Foruminlägg av Magnus Näslund

#1
•
29 oktober 2013 kl 08:56
Gilla
Halloj. Jag har börjat löpträna mer i oktober och framförallt fått struktur på löpningen nu. Funderar lite på hur stor ökning i veckomängd som är rimlig så jag inte "övergör" det och tränar ner/sönder mig helt. Min träningsbakgrund är rätt sporadisk, har i omgångar tränat skapligt, men då kombinerat löpning med längdskidor, rullskidor, cykel och simning.

Detta år är mitt mesta löpår men mängden innan oktober väldigt liten, ca 4,5mil/vecka i snitt. Har några toppar med 11mils veckor men även bottnar med blott 1-2mila veckor. Förra året snittade jag blott runt 2mil/vecka. Har i oktober nu ökat mängden och bestämt mig för att endast träna löpning, haft 3 bra veckor nu med 86,5km, 91,5km och 109,5km förra veckan. Börjar känna mig rätt så sliten i benen och funderar på hur stor mängd som är rimlig nu när jag börjar komma igång. Springer 6-7pass/vecka, 2 fartpass (1 snabbdistans 8-12km och 1 intervallpass med längre intervaller 3-5km), 1 långpass på 20-30km och resten lugna distanspasss normalt 12-16km. Jobbar heltid och känner att återhämtningen inte är helt optimal.

Framförallt vill jag få kontinuitet i träningen då jag tror det är nyckeln för att nå utveckling och ser mig börja springa skapligt om 1,5 år egentligen men satt lite mål för nästa sommar. Just nu har jag helt tagit bort alla fartpass med korta intervaller för att inte riskera att träna sönder mig med den ökade mängden och endast lättare tempopass för att bibehålla lite fart och underhålla hjärtat. Tävlat väldigt lite men i år sprungit 35.37 på 10km landsväg, på 5km har jag inte tävlat på 3,5 år så där är det ett träningspers på 16.33 utan att maxa helt som gäller, sprungit en mara på 2.53 och lidingöloppet på 1.58.50.

Satt några mål inför nästa sommar att ta mig ner på sub 33min 10km, sub 16min 5km och sub 1.50 på lidingöloppet.
#2
•
29 oktober 2013 kl 19:44
Gilla
Det låter ungefär som jag tänkt då :) Min tanke har varit 4 veckorsperiodisering. Där jag börjar med en lugn vecka/återhämtningsvecka, sen 1-2medelveckor och 1-2 hårda veckor. Som det känns just nu när jag är sliten och inte van med mängden vecka efter vecka tar jag nog ner mängden lite kommande 4veckorsperiod till 8,9,9alt10 resp 10mil. För att sen utvärdera hur kroppen mår och möjligen öka mängden lite, men tanken är att till en början alltid ha 8mil på mina återhämtningsveckor och istället om det känns bra skruva upp mängden på de andra veckorna. Kan jag snitta 8-10mil/vecka uttaget på hela nästa år är jag nöjd då det blir rejält upp från i år. Vill bygga långsiktigt och ha en stabil grund att stå på då jag sen ökar kvaliteten och försöker få fart på benen.
#3
•
31 oktober 2013 kl 08:43
Gilla
Tack för svaren! Har fått mycket att tänka på vilket är bra. Känner efter hur kroppen känns varje dag nu och benen är verkligen rejält slitna muskulärt. Kommer nog att ta ner veckomängden på min återhämtningsvecka och sen känna hur kroppen mår och gå efter känsla hur mycket jag trappar upp sen.

Hallå Claes! Har läst lite om dina bravader i somras på klubbens fb-sida, det är väldigt imponerande! Jo är lätt att övergöra träningen när man vill mycket och kör ju bara på om det känns bra sen är det svårt att trappa ner och springa mindre även om kroppen är sliten då man är rädd att man tränar för lite för att utvecklas då. Jag är sjukgymnast och har god kunskap om hur kroppen fungerar men måste bara lära mig om att lyssna på de råd jag ger till andra när det gäller mig själv också.
Absolut vi kanske ses! Har förhoppningen att börja tävla lite mer nästa sommar och springa en del tävlingar här i jämtland.
Tack och lycka till själv med dina stordåd!/ Magnus
#4
•
6 mars 2014 kl 11:54
Gilla
Jag är själv sjukgymnast och har ett stort intresse för löpning och löpteknik. Oftast om man landar på hälen landar man framför kroppen och då ofta med ett rakt/mer utsträckt knä, detta innebär att den stötvåg som bildas i landningen fortplantas upp genom hälen och underbenet sedan in i knäleden och då benet är rakt så får knäledens två ledytor, skenbenets övre del och lårbenets nedre del, ta en rejäl känga. Detta är inte att rekommendera vid problem med just ledytorna som man har vid artros eller för den delen meniskskador. Landar man mer under kroppen så landar man ofta på mellanfot/framfot och dessutom med mer böjt knä, är just det böjda knäet som skyddar knäleden då det är musklerna runt knäet som då tar upp stöten istället för själva leden. Det som jag tycker är bättre är att fokusera på att landa under kroppens tyngdpunkt och med ett sviktande och lätt böjt knä så musklerna tar upp stötarna istället för knäleden. Sedan har ju hälsenan/vaden tillsammans med fotvalvet en funktion att både dämpa stötarna från isättningen och ge en återfjädrande extrakraft i frånskjutet. Landar man på hälen så tas ALL NATURLIG dämpning från dessa bort medans om man landar mer på mellanfot/framför så jobbar de naturligt för att dämpa stötarna.

