19 december 2013 kl 11:05
Som motionär, som redan håller en relativt låg fart, kan det vara svårt att få till en positiv utveckling om man i längre perioder håller sig till strikt lågpuls. Anledningen är att löpekonomin blir lidande för att man tappar fart och spänst i steget.
Jag tror att man måste ha någon form av fartinslag, eller spänst, plyometriska styrkeövningar och liknande en gång i veckan eller så, för att bibehålla en god neuromuskulär funktion.
Kategorier som kan ha framgång med Maffetone och liknande upplägg är exempelvis elitlöpare som kör för intensivt och har överträningssyndrom.
En annan grupp är soffpotatisar med potential för viktminskning som har en löparkropp och talang någonstans därinne. Tack vare den skonsamma träningen kommer de snabbt upp i volym, tappar i vikt och mejslar fram sin löparkropp, vilket i sig bidrar till en positiv fartutveckling.
180-formeln tror jag inte på. Det handlar om att hitta den intensitet där fettförbränningen är maximal och det gör man nog enklast på känsla, genom att hålla sig under andfåddhetsgränsen, prattempo o liknande
Om man nu ska någon pulsregel så kan man hålla sig 40 slag under maxpuls, eller 20 slag under tröskelpuls. Eller varför inte 140-regeln, dvs håll dig altid strax under 140..? De som börjar med Maffetone är ju oftast i 40-50 årsåldern och de som lyckas och hittar en lågpuls som de trivs med och som funkar verkar ofta hamna just vid 140.
Vill också tillägga att hjärtat inte har några statiska karakteristika. Det är en formbar, träningsbar muskel och såväl maxpuls, vilopuls och slagvolym vid olika intensiteter kan förändras som en anpassning till den träning man huvudsakligen bedriver. En som kör mycket lågpuls kan tex få sänkt maxpuls, men större slagvolym över hela registret, kanske mest uttalat i den låga pulszon där träningen huvudsakligen sker..