Foruminlägg av jumper

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
#1
•
29 januari 2008 kl 12:42
Gilla
Alva har skrivit fem (i mitt tycke mycket nyanserade) inlägg i det här ämnet, varav de tre sista bara varit (alltmer förtvivlade) försök att åtminstone bli rätt läst. Om hon känner att hon behöver skriva ett fjärde, ska hon få göra det med gott samvete. Några har direkt eller indirekt bett henne om ursäkt, men inte alls för vad det egentligen handlat om, att de helt har missförstått henne och givit en felaktig bild av hennes åsikter. Det är lite som att klappa snällt med den ena handen och samtidigt behålla ett hårt grepp eller ett tjuvnyp med den andra. Jag skulle slita mitt hår för mindre.

Stefan Mannings självbild som den store fredsmäklaren tål också att diskuteras.
#2
•
29 januari 2008 kl 13:25
Gilla
Ja hej då, Stefan, vi dukar av och tar disken.
#3
•
29 januari 2008 kl 13:47 Redigerad 29 januari 2008 kl 13:50
Gilla
Tack Olof !!
När det gäller Stefan, vill jag dock rätta dig. I mina ögon är han bara till 98,5 % OK. Det är de sista en och en halv procenten jag försöker få ordning på.

(Då jag är oklar över smiley-praxisen på detta forom, lämnar jag detta inlägg, liksom de förra, utan skiljeteckengubbar).
#4
•
29 januari 2008 kl 14:46
Gilla
Josefine !
Du bad Alva om ursäkt, men samtidigt skrev du:

"..när du skriver på ett sätt som kan uppfattas som nedvärderande av oss andra som inte springer så fort".

Alva svarade då:

"Jag har läst mina inlägg igen och ser inget som kan uppfattas nedvärderande. Det är era negativa tolkningar. Jag pekade på det relativa i vad som är jogging och sa att mitt tempo kan vara joggingtempo för snabba löpare. Jag sa inte att det är något fel med att jogga heller, som någon påpekade så gör jag det själv rätt ofta".

Om du då hade svarat: "Ja, att vi läser in mer i din text än du skrivit, är ju inte ditt fel, förlåt Alva", så hade också hon haft anledning att vara nöjd, och ni hade kunnat dra ett gemensamt streck för er diskussion.

Alvas sista inlägg vände sig till Marcus ottosson, som till och med tyckte att Alva skulle "ge f-n i person angrepp som på Charlotta och Josefin". Meningen efter tyder ju inte heller på att han läst så noga:

"För en som precis börjat träna är ju 7min /km ett joggtempo medan för en elitare kan 3,30min/km vara ett "jogg tempo", det är väl upp till var och en att kalla sej vad de vill.....".







#5
•
29 januari 2008 kl 15:10
Gilla
Olof!
Du är en god människa! Jag köper din välvilliga matematik rakt av!!

På ett obskyrt grannforum härjar till och från en figur Tildo (vars namn jag fått tillåtelse att låna till mitt nick här). Han är en stor spjuver, men vägrar att använda de traditionella smiley-gubbarna när han skojar eller är ironisk.. Vad är det då för vits, hävdar han med viss logik. Nu tycks han vara accepterad där, men här skulle han nog inte passa. Härav min osäkerhet beträffande skiljeteckengubbar.

PS. Men om man gillar att käftas om löpning? Vart vänder man sig då?
#6
•
29 januari 2008 kl 15:41 Redigerad 30 januari 2008 kl 11:58
Gilla
Till Ava: När man klickar på din länk kommer man ju bara till "Asics". Vem hittar man där att slänga käft med.

