Höjdmetrar i Ljungdalen

Om en löptur i Ljungdalen som bjöd på både varierad natur och 400 höjdmeter.

Tur: Från Skärvagsvallens fritidsområde i Skärkdalen till parkeringen vid vägens ände, orange led över Viksjövålen, nerför Södra Ljungdalsberget och landsvägen tillbaka.

Länk: https://www.strava.com/activities/1761095683

Distans: 18 km.

Datum: 9 aug 2018.

Väder: Växlande molnighet och ca 16 grader, svag vind.

Redo för start.
Fint löparväder.

Egentligen hade det nog varit skönt med en vilodag efter tredagarsvandringen till Helags som avslutades i går (separat inlägg kommer senare om detta) och som kändes lite i kroppen i morse. Men eftersom i dag är vår sista dag i Ljungdalen för denna gång ville jag inte missa chansen att få alla fall ett lite längre löppass.

Min tidigare rekognosering tillsammans med studier av kartan ledde fram till att jag inte tog bilen i dag utan sprang direkt från stugan upp till parkeringen vid vägens ände (samma parkering som om man ska till Silverfalllet). Men i stället för att ta röd led mot Silverfallet följde jag orange led mot Vålvallen.

Vägval oroande led mot Vålvallen.

I början gick det uppför genom skogen men ganska snart kom jag upp på fjället och fick njuta av fin utsikt åt flera håll. Leden var välmarkerad och relativt torr. Inga spänger utan där det ör blött var det blött. Med lite hopp över tuvorna kunde jag dock hålla mig nästan torrskodd vilket var en väldig skillnad mot häromdagen då hela stigen var som en bäck som flöt fram.

Turen gick först genom skog av fjällbjörk.

Det gick ganska snabbt att komma upp på fjället.

Vid ledmarkeringen på fjället sprang jag mot Ljungdalen vilket skulle vara 5 km. Ganska snart gick leden in i skogen igen och omgivningen växlade mellan björkskog, videsnår och barrrskog.

Varierande underlag videsnår.
Varierande underlag barrskog.

”Vad gör du om du möter en björn?” hade Johan frågat innan jag gav mig iväg. Inte så troligt kanske men ändå inte en helt irrelevant fråga tror jag eftersom brunbjörnen ju faktiskt är Härjedalens landskapsdjur. ”Ehhhh” svarade jag och försökte minnas vad det var man skulle göra om man just träffade på en björn i skogen. ”Inte skriker jag och viftar med händerna i alla fall” svarade jag och tillade att jag trodde att man ska gå lugnt och fint därifrån och inte visa sig rädd fast man förstås är det. (Har ingen täckning här i stugan så jag kunde inte googla upp det rätta svaret). Just som jag sprang och tänkte på det vi talade om tidigare om björnen brakade det till lite bredvid mig i skogen. Jag ryckte till och blev lite förskräckt men det var bara tre ripor som jag skrämt upp och som lyfte och flaxade bort en bit. Hann inte få fram kameran.

Sista sluttande biten ner mot Ljungdalen var ganska brant och inte helt lättsprungen så det gick rätt sakta. Väl nere på vägen tog jag till höger och sprang längs med Ljungan med byn Ljungdalen på andra sidan vattnet. Efter några hundra meter vek jag till höger på bilvägen mot Flatruet och nu bar det av hemåt. Nu följde några tuffa kilometrar och backen uppför berget Björnskallen var säkert 4 km lång och rätt dryg. Så när jag väl kom hem var jag faktiskt lite trött.

Sammanfattningsvis fick jag mig en genomkörare och samtidigt en omväxlande och fin tur med vackert väder och utan incidenter så det var på det hela taget väldigt lyckat.

Nu när jag kommit hem och tittat på kartan igen inser jag att jag efter halva uppförsbacken på bilvägen hem hade kunnat vika av in mot badplatsen vid Viksjön, och sedan tagit stigen över toppen på Björnskallen och sedan ner mot Skärkdalen. Men i morgon åker vi hem så det får bli en annan gång. Men nu har jag skrivit ner det så jag kommer ihåg (och någon annan som läser kanske vill prova). För vi kommer gärna tillbaka till Ljungdalen. Det är liksom vilt, vackert och härligt okommersiellt här på ett tilltalande sätt.

Utrustning: löparryggsäck, långärmad tröja, regnjacka, karta, kontokort och en tvåhundring, Snickers, en liten flaska päronsaft och telefonnumret till Ljungdalens taxi (in case of emergency, eftersom Johan inte har telefontäckning vid stugan men uppe på fjället funkar det bra med både telefon och internet), magväska och mobiltelefonen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.