annons
Löpning Kläder, Skor & Prylar 16 inlägg 3220 visningar

Strippade A2 Hot...ter than hell!

Otto Lövgren
1962 • Ransberg
#1
25 november 2009 - 00:08
Gilla

Jag visste direkt när såg dem på Löplabbet att de skorna skulle jag ha. Kärlek vid första ögonkastet. Vilka läckra skor! Röda, smäckra och fräcka – Wow. Försäljaren avrådde dock.
– Du pronerar ju så det är inga skor för dig. Jag suckade och tittade misslynt på honom. Vi hade precis innan testat igenom 6-7 par vanliga löparskor med pronationsstöd utan någon större framgång. De skulle ersätta mina gamla Nike Equalon 2 som jag trivts bra med, men som nu var inne på sina sista mil. Missmodet hade kommit smygande och min blick hade börjat flacka runt på hyllorna efter något helt annat och slutligen fastnat just på hyllan för tävlingsskor och dessa röda uppenbarelser ”Kiss this” – Saucony A2.
– Jag kan väl få pröva dem ändå, svarade jag. – Visst, visst, inga problem, svarade försäljaren. Jag tog på mig dem och hoppade upp på löpbandet. Yes, det kändes helt rätt. Känslan på foten var densamma som det estetiska gav uttryck för. Jag flög fram, ”No brakes”. Jag hoppade av bandet nyfiken på hur det skulle se ut på skärmen. Försäljaren tittade med stora ögon på inspelningen och vände sig med en förvånad min mot mig. – Det ser ju helt perfekt ut, det kan inte bli bättre, sade han. Jag såg det också, mitt steg var helt neutralt med dessa skor – helt klockrent. Det var bättre än någon av alla de andra skorna med inbyggt pronationsstöd som jag just testat innan. Hur kunde det komma sig? En fråga jag ställde försäljaren och svaret förvånade. – Jag har faktiskt inte någon förklaring! Jag vet inte? svarade han.
Det visade sig alltså att min intuition var helt riktig, de skorna skulle jag bara ha. Punkt slut. Och så blev det.

Har nu haft Saucony Type A2 i drygt sju månader och sprungit närmare 60 mil med dem. Härlig känsla att löpa i så lätta skor och fort går det. Putsa min tid på Gbg-varvet i år med 6:25 jämfört med förra året då jag löpte i mina Equalon. Okey, Okey - det är inte bara skornas förtjänst jag vet, jag vet, jag har tränat bra också, men skorna inspirerar mig. Men säg den kärlek som varar för evigt. Saucony A2 hade nämligen, upptäckte jag, liksom solen sina fläckar. Man skulle kunna tänka sig att sämre dämpning är det pris man får betala för sådana här lättviktsskor, men jag tycker dämpningen är bra i A2. Problemet är mer den något hårda hälkappan och att skon inte sitter riktigt bra över framfoten. Trycket blir ojämt fördelat över vristen. För lite över främre delen och för mycket över bakre delen, åtminstone på mina fötter.
Man tvingas därför att snöra skorna hårt om man vill att hela foten skall sitta stadigt i dem - för hårt för att det skall kännas bekvämt. Och gör man det så trycker också hälkappan än mer över hälen och hälsenan. Ett slags ”moment 22”. Skosnörena är dessutom dåliga och släpper hela tiden, typ presentsnöre. Irriterande. Mina Ecco Biom A Yak är på dessa punkter helt överlägsna, men å andra sidan ca 70 gram tyngre. Efter Göteborgsvarvet fick jag således, tack vare den hårda hälkappan, problem med ömmande hälar och hälsenor och blev tvungen att avstå Stockholm Marathon två veckor senare. Smekmånaden med mina A2 var över och det berodde bokstavligt talat på en riktig akilleshäl.

