annons
Löpning • Övrigt • 111 inlägg • 8910 visningar •

Vad är det för fel på folk?

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#1
•
29 december 2012 - 17:51
Gilla
Idag på långpasset så bestämde jag mig för att morsa på alla löpare jag mötte. Jag hejade med handen i god tid innan jag mötte folk så de skulle hinna uppfatta hälsningen.

Inte en enda person hejade tillbaka.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#61
•
30 december 2012 kl 22:39 Redigerad 30 december 2012 kl 22:41
Gilla
Peter P, visst jag är med dig, men det kan man ju säga om allt. Tänk vad härligt att vi lever i ett land där vi kan ägna vår tid åt att skriva på ett löparforum.

Men jag kan inte låt bli att undra ibland om de inte är gladare på vissa platser i världen där de inte behöver bekymra sig om att ha moderiktig klädsel på jobbet och ha ångest över att de inte hinner med tennisträningen innan de ska hämta barnen på dagis.

Det var ju lite hela tanken med denna tråd, att vi har det så jäkla bra. Varför ler vi då inte när vi möts av ett leende från en likasinnad person i löpspåret?
Abbé Faria
1991 • Örebro
#62
•
30 december 2012 kl 22:56
Gilla
Om jag hälsa på någon under min löprunda och de inte hälsa tillbaks skulle jag bli helt förstörd - helt seriöst alltså :(
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#63
•
30 december 2012 kl 23:10
Gilla
Gabriel, om du går tillbaka och läser mina inlägg igen så kommer du att se att min tes inte är att deras beteende handlar om brist på respekt. De du möter är ju alla enstaka individer, och de kan alla ha egna rimliga skäl. Grundorsaken är att man är oförberedd på att främmande passerande människor hälsar, därför att det är ovanligt i tätbefolkade områden. Om du mötte samma människor i någon av Stockholms ganska djupa skogar så skulle du få mycket högre svarsfrekvens, därför att normen av naturliga skäl är sådan.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#64
•
30 december 2012 kl 23:27
Gilla
Klas, möjligt att det är orsaken. Man är oförberedd och hinner inte reagera. Jag köper det.
Håkan Karlsson
1970 • Linköping
#65
•
30 december 2012 kl 23:58
Gilla
Jag tycker det är intressant vilka konventioner som styr vid vilka tillfällen det är OK att hälsa när man möts. Om man förflyttar sig i skogen eller motionsspår så är det kutym att hälsa men om samma personer möts på en asfalterad gångbana med hus i omgivningarna, då är man fyllo eller weirdo om man hälsar. Förr i tiden lyfta alla på hatten när man möttes...
annons
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#66
•
30 december 2012 kl 23:59
Gilla
Håkan, word.
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#67
•
31 december 2012 kl 00:05
Gilla
Testade idag, fast nu blir det väl igår, att hälsa när jag mötte en klunga med reflexvästförsedda motionärer åt Kållered till. Hejandena (säger man så?) haglade tillbaka. Trevligt, trevligt.

I makligt tempo, ute i obygden, då besvaras hälsningar. Pinsamt vore det väl annars.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#68
•
31 december 2012 kl 00:07
Gilla
Hans, härligt att höra!
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#69
•
31 december 2012 kl 00:13
Gilla
Gabriel, bra, men det skulle säkert gå att göra något åt det om vi vill. Vi löpare skulle kanske kunna skänka varandra ännu mer glädje om det utvecklades en norm att hälsa på andra löpare även i Stockholm. Vi har ju något gemensamt och vi är än så länge i minoritet. Om vi bara uppnår en kritisk massa av löpare som aktivt hälsar, så kan normen snabbt förändras. Jag tror att det vore positivt, även om jag inte är någon hälsningsfantast. En positiv och icke fördömande kampanj här på jogg och facebook skulle kunna göra susen, som man sa förr i världen.
Mona M
1971 • Östersund
#70
•
31 december 2012 kl 00:15
Gilla
Jag kommer från ett mindre samhälle där man hälsade på alla man mötte vare sig man kände dem eller inte och det sitter fortfarande i lite fast jag har flyttat in till stan.
Jag kan erkänna att jag blir löjligt glad om en främmande löpare hejar på mig och hejar alltid tillbaka.
Däremot har jag full förståelse för dem som inte vill heja.
Jag är lite anti mot "regler" som bestämmer hur jag ska vara, så länge man inte är rent otrevlig mot folk så är det fullt okey att bestämma själv tycker jag.
Men visst är det trevligt med folk som hejar.

