TCS New York City Marathon 2018 - New York City

Race Report New York City Marathon 2018.

Pedda & jag hade avresa med Springtime bussen från Hotell Cambria kl.0510, resan gick snabbt & smidigt och anlände till säkerhetskontrollen på Staten Island klockan 05:40.
På Staten Island möttes man av tung beväpnad militär & polis och efter säkerhetskontrollen var det bara att fortsätta till Blue Wave och invänta start kl.09:50.
Fyra timmars väntan med +4 grader var inga problem temperaturmässigt då jag hade baltat på mig flera lager med gamla överdragskläder och när sedan solen kom upp blev det riktigt behagligt

Det serverades bagels, banan & kaffe & så hade vi med mackor så det var absolut inga problem att fylla på energidepåerna inför start.
En massa människor och visst fanns det en del kändisar från Sverige oxå.
08:50 fick vi gå in i Blue Corral och vid 09:20 fick vi fortsätta fram till Blue Start.
Av med överdragskläderna & kissepaus i flaska, nationalsång, New York New York med Frank Sanatra och när startskottet gick klockan 09:50 var det gåshud!

Jag, Pedda & Micke beslutade att springa tillsammans och starten uppför Verrazano bron med Manhattans skyline i bakgrunden var riktigt fräckt.
När vi kom över bron var vi i Brooklyn möttes av den jublande publiken. 2 miljoner människor står utmed banan och hejar på löparna.

I de judiska kvarteren blev det knäpptyst. Männen i de stora hattarna & lockiga polisonger bara tittade tomögt på oss och mitt i gatan gick två äldre herrar precis som de alltid har gjort & vägrade inse ett de var i vägen.

På Queensbron var det folktomt & det enda som hördes var tusentals löpares fotsteg men när vi kom till Queens möttes vi åter av folkets jubel.
Med en Sverigetröja & Niclas skrivet på bröstet blev det många hejarop som "Go Sweden" & "Go Niclas" och det gav fantastiskt mycket energi.

Körde på i ca 4:45 tempo och fyllde på med vätska vid varje station & High Five gel likte vartefter och det kändes riktigt bra.

Vid 34km började benen kännas tunga. Säkert beror detta på att jag inte har kört några långpass efter Berlinmaran 6 veckor tidigare då högerknä har strulat.
Ingen smärta i högerknä men blytunga ben & jag släppte av på farten och Pedda & Micke fortsatte.
Tack vare den peppande publiken fortsatte jag löpa.

Kom fram till NO hörnet av Central Park & kände att nu är det bara att bita ihop.
Segt som satan men nu var det inte långt kvar till målet!

Målet i sikte och målgången kändes underbar!

Fick medaljen runt halsen och därefter påsen med lite gott & blandat och påbörjade den långa promenaden till ponchoutlämninge. Efter en kort promenad träffade jag på Pedda & Micke som hade gått i mål 3min före mig.
Hämtade ut ponchon och påbörjade vandringen tillbaka till hotellet på trötta ben.
Bilden av alla trötta maratonlöpare som gick utmed gatan var som tagen ur en zombiefilm.

I NY hyllas man av de människor som man möter på trottoaren om man är maratonlöpare. Man möts av ett leende och ett grattis av nästa alla man möter. Underbart!

Att komma tillbaka på hotellet & få öppna den där kalla, goda IPA´n var underbart och efter en skön dusch träffade vi Samuelsson & Zeitelberg för firarmiddag!

Högerknät höll under springet men under kvällen kom ömmande & på måndagen gjorde det ont och det var haltande steg.
På Onsdagen då vi var på hemresa var smärtan borta och hela kroppen kändes fräsch.

New York City Maraton måste upplevas! Den bästa maran hittills av de 14 maror som jag har genomfört!