Jag upplever Bålsta som mer lättsprungen än Stockholm. Det känns som det är ganska enkelt att trycka på i en del backar och grisa på i de flesta för att kunna rulla igen förlorad tid i de långa svepande nerförbackarna. Dvs man tjänar på att hålla huvudet kallt de första 3,5km på varvet. Förra året förstärktes backarna med vinden och inte ens det gjorde banan alltför krävande.
Stockholm känns aningen mer orytmisk, eller så är det mängden folk som trasslar till det...