Som hundägare har jag fått ett stort antal människor att förvånat hälsa på mig utan att jag har menat det. Att säga NEJ till hunden tolkas ofta som ett HEJ har jag märkt :-D
annons
sabine
1978 • stockholm
#71
•
31 december 2012 kl 00:21
Gilla
Mona: Ha ha ha...ett hej med en lite sträng underton alltså!:)
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#72
•
31 december 2012 kl 00:29
Gilla
Hälsning eller inte, är något som görs spontant i stunden. Men att inte besvara en hälsning tycker jag däremot är ohyfsat. Och nej, jag hejar inte på folk som intervalltränar.
Caroline Andrén
1965 • Värmdö
#73
•
31 december 2012 kl 00:31 Redigerad 31 december 2012 kl 00:32
Gilla
Jag tycker att det är roligt att hälsa på människor jag möter. Oftast får jag faktiskt svar.
Känner att det är viktigt att heja, framförallt då jag springer upp bakom. Ett hejhej på lite avstånd gör att dom uppmärksammar mig utan att få hjärtat i halsgropen. Kanske dom hejar av tacksamhet? Fortsätt att heja ni alla som redan gör det!
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#74
•
31 december 2012 kl 10:35
Gilla
Jag gör alltid tummen upp till dom jag möter när jag är ute runtom i Partille. Vi är ju ändå löpare och gillar och gör samma sak. Då borde vi hålla ihop. Men däremot är jag fascinerad av att när jag möter kvinnor, vänder de nästa alltid bort blicken. Oavsett tid på dygn eller mängd av folk ute. Jag vågar påstå att 9 kvinnor av 10 inte möter blicken och svarar med tummen upp. För män är det ungefär 2-3 av 10. Trist tycker jag. Det gäller ju att sprida en glad och trevlig stämning därute och visa andra att det faktiskt finns en gemenskap. Men jag måste ju se osedvanligt jävlig ut, antar jag... :-)
När man åker med Västtrafik ser man alltid chaufförerna höjer handen till en hälsning när de möter annan buss eller spårvagn. Varför skulle vi löpare vara sämre än Västtrafik?
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#75
•
31 december 2012 kl 10:42
Gilla
Precis Stefan, det har jag också tänkt på; busschaufförer hälsar alltid på varandra, motorcyklister hälsar på varandra (genom att sänka handen tror jag). Varför inte vi löpare?

Måste bara berätta; en dag i somras mötte jag en gammal man på cykel. Jag var på väg hem, trött och seg i benen efter en lång runda. Jag hälsar på mannen som ser ut att vara född i början av 1900-talet och han spricker upp i ett stort tandlöst leende :-)
Glädje! Jag vet inte vad jag blev gladast över, att han hälsade eller det stora leendet som saknade tänder! Men ny energi fick jag :)
annons
Mona M
1971 • Östersund
#76
•
31 december 2012 kl 12:14
Gilla
@Sabine
Precis. De blir nog lite chockade av min barska hälsning och vågar nog inte annat än hälsa tillbaka :-D

@Stefan
Jag kan tänka mig att många kvinnor är på sin vakt när de är ute själva. Även om jag inte känner mig direkt rädd när jag är ute så finns det ju i bakhuvudet att någon idiot faktiskt KAN klippa till mig och släpa ut mig i skogen. Kanske de försöker göra sig mindre intressanta genom att inte ta ögonkontakt.
*Bara en fundering*
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#77
•
31 december 2012 kl 12:25
Gilla
Jag har gjort samma reflektion, Mona. Fruktansvärt om det är så...
Micke Larsson
1971 • Norge
#78
•
31 december 2012 kl 12:55
Gilla
Fast det känns en aning irrationellt. Om kvinnor ska vara rädda för att bli klubbade i huvudet tror jag inte i första hand att de ska akta sig för löparklädda, glatt hälsande män. Finns det våldtäktsmän i tights? Om inte annat vore det fruktansvärt opraktisk klädsel för ändamålet.

Jag hälsar alltid om någon hälsar på mig. Att själv ta initiativ har jag i princip slutat med eftersom nästan ingen hälsar tillbaka. Kanske skulle det ändra sig om jag och alla andra som känner behov av en trevligare värld konsekvent hälsar på alla andra löpare de närmaste femtio åren, men jag ids inte.
Jan-Anders Johansson
1958 • Falkenberg
#79
•
31 december 2012 kl 13:19
Gilla
Där har löpare mycket att lära från cyklister! Cyklister hälsar i stort sett alltid på varandra när man möts ute på en träningsrunda, motionärer som tävlingscyklister.
Helena E
1972 • Stockholm
#80
•
31 december 2012 kl 13:25
Gilla
Ja jösses vad cyklister är trevliga när man möter dem, nästan läskigt!

Jag brukar vinka åt löpare jag möter, det är ju inte alla som hör när man säger hej och inte svarar just därför. Ibland får jag svar, ibland inte. Tycker snabba löpare i funkiskläder generellt hälsar mer än de som lufsar fram i mysbrallor, oavsett tid på dygnet.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons