Inga kan springa som vi. Vi är alla superhjältar. Foto: Krister Lindström

Människans superkraft

ReportageVi människor skiljer ut oss i djurvärlden genom två superkrafter. Våra stora hjärnor och vår upprätta gång. Vi har kollat närmare på hur de hänger ihop och varför vi blev superhjältar på långdistans.

För sex miljoner år sedan, när vår förfader var gemensam med schimpansen, var vi en liten apa. Våra hjärnor var små men vi kunde, redan då, stappla på två ben. Idag går och springer vi enkelt upprätt men i början innebar det problem för evolutionen att lösa. Att stå på två ben innebär nämligen att man bli sårbar, får svårt med balansen och blir generande långsam.

Utsattheten
Att skydda sig mot rovdjur med nacke och kropp fullt exponerade är inte lätt. Vi löste det genom samarbete. Istället för att fly undan, som andra bytesdjur, skyddade vi varandra. Vi blev så tighta att vi snart t.om. vågade utmana rovdjuren och stjäla deras byten. Vi kunde då se gamarna i skyn, jogga motsvarande ett Lidingölopp och jaga bort dem från deras byte. Därefter kunde vi kalasa på den hjärna och benmärg som fick våra egna hjärnor att växa.

Balansen
När vi landar ett löpsteg har vi endast en fot i marken. Det gör det bökigt med balansen. Utan framben behöver man kasta med överkroppen för att inte falla framåt. Något som varken gör sig bra på foton från lopp eller evolutionärt. Utvecklingen hittade en smidigare lösning: våra exceptionellt stora rumpor. Med hjälp av Gluteus Maximus fick vi det snygga och energisnåla löpsteg vi gärna visar upp när vi passerar någon i spåret idag.

Långsamheten
Vi som håller på med löpning har svårt att erkänna att vi är långsamma. Dessvärre är vi det. Fruktansvärt långsamma faktiskt. Vi har inte en chans att springa ifrån ett enda rovdjur. Faktum är att Usain Bolt på 100m "bara" kommer upp i en hastighet av 38km i timmen. Snabbast i världen men inte ens tillräckligt för att springa ifrån en flodhäst (toppfart kring 50km/h)

Superkraften
Den som inte är snabb kan vara uthållig. Det är vi. Vårt löpsteg och förmågan att svettas har gjort oss till världsmästare i långdistans. Endast slagna av draghundar (i kyla) som avlats just på denna förmåga. När andra djur kapsejsar av överhettning och energibrist kan vi fortsätta "hur länge som helst". Det finns flera exempel, jorden runt, där människor utvecklat s.k. utmattningsjakt. En metod där man springer efter villebråd tills de stupar. Den mänskliga jägaren kan, nedkyld av svett och medvetenhet om hur jakten skall sluta, "lugnt" hålla ut.

Vinsten
Evolutionen ger ingenting gratis. Det måste alltid finnas en fördel. Våra förfäder hade inte råd att stappla runt för att vi skall kunna springa maraton idag. För dem behövde vinsten vara omedelbar. Deras vinst var att upprätt gång gav dem fria händer. Händer som kunde bära hem mat till flocken. Flocken blev starkare och generna för tvåbenthet och samarbete fördes vidare.
Våra enda ben är alltså en viktig del av vår framgångssaga som art.


8 kommentarer till artikeln

1978 • Arboga
#1
12 november 2012 - 19:29
Jag kommer på minst ett släkte av däggdjuren som är oss överlägsna i distans och uthållighet och det är de vattenlevande däggdjuren.
Hur långt simmar en val per dag, hur långt simmar den per år? Är någon människa ens i närheten av detta vare sig på land eller i vatten?

1974 • Kristinehamn
#2
13 november 2012 - 07:13
Hörde samma tankar om människans överlägsna uthållighet i djurvärden när författaren till Born to run gästade Skavlan. Men jag tycker ni helt misstolkar hästarnas prestationer på lång distans. Vid VM i distansritt 2010 hade det vinnande ekipaget en tid av ca 7:35 på 16 mil (100 miles). Detta var med en ryttare på ryggen. Människans världsrekord på samma distans är ca 4 timmar långsammare. Loppet mellan häst och människa som författaren till Born to run hänvisar till verkar vara en orättvis jämförelse eftersom loppet hålls i klippig och svår terräng vilket missgynnar hästen. Som atlet är hästen oss helt överlägsen.
Sudde
1972 • Gävleborg
#3
14 november 2012 - 06:47
Håkan: Så på underlag som gynnar hästen så är den bättre altså? ;-)
Per: och hur djupt kan de dyka! Dåligt av författaren att inte i såfall påpeka "Landlevande däggdjur". Titeln är iof Born to run... :D


Har hästar också möjlighet till pronationsstöd på sina skor?
1974 • Kristinehamn
#4
14 november 2012 - 22:38
Peter: Vadå gynnar hästen? Här diskuterar man uthålligheten hos olika djurslag och då är det väl rimligt att jämföra på hyfsat lika villkor. Men visst, vi kan jämföra hästar och människor vad gäller uthållighet i att klättra uppför bergsidor med rep och ishackor. Då är människorna bländande och hästarna riktiga nollor. Upplysningsvis kan jag säga att de bästa hästarna har en maximal syreupptagningsförmåga på ca 160 ml syrgas/minut och kg (!), en halvtaskig galopphäst gör lätt milen på 15 minuter med ryttare på ryggen och tvärtemot vad McDougall verkar tro så kan de svettas lika bra som människor. Jag förstår inte vem som ens kom på tanken att hävda att människor skulle vara uthålligare än hästar.
Johan I
1987 • Örebro
#5
14 november 2012 - 23:37
Känns som att Lasse Berg tar upp i princip exakt det som Born To Run gör. Förstår inte riktigt, är han översättare eller har han bara råkat läsa boken och försöker sko sig på dess framgång?
Patrik Sandin
1980 • Stockolm
#6
15 november 2012 - 18:43
Johan I: Ingetdera skulle jag tro. Gryning över Kalahari kom ut 2005. Vad jag förstår så var inte born to run skriven då.
Sudde
1972 • Gävleborg
#7
19 november 2012 - 05:30
Håkan: Trodde min ironi var uppenbar.. vem orkar ge sig in i debatt om hästen vs människan? Har för mig,om jag inte minns fel, att de i boken beskrev hur löpartävlingen Leadvill började. Då en man tävlade utan sin häst och sprang då fortare än just en häst. Vet inte att det står att människan skulle vara bättre än hästen?? :-)
Malin Holm Roos
1986 • Färjestaden
#8
27 november 2012 - 20:51
Ja de finns pronationsstöd till hästar i olika varianter, men de kallas inte just prpnation då. =)
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.