KrönikaHej! Jag ska här berätta den oförfalskade sanningen om hur det är att leva med någon som tränar lite oftare än vad som anses normalt, löpningen har liksom gått över styr. Detta är inte ett rop på hjälp. Det är mer en vädjan om förståelse.
Namnen på personerna har ändrats för att skydda de oskyldiga (mig alltså). Vi kan kalla mig... Anrik! Dessutom är all likhet med nu levande eller olevande personer helt oavsiktlig och oturlig. Om jag upptäcks alltså. Hur som helst, det var min fru jag skulle tala om, vi kan kalla henne... Alena! Hon är alltså en träningsnörd. Ja, eller möjligen träningsstörd. Ja, störd låter mer rätt! Själv är jag lite av ett träningsstöd.
Det som började som en rolig lek för Alena urartade snabbt när hon hamnade i dåligt sällskap. Från att fått den i och för sig dumma men ganska oförargliga idén att springa ett maraton till där hon är idag visar hur lätt det är att halka dit. Det kan gå fort det när man börjar springa. No pun intended.
Man brukar säga att människan är naturligt lat. Jag ser ett värde i lathet, en drivkraft som jag tror har gjort att mänskligheten kommit så långt som den gjort. Allt jobb, all blod svett och tårar som kollektivt lagts ner genom årtusenden för att millimeter för millimeter släpa oss från en kall grotta till min soffa framför tvn är ett uttryck för vår genetiskt programmerade vilja att ta det lugnt. Inget får mig att jobba så hårt som möjligheten att få vila! Men tydligen gäller inte det alla. En betydande andel av Sveriges befolkning verkar ha en genetisk defekt som gör att den inbyggda viljan att vilja ta det lugnt är helt satt ur spel. Dessutom verkar detta vara smittsamt! Möjligen ser vi början på en epidemi!
Nå, jag ska hålla mig till ämnet. Hur är det att leva med en träningsnörd? Tja, låt mig ge ett exempel direkt från mitt liv:
Det är Lördag. Det är fortfarande halvskumt ute, antagligen höst, oktober tror jag. Trots mörkret ser det kallt ut. Vad är klockan? 06:37!? Va fan? Varför vaknar jag så tidigt? Det är ju helg, ingen väckarklocka... KAFFE! Det luktar kaffe! Det är Alena som tar en kopp innan hon ska ut på en tidig runda.
Att bli väckt av kaffedoft är ett bra sätt att vakna.
Ja, hur är det nu att leva med en träningsnörd? Jo tack, det funkar ganska bra. Enda nackdelen jag märkt är att hon genererar mer tvätt en en treåring under sandlådesäsongen. Det kunde ha varit värre.
Tack för ordet. Det kändes skönt att få prata av sig.