Uppgiven satt jag hemma på altanen den aktuella lördagen och hörde hur de refererade loppet på TV:n inifrån huset. Orkade inte riktigt med att se på alla löpare som sprang omkring på Stockholms gator i besvikelsen över att inte själv kunna vara med. Framför mig låg skorna som var orsaken till detta snöpliga sorti. Satt där länge och bara blängde stint på dem för att de skulle förstå vad de hade ställt till med. Möjligen kunde jag ana en viss rodnad av skam hos A2:orna - såg de inte lite rödare ut än vanligt? Insåg naturligtvis att det var en helt meningslös sysselsättning och att jag istället borde bearbeta min frustrationen på ett mer konstruktivt sätt. Framför mig hade jag också, förutom skorna, majnumret av RW med en test av lättviktsskor där just A2 var ett av testobjekten. Drog på mun när läste Jojjes kommentar av skon eftersom jag kände igen mig helt i den beskrivningen:
”En bred och fin sko. Aningen hård hälkappa. Skosnörena envisades med att gå upp hela tiden. Onödiga resårband som fäster plösen i skon. De klipptes bort. Stabil sko i sammanhanget. En maraton sko för mig.”

Kände direkt när jag satt där och läste att jag gick igång på Jojjes orädda och resoluta ingrepp i A2:orna - onödiga resårband…de klipptes bort. Varför hade jag inte tänkt så? Alla detaljer på skon behöver ju faktiskt inte vara bra eller nödvändiga utan kan kanske till och med vara av ondo. Tankarna flög genom mitt huvud. Var det möjligt att åtgärda dessa mörka fläckar på A2:orna som tvingat mig att stanna hemma den här dagen. Efter att ha funderat fram och tillbaka en stund så kom jag fram till ett flertal uppslag som jag var beredd att pröva. Dock inte Jojjes ”modd” till att börja med. Efter två timmars handgripligt karvande i skorna ansåg jag mig till slut ha lyckats operera bort det mesta av de mörka fläckarna på mina A2.
Otto Lövgren
1962 • Ransberg
#2
25 november 2009 kl 00:12
Gilla
Med nervösa fingrar snörade jag på skorna för att pröva utfallet av detta kirurgiska ingrepp. Jag visste ju inte säkert om mina idéer skulle visa sig fungera. Kanske hade jag förstört skorna? Provade en liten snabbrush på ett tjugotal meter i trädgården. Resultatet överväldigade mig. Vilken skillnad. Det kändes som en helt ny sko, smidig, följsam, mjuk och snaaaabbbb. Lusten att direkt sticka ut på ett löppass i de ”nya” A2 var svår att motstå, men vila och läkning var det som stod överst på agendan, så det fick gälla. Kände mig till slut trots allt ändå som en vinnare denna dag, även om jag inte fick löpa på Stockholms gator och deltaga i folkfesten som Stockholm Marathon ändå är, utan, som sagt, bara rusha tjugo meter ensam i trädgården hemmavid, men vilken känsla i dessa - Wow. Känslan i de ”röa” och känslan över av att vara sin egen lyckas smed.

Allteftersom sommaren led så läkte akilleshälarna och tempo och distanser ökade till det normala igen. Jag inspirerades till ytterliggare modifieringar som visade sig vara av minst samma dignitet som de första. Sammantaget har detta ”moddande” till slut förvandlat mina Saucony Grid A2 till de hetaste, fräckaste och skönaste löparskorna ”ever”. Jag är naturligtvis inte helt objektiv, men med två par A2 har jag hela tiden kunnat göra jämförande AB test. Häromdagen anmälde jag mig ånyo till Stockholm Marathon. Denna gång kommer både jag och mina strippade A2 vara Hot…ter than hell…

Vill någon mer känna av hettan från strippade A2, så kommer receptet nedan.
”Less is more” rules.


Strippade A2. (Verktyg: nagelsax och plattång.)

