23 juli 2012 kl 13:21
För mig personligen blev loppet roligare i teorin än i praktiken. Starten inne på Stadion var magisk och minnesvärd - den bästa starten någonsin, inklusive Boston och New York. Väl iväg visade sig banan uppvisa en tung kombination av tråkiga omgivningar och jobbigt sugande backar. Motvinden på hemvägen sög också kraft och efter 33 km var krafterna i princip slut, med de värsta backarna kvar. Hade nästan samma tid som på StM i år, dryga 3.34.
Men arrangemanget i sig var lysande och hela idén från ax till limpa var helt sjukt rolig och väl genomförd. Jag kom på mig själv, när jag såg alla förväntansfulla utländska löpare på startlinjen, med att känna ett slags nationell stolthet jag sällan gör annars. Så tack till ett fantastiskt roligt och väl genomfört arrangemang. Och inte bara roligt, utan också bildande; i sanning en riktig kulturgärning. Åtminstone jag hade inte klart för mig vilken betydelse 1912 års OS hade för den olympiska utvecklingen.
