Hej David.
Många väljer att tävla utan att se pulsen och gå mer på känsla.
Jag är en riktig fegis och får bekräftelse på att jag kommer att orka hela vägen in i mål om jag ser vilket pulsspann jag ligger i, iallafall den första halvdelen av loppet. Förmodligen underpresterar jag, då jag inte vågar köra helt upp mot gränsen av vad jag skulle kunna prestera.
När det gäller backar och pulsträning, tycker jag det är intressant att se hur hårt jag kan pressa på upp en backe, och ändå se att pulsen sjunker med bibehållen fart när det planar ut igen. Det säkraste sättet att ta en backe på är att bibehålla takten, men korta ner stegen något. Pulsmässigt brukar jag låta pulsen skena lite men inte så att jag bygger mjölksyra.
Ett helt konkret råd är att du kan försöka känna efter vilken puls du tror du har under träningen, för sen att bekräfta denna med att titta på klockan. På detta sätt lär du dig känna av ansträningen utan hjälpmedel. Under tävling kan du låta pulsen styra första halvan, sen kan du gå över mer på känsla under andra halvan. Detta för att undvika tokrusningen i början och sen köra på mot slutet. Mina bästa upplevelser på mil- och HM-lopp har jag från negativa split lopp.
Löparhälsningar från Tom