Sen gäller det att lära sig använda det på rätt sätt. Är man en ovan löpare eller en hällöpare så har inte foten/hälsenan/vaden styrkan och tåligheten att klara av en total övergång till framfotslöpning på en gång oftast, men det gäller även att lära sig springa mer framåt istället för att uppåt, sett många och själv gjort det misstaget förut. Belastningen blir mycket större på vaderna och foten desto mer fallhöjd man får med sig i landningen. Dvs huvudet ska inte guppa uppåt/nedåt särskilt mycket alls, desto mer desto större risk för skada.

Det blev ett långt inlägg, går att skriva en roman om detta. Bara lite tankar som jag själv har kring detta ämne :)
#5
•
29 september 2015 kl 10:34
Gilla
Miltid: 34:48
Längd: 1,78
Vikt: 73
Ålder: 27
Veckomängd sista 6mån innan: 80km, ökade träningsmängden rejält under denna perioden mot nånsin tidigare
#6
•
23 mars 2016 kl 10:20
Gilla
Ta det försiktigt med mängdökningen i löpning, även om det blir mest/bara stakning på rullskidor så ger det även lite träning för benen som jag tyckt gör att jag inte behöver springa lika mycket mot när jag bara sprang, för att hålla en skaplig nivå.
En bra variation samt att du har ett syfte med varje pass så kan du komma ner på 35min på milen i löpning utan att ligga på 10mil/ vecka varje vecka.

Jag började att bara satsa på löpning efter vasaloppet 2012, några få rull-/skidpass men var löpning jag tränade mot enbart. Varit strax under 1.59 på Lidingöloppet 2013 samt precis under 35min på en miltävling 2014 men efter det har jag haft stora problem med mina ben. Legat på mellan 5-7mil/ vecka för det mesta den perioden då jag kunde träna men haft långa perioder helt utan träning då mina ben lagt av, haft mängdperioder där jag legat på runt 10mil/vecka men har fått problem efter dem. Nu började jag åka skidor igen denna vinter och stakade bara hela vintern för att vila benen då dem inte alls fungerade och bara värkte i höstas. Åkte in på plats 238 i årets vasalopp på 4:28:45 med bara stakning och har kanske sprungit 10mil hitils i år så sprungit mycket lite, trotts det så verkar jag behållit skaplig löpform av att staka nu när jag smugit igång löpningen igen. Har tänkt att satsa på löpning kombinerat med vasaloppet framöver, vill ta mig ner under 35min på milen igen i sommar och topp 100 på vasaloppet till vintern. Jag kommer ta det lugnt med mängden, 4 löppass/vecka och en mängd på 4-7mil/vecka samt 4 rullskidpass/vecka utöver löpningen. Jag kanske ökar antalet löppass i perioder senare i sommar om jag känner att kroppen klarar det.

Det jag vill säga är att det är viktigare att ha ett syfte med passet och lyssna på kroppen så du kan träna bra över lång tid än att gå på med mycket mängd, åtminstone för mig har det bara resulterat i skador och problem så jag inte utvecklats på flera år.
#7
•
29 mars 2016 kl 12:22
Gilla
Tack :)

Då har du åtminstone byggt upp en grund nu, utan en grund finns det inget att bygga kvalitetspassen på. Var försiktig med kvalitetspassen till en början och se istället till att öka tempot med tiden så du inte börjar för hårt.

Just det, jo tekniken är otroligt viktig, då vasaloppet idag är mycket stakning så gäller det att lära sig behärska den tekniskt, det är mycket mer än bara sätta i stavarna och trycka sig framåt. Stakning är ett helkroppsarbete och i modern stakning mycket lite "armar". Det är ju framförallt bål och rygg som jobbar och stavisättningen är tycker jag den viktigaste delen då det är här du utvecklar mest kraft, det gäller både att få ett så kraftfullt stavtag som möjligt fast samtidigt ska det vara energisnålt och så du nyttjar kroppens tyngd och rörelseenergin framåt. Det är en balansgång mellan hur stora stavtagen är men samtidigt får de inte bli för stora så du får en för låg frekvens, gäller att hitta det som fungerar bäst för dig.