Till Janne Thor: Tack för länken. Det är rätt, man måste lära sig reglerna innan man kan bryta mot dem.
#7
•
30 januari 2008 kl 00:11
Gilla
Jo, jag orkar.
#8
•
30 januari 2008 kl 16:36
Gilla
Kartritningsfunktionen här på jogg.se har många fördelar jämfört med motsvarande på andra forum. Särskilt uppskattar jag att den är snabb och att kartan för varje punkt flyttar sig lika långt och i motsatt riktning till senaste steg. Det gör ritandet enkelt, eftersom jag inte behöver flytta handen så långt.
Runt Stockholm fungerar satellitkartan bra, men skogsstigar syns inte. Vet inte hur det skulle kunna lösas? Flygfoto är något tydligare och täcker ju också hela landet? Lantmäteriet antyder du tidigare? Själv mäter jag på länskartan http://www.gis.lst.se/lanskartor/ som komplement.
Under kartbilden står det: "Kartan kan inte uppdateras i dagsläget". Betyder det att något är på gång? Jag saknar framför allt en möjlighet att rita nya kartor utifrån gamla, både egna och andras. Ofta springer man ju samma rundor men med små ändringar och tillägg.
Jag har ritat kartor här sedan nyår och är i övrigt mycket nöjd.
#9
•
22 mars 2009 kl 11:21
Gilla
Är det bara män, som skriver i detta ämne?
#10
•
12 april 2009 kl 10:14
Gilla
Tajts sätter jag aldrig på mig, men i övrigt har jag inga invändningar.
#11
•
16 april 2009 kl 22:51
Gilla
Stor fladdrig träningsovall går fort att sätta på och är varm och skön. Jag har ett par enkla och ett par fordrade byxor. När det är varmt fungerar vanliga kortbyxor och en fladdrig kortärmad tröja utmärkt. Huvudskälet till att jag springer i dessa plagg är att jag äger dem. Det är skönt när det fladdrar. Så pervers är jag. Enda skälet att slimma mig skulle vara att tjäna några sekunder på lopp under vinterhalvåret, men så jävla brådis har jag inte. Det som dög åt Bertil Källevåg duger åt mig.
#12
•
18 februari 2010 kl 09:08
Gilla
Ja, att ta på sig löparskor och löparkläder och gå ut är en bra början. Då är det så kallt att man får lust att jogga. Efter ett tag är man igång. Det har till och med hänt mig att sådana pass blir riktiga höjdarpass till slut. Om inte har man i alla fall fått frisk luft.
#13
•
7 mars 2011 kl 10:49
Gilla
Byt ut tajtsen mot bylsiga vinteroverallbyxor som ger motstånd vid benpendlingen och stärker höftböjarmusklerna. När man tar av dem på våren, blir man en gasell...
#14
•
21 mars 2011 kl 19:26
Gilla
Ja, även 3 minuter/kilometer är i klass med världsrekordet på en mil ((29:31 på bana och 30:21 på landsväg). Men visst, varför inte....
#15
•
30 mars 2011 kl 19:51
Gilla
I Bore Cup springer herrarna oftast dubbelt så långt som damerna (och gammgubbarna), vilket tre flickor protesterade mot genom att springa herrloppet med lösskägg vid den första deltävliongen..
#16
•
11 maj 2011 kl 10:36
Gilla
Efter att ha läst 189 inlägg i ämnet, är jag tacksam för mina Asics Cumulus och Nike Pegasus som köptes 2005 till synes obegagnade på myrorna för 100 kronor och som (kompletterade med tre par, normalköpta för mer än tre år sedan för en dryg tusenlapp paret) fortfarande räcker. Bävar för den dag i framtiden när jag behöver köpa nytt. Att prova käder och skor är bland det tråkigaste jag vet och på internet har jag aldrig handlat. Vet inte ens hur man gör.
#17
•
12 maj 2011 kl 00:32
Gilla
Tack Olof för den kommentaren. Jag är glad så länge jag inte blir tokförklarad. Mina Asics 1100 har visserligen börjat spricka i tyget och är nerslitna i hälarna (Jag som trodde jag var framfotslöpare) men de dög att springa TEC 5 mil med i våras. Mina Nike Pegasus från någon gång senast 2005 och som gått 1300 km, betraktar jag fortfarande som nya. Om man inte sliter skorna alltför snett, tänker jag att de går bra att springa i tills de faller sönder, åtminstone så länge det känns bra. De få skador jag haft har jag faktiskt fått när skorna var nya. Jag har visserligen inte mycket till löpsteg, men sätter dock ner fötterna i marken...
#18
•
29 augusti 2011 kl 08:29
Gilla
Vegetarian sen jag mins inte när. I tanken och periodvis vegan, men äter ofta mjölkprodukter i onödan för att de råkar finnas till hands.
Lite kungsprd här: http://video.google.com/videoplay?docid=744765316519516434#
#19
•
19 september 2011 kl 13:53
Gilla
Det bör påpekas att ordentlig träning långt ifrån är någon garanti för ett lyckat Stockholm Marathon. Trots att jag tränat regelbundet i sju år både längre och snabbare än Szalkais 4-timmarsprogram och lika regelbundet sprungit halvmaratonlopp på mellan 1:51 och 1:57 (häromdan 1:55), har jag varken lyckats springa Stockholmsmaran i nivå med min förmåga (MacMillan och Daniels säger väl drygt fyra timmar medan jag inte kommit under 4:40) eller utan att må illa efteråt (Jo 2010 motade jag Olle i grind och promenerade de sista 9 km med sluttid över 5:20).

Felet har varit att jag envisats med att betrakta ett maraton som bara ett dubbelt så långt halvmaraton, vilket det för många faktiskt tycks vara, de håller bara lägre fart och blir bara mycket tröttare och ömmare i benen. För mig handlar det i grunden om ett annat slags lopp, mer som de ultralopp jag annars genomfört med maginnehåll och humör i behåll.

Nyckelordet är digestion. Under ett halvmaratonlopp dricker jag bara en eller två muggar vatten och så kan jag klara mig skapligt upp till 25-30 km, men över längre sträckor behövs annan tillförsel och det är här mina problem kommit på Stockholms gator. Och det är här du hittar poängen med denna kommentar. Det räcker alltså inte nödvändigtvis med att träna hjärta och muskler utan du bör även lära känna din mage. För mig har detta tagit många år, men mitt Vallentuna Banmaraton i våras under sträng disciplin (se länk nedan) visar att ingenting är omöjligt. Mitt råd är alltså att du lär dig "äta" och dricka redan under dina lugna långpass, så att det känns som om du har energi och humör kvar även om kroppen är trött när du kommer hem. Du gör också klokt i att inte ha något tidsmål när du står på Lidingövägen första gången, utan bara försöka springa på ett sätt som känns uthålligt från början. Om du råkar vara i form blir det nog ändå tillräckligt fort.
http://maxochnisse.se/2011/05/29/vallentuna-banmaraton-pa-42115/
#20
•
20 september 2011 kl 15:50
Gilla
Det är riktigt att bästalistan på friidrott.se inte gäller 10 km utan bara 10 000 meter, dvs bara banlöpning, vilket inte ger hela bilden millöpningsstandarden i Sverige, Många prövar aldrig 25 varv på bana, vilket är synd, eftersom det åtminstone är min erfarenhet att det går fortare..
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >