Löpning Träning 16 inlägg 2691 visningar

Hämmande faktorn

Tapani MA
1971 • S
#1
26 maj 2013 - 18:52
Gilla
Vilken kroppsfunktion är den hämmande faktorn när man pratar om att springa så fort som möjligt på t.ex. 10 km?

och är det olika faktorer som påverkar för nybörjare/erfaren motionär/elit?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#2
26 maj 2013 kl 18:56 Redigerad 26 maj 2013 kl 18:58
Gilla
Det är främst maximala syreupptagningen per kroppsviktenhet som är viktig.

Därefter är det löpekonomin, dvs hur effektivt man utnyttjar det upptagna syret och producerar mekanisk löpenergi av det.

Löpekonomin kan i sin tur uppdelas i dels en ämnesomsättningsmässig faktor och dels en löpmekanisk faktor.


Dessa faktorer torde vara allmängiltiga för alla, dvs både elit och nybörjare.


VO2max och löpekonomi bestämmer i hög grad mjölksyretröskeln som är det enskilda värde som närmast torde kunna användas för att förutse löpresultat på 10 km - halvmarathon.
Lennart
1971 • Vallentuna
#3
26 maj 2013 kl 19:02
Gilla
Bo - Varför bra upp till halvmarathon?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
26 maj 2013 kl 19:06
Gilla
Re Lennart

Därför att på marathon måste man väga in den stora betydelsen av glykogendepåernas storlek oxå som ju kan ge väldigt varierande effekt på totaltiden.

Men givet att glykogendepåerna inte begränsar t ex efter en lyckad laddningsprocedur så kommer mjölksyretröskeln även där ge en mycket god prediktionsförmåga.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#5
26 maj 2013 kl 19:17
Gilla
Sedan kan man tillägga lite mer udda hämmande faktorer som vätskeunderskott, uppkommen glykogenbrist (t ex pga långt driven LCHF-kost) tillfälligt lågt blodhemoglobinvärde m m.

Åtminstone de två förstnämnda är lätta att relativt snabbt förbättra och alla ger snabb resultateffekt.
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
27 maj 2013 kl 11:02
Gilla
Vill förtydliga med att