Jag har inte helt bestämt planeringen ännu men vill ha minst 1 vilodag i veckan så då blir det 4 dagar med enkelpass och 2 dagar med dubbelpass med både löpning och rullskidor när jag är uppe i full träning. Kommer smyga igång med träningen men någongång i början av sommaren hoppas jag vara uppe i de 8 passen. Till en början endast kvalitetspass i löpning och distans/långpass på rullskidor, detta då jag saknar mängdträningen i stakningen för att bygga en grund, och senare i sommar även börja med tröskel- och intervallpass även på rullskidor.
Men lite grovt funderar jag på något liknande upplägg:
Måndag:
-Löpning (Distans/Tempo intervaller)
Tisdag:
-Rullskidor (Distans/Tempo tröskel/intervaller)
Onsdag:
-Löpning (Distans) + Rullskidor (Distans)
Torsdag:
-Löpning (Tempo tröskel/intervaller)
Fredag:
-VILA
Lördag:
-Löpning (Distans/Långpass)
-Rullskidor (Distans/ Tempo tröskel/intervaller)
Söndag:
-Rullskidor (Långpass)
#8
•
4 april 2016 kl 10:38
Gilla
Det är nog lite kroppstypsbetonat men skelettet i sig väger så lite så det utgör inte många kg i skillnad, finns inget som heter "kraftig benstomme" som gör att man väger många kg extra bara på grund av tjockt skelett.
Däremot har vissa betydligt svårare att tappa muskler än andra som kan försvåra det hela att nå löpoptimalt BMI. Jag själv ligger på ca 73kg och är 178cm lång, BMI på 23. Jag gjorde en DEXA-scan för 4 år sedan då jag vägde lika mycket som nu och hade strax under 9% i kroppsfett, det är den mest tillförlitliga mätmetoden. Då hade jag bara sysslat med uthållighetsträning de senaste 3 åren men verkade inte tappa något mer i vikt, legat stabilt på 72-73kg sedan dess också trotts endast löp- och längdskidträning. Jag har en stor andel typ 2 muskler och är explosiv och verkar nästan bygga muskler av intervallträning, åtminstone tappar jag inget mer. Är trotts det en någorlunda löpare, under 35min på milen och under 2 timmar på lidingöloppet. Det mesta av mina muskler sitter på överkroppen; ryggen, bålen och bröstet. Har stor nytta av det i skidåkningen dock.
Jag har velat tappa muskler förut för att få en bättre kropp för löpning men inte gått ner något utan istället blivit rädd för att dra på mig skador om jag går på energiunderskott.
#9
•
4 april 2016 kl 12:59
Gilla
Re Andreas

Strax under 9% i kroppsfett stämmer, en DEXA är en maskin som scannar kroppen, en stor maskin som går igenom kroppen segment för segment, man ligger på en brits och det hela tar en stund. Den är väldigt tillförlitlig, går inte jämföra med en sån där våg man står på som sägs mäta kroppsfettet. Att jag väger så mycket är för att jag har mycket muskelmassa helt enkelt. Den sammanlagda vikten av mitt kroppsfett är nånstans mellan 6-7kg, resten är ben och muskler i stort sett.
Såna där formler man hittar på nätet är totalt värdelösa för att räkna ut kroppsfettet, de säger bara vilket BMI du har.
#10
•
8 april 2016 kl 16:00
Gilla
Ska du köra kvalitetspass så är det nog inte alls smart att ligga på kaloriunderskott inför dessa pass, då blir passen nog mer kontraproduktiva då kroppen bryter ner sig själv istället för att bygga upp sig av passet, kaloriunderskott kanske du kan ligga på på de passen som går i lugnt tempo, men är nog bättre att vara välfylld inför de hårda passen, dessa är ju ändå relativt få pass totalt sett av all mängd man tränar.
#11
•
5 maj 2016 kl 23:23
Gilla
Håkan med ditt argument skulle Sverige inte ha en enda deltagare i NÅGOT internationellt mästerskap oavsett idrott.....bara för att du inte tycker det är intressant, jag antar att du ALDRIG ser på någon idrott på tv där någon representerar Sverige internationellt..
#12
•
11 maj 2016 kl 08:36
Gilla
Vore nog bra att kolla upp baksidorna så det inte är någon form av bristning i hamstring, fästet sitter i sätet på sittbensknölen och sedan har hamstring flera olika delar som fäster in på knäets baksida precis under knäet. Startar smärtan från sittbensknölen och sedan går neråt efter hamstring är risken stor det är något med denna muskel som är påverkat.
#13
•
12 maj 2016 kl 21:29
Gilla
#44 Tyvärr så är det nog väldigt ofta så. Har själv varit där. Relativt ny med att löpträna konternueligt sprang jag min första löptävling som var 5km på 17:00, hade tränat i ett år mot vasaloppet för att komma i form efter ett längre uppehåll pga stora problem med kroppen. Har ju varit aktiv på dig olika sätt hela livet så började ju inte som soffpotatis men gick ner ca 6kg på ett år och gick från att gömma i ett halvår för att komma tillbaka och sedan konditionsträna i ett år innan den tävlingen.
Men kontentan är att jag efter det haft stora problem med skador efter att jag ökat mängden. Är först nu 5 år senare då jag kommit fram till att jag inte verkar tåla den stora mängden löpning och tränar en relativt liten mängd som benen börjar komma igång och det känns som jag tillslut kan börja sätta nya rejäla PB på alla distanser.
Sen behöver man en viss mängd och grund över flera år, men att öka mängden rejält kan vara väldigt farligt har jag lärt mig tillslut..
#14
•
12 maj 2016 kl 21:31
Gilla
*Gymma ett halvår* skulle de va