Modifiering I :
- Den lilla hällan, vari skosnörena löper, på främre delen av plösen klipptes bort helt och hållet – inget tyg eller överbliven tråd kvar. Snörningen löper därmed mer obehindrat och kan följa fotens form bättre över främre delen av vristen.
- Hällan i ovankant av plösen klipptes bort. De röda trådarna på diagonalen som fäster hällan i plösen klipptes upp och med plattång kunde jag därefter gå ner i hålen och ta bort återstoden av de båda ändarna som var kvar inuti plösen. Det är viktigt att känna efter så att allt är borta så att plösen blir helt slät. Eftersom trycket över vristen är som störst här så känns det bättre när plösen blivit av med knöligheterna från dessa fästen varöver knuten kom tidigare.
- Hällan i ovankant av hälkappan avlägsnades på samma sätt. Även här klipptes således de röda trådarna på diagonalen upp som fäster hällan i hälkappan. Med plattång avlägsnades sedan återstoden av de båda ändarna som gömmer sig inuti hålen. Kontrollera noga genom att känna med fingrarna att allt är borta så att hälkappan känns mjuk och jämn. Inga knöligheter får finnas kvar. De trycker nämligen på slemsäckarna (bursarna) som sitter på var sin sida om hälsenan. Det var detta som var en av orsakerna till mina problem.
- Skosnörena kortades drygt 10 cm i vardera änden. Ändarna smältes hårda med cigarettändare. Kortare skosnören fladdrar inte runt vilket gör att snörningen inte går upp lika lätt. För att ytterliggare bättra på oddsen för att knuten skall sitta brukar jag även snurra första öglan i knuten mellan tummen och pekfingret ett till två varv innan resten av knuten dras åt.

Modifiering II:
- De två förstärkningbanden som löper parallelt på ovansidan av plösen klipptes upp i sina sömmar och avlägsnades. OBS: dock endast fram till sömmarna på diagonalen vid början på plösen, inte längre. Där fäster plösen i övriga delen av skon och de båda banden möts där och bildar en slags ”blomma” Denna får ej tagas bort då den håller ihop hela främre delen av skon.
- Det svarta Saucony märket på plösen klipptes upp i sömmarna och avlägsnades.
- ”Jojjes modd”- resårbanden som fäster i plösen klipptes bort.
- Allt strippande av A2 ovan nämnt, minskar vikten på skorna med ca 3-4 gram. Det låter inte så mycket, men subjektivt upplevs det som betydligt mer.

P.S. Det tar någon mil eller två innan man känner den fulla potentialen av ”strippandet”

Lycka till.
csaba
1973 • Malmö
#3
25 november 2009 kl 05:53
Gilla
Otto - om du pronerar varför provar du inte Fastwitch 3 (istället för A2.orange sko). Det är stort sätt samma sko som A2, men med lite pronationsstöd.

Helt underbar sko.
1974 • Göteborg
#4
25 november 2009 kl 07:57
Gilla
Tack för den underhållande och informativa essän!

Man får hoppas att Type A3 blir (är?) en fullvärdig efterföljare. Men kommer den till Sverige?
Tor
1975 • Göteborg
#5
25 november 2009 kl 08:29
Gilla
Riktigt kul historia! Extra kul eftersom jag fick hem mina A2 med posten igår. Än så länge har jag bara hunnit gå runt med dom inomhus men dom verkar sitta helt perfekt. Jag har haft en del problem med smala skor men A2:orna verkar ha den rätta bredden. Och dom är bara 2 gram tyngre än min favoritsko Adidas Adizero Adios (jag också skulle klippa av resårbanden).

När gäller skors hälkappa hade jag aldrig reflekterat över dessa förrän jag läste Gordon Piries bok "Running Fast and Injury Free". (Boken går att ladda ner gratis på nätet.) Så här skriver han om höga hälkappor:

"The quickest remedy to this problem is to take a knife to the curved piece of shoe material and cut it off, so that the top of the shoe heel is level with the rest of the upper, and below the level of the soft tissue of the Achilles tendon. The top of the shoe heel must not be higher than the bony heel."

Så du kanske skall fortsätta ditt strippande?

