nyckeln handlar om att göra löpning till en drog som du längtar till snarare än ett nödvändigt ont, vilket jag antar kommer för det flesta med tiden? Jag längtar då banne mig till varje pass och prioriterar snarare bort annat. Jag tror inte jag är ensam om att känna så, även om det inte är så för alla givetvis.

Kanske kommer det ske för dig när du springer lite längre distanser och mer kontinuerligt så din kropp verkligen börjar få smak på "the runners high" eller vad det nu kallas som gör en så lycklig av löpning?

Lycka till!
1976 • Göteborg
#13
16 juni 2011 kl 11:35
1 Gilla
@Mårten, Du tycker att man skall skippa sportdryck för att det är onyttigt men det är ok att stanna och ta en öl ? :)

Var bara tvungen att göra ett inlägg :)


1984 • Kristianstad
#14
16 juni 2011 kl 14:22
Gilla
Jag känner samma sak emellanåt, har dock aldrig hoppat över ett pass bara för att jag inte känner för det...

Javisst känns det segt ibland när man vaknar vid 12:00 (Jobbar natt) och vet att man ska springa 12-14 km...oavsett vad så ger jag mig alltid ut, efter några kilometer så släpper det alltid och man blir lika lycklig som vanligt!

Jag har ingen musik eller vätska med mig på mina pass. Däremot är det riktigt bra att dela upp sträckan i bitar, jag varierar mellan ett par olika slingor så jag vet ju ungefärliga delsträckor, inte så kul att titta på klockan hela tiden och se att man kommit 100-200 meter sen sist...

När jag börjar passet brukar jag tänka "nu är det 14 km kvar" precis innan jag startar tidtagningen, sen allt eftersom man avverkar kilometrarna så kan man tänka "sedärja, 4 km gått, bara 10 kvar".

Sålänge som vädret är någorlunda bra så funkar detta perfekt för mig, detta i kombination med att man går ut lagom hårt så man orkar hålla ett bra tempo hela passet, inte så kul att gå ut hårt och sen känna orken försvinna efter 8-9 km...
Kinsei
1974 • Malmö
#15
16 juni 2011 kl 14:28
Gilla
Håller med om att det inte alltid är jättekul, och för mig hade det varit förödande att tänka på hur mycket jag har kvar! Försöker tänka på helt andra saker i stället, som vad jag ska laga till middag under kommande veckan eller fokusera på omgivningarna.

Men det fina är ju att man hela tiden förflyttar gränserna för vad som är långt. Jag kan tycka att 10-12 km är en rätt lagom sträcka att springa, inte ssk långt, jobbigt eller långtråkigt i sig. Men för att känna så tror jag det krävs att man springer en del beydligt längre pass också. Annars blir ju plötsligt 12 (eller 10 eller 7 eller vad det nu är) en lång och jobbig sträcka! Det är nog min huvudsakliga motivation för långpassen faktiskt.

1971 • Nykvarn
#16
16 juni 2011 kl 14:37
Gilla
Vad är din drivkraft att springa halvmaran? Om du inte uppskattar långpassen så bör du kanske sikta på enbart träna och tävla på kortare distanser.

Sedan har jag lite av samma problem fast då gäller det marathonlångpassen som både tenderar att stressa och tråka ut mig en aning, mitt recept mot det är att lägga in fartökningar i passen samt hitta på nya löpvägar vilka andra varit inne på ovan.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#17
16 juni 2011 kl 14:54
Gilla
spring till en fin plats, eller någon du är nyfiken på som ligger på lagom avstånd hemifrån. och när du väl når denna plats, är den ovanligt väcker etc så låt dig ta en paus där och njut. poängen med långpassen är väl ändå att vänja kroppen vid att vara igång länge.
per andersson
1963 • Älvängen
#18
16 juni 2011 kl 15:05
Gilla
Jag är inte till någon hjälp alls. Jag älskar långpassen. Jag kommer in i något slags vegetativt tillstånd där tankarna rör sig fritt. Det som ev har tyngt mig innan passet är som bortblåst alternativt löst! Tankar som "Va, var har jag varit mellan 5 km och 11 km?!" är inte ovanliga för mig. För mig är långpassen ett sätt att komma bort från all prestation som arbete, hem, omgivning, intervall mm bygger på. Det är bara jag, mitt eget tempo och mina tankar - underbart!
Stefan R
1966 • Stockholm
#19
16 juni 2011 kl 15:25
Gilla
Som nämts ovan, radio är ett utmärkt alternativ till MP3 spelaren
Man vet inte vilken låt som kommer, finns alltid någon kanal som är intressant oavsett om man gillar rock, 80-tal osv. Har man möjlighet att ladda hem pod-cast kan man lyssna på gamla sommarpratar favoriter. http://sverigesradio.se/sida/poddradio.aspx?programid=2332
Själv har jag inga problem att avverka ett två-timmars pass lyssnande på sportradion...
1980 • Åby
#20
16 juni 2011 kl 16:06
Gilla
jag hade såna motivationsproblem när jag körde med väldämpade ganska tunga och stabila skor. Löparglädjen infann sig aldrig riktigt men ett par lite lättare DS Trainer fick mig på andra tankar. Löpkänslan är det som får mig att må bra. Ihop med att komma bort ett tag från småbarnslivet och känna att jag faktiskt klarar en eller ett par kilometer till är min största morot, sen är det strax efter 90 minuters löpning som det händer grejer i kroppen hos mig och en känsla av välbehag sprider sig i blodkärlen.. typ den där känslan av att "jag kan springa hur långt som helst" som sen abrupt tar slut i nästa uppförsbacke, men innan dess är livet bra härligt :)
EN peppig spellista i mp3spelare som går på random är inte så dumt det heller, eller för den delen att sitta och beskåda sin löptur efter ett väl utfört arbete.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.