För övrigt verkar det ju som att du gjorde helt rätt som valde en neutral sko.
annons
1981 • Linköping
#6
25 november 2009 kl 08:58
Gilla
Fantastisk historia! Antar att du till vardags är kirurg?

Men du, kan man inte få se en bild? Gärna före och efter ;-)
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
25 november 2009 kl 10:26
Gilla
Bra skuret Otto!
Du är inte ensam skokirurg men det vet du ju redan. Jag har själv strippat ett par Brooks T5 på några förstärkningband framtill eftersom de klämde lite på tårna. Och provat att skära lufthål ovanför/framför stortårna på ett par gamla tjockskor för långpass, eftersom jag får blå naglar av 30+ i diverse skor. Det funkar.
Inspirerad av Rune Larsson som beskrivit just lufthål i sin blogg, jämte att ta bort hårda plastbitar i hälkappan - begriper inte varför den ska vara för hög i var och varannan sko?? Och hårda plastbitar i mellanfoten där det kan göras utan att sabba skon.
En intressant poäng att du som (f d?) pronerare springer bra i en neutral sko. Men eftersom du har valt en lättviktssko för halvmara på asfalt antar jag att du egentligen inte landar på hälen, eller hur? Min tolkning av pronation och supinering är att kroppen försöker ta stötarna mot hälen på det sätt som gör minst skada totalt sett (och ibland verkar den misslyckas).
1985 • Göteborg
#8
25 november 2009 kl 10:35
Gilla
Då det snart är dags för nytt skoköp ska jag definitvt pallra mej in på löplabbet och prova A2
Tor
1975 • Göteborg
#9
25 november 2009 kl 12:19
Gilla
Skynda dig - skon har slutat tillverkas så när lagret är slut så är det slut.
csaba
1973 • Malmö
#10
25 november 2009 kl 19:26
Gilla
Jag väntar till våren så kommer kanske A3 då. http://www.runningwarehouse.com/descpageMRS-STYP3M1.html
(fast jag tycker faktist att A2 är snyggare)
annons
1974 • Göteborg
#11
25 november 2009 kl 20:55
Gilla
Csaba, det är bara att snygga till dem med plattången!
1974 • Göteborg
#12
3 februari 2010 kl 07:57
Gilla
Type A3 verkar komma till Sverige snart: http://www.loplabbet.se/system/search/product.asp?id=911
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#13
3 februari 2010 kl 13:35
Gilla
Spännande att läsa, har själv sprungit mina 3 senaste lopp i dem och har bara bra saker att säga. skall ta fram dem ikväll och se över de potentiella kirurgiska ingrepp som du beskrivit. Just det med att skon inte "formar" sig särskilt bra över vristen har jag känt av. Dock är det inte vidare underlag ute att testa dem riktigt ännu, de ligger och återhämtar sig i skoförrådet just nu.
csaba
1973 • Malmö
#14
3 februari 2010 kl 21:05
Gilla
Jag har A3 (fick dom förrigår från Runningwarehouse). Jag har bara provat dom, men inte sprungit i dom än.
Riktigt sköna. (fast mina är vita,jag tycker att den röda är snyggare). http://www.runningwarehouse.com/descpageMRS-STYP3M1.html

Det är förmodligen intervallpass innomhus med klubben imorgon, då ska jag nog prova dom.
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#15
3 februari 2010 kl 22:12 Redigerad 3 februari 2010 kl 22:13
Gilla
jag har A2, samma färg som du har fått på dina A3 csaba. Gillar faktiskt den bättre än den röda :)

Kom nu på att jag fick skorna från Saucony när jag jobbade och de sa att den modellen inte skulle släppas med den färgen, nu ser jag att a3 ser identisk ut med min a2:a. häftigt.
annons
1974 • Göteborg
#16
31 mars 2010 kl 10:37
Gilla
Det går undan i den här skoserien. Snart kommer Type A4: http://blog.runningwarehouse.com/?p=1538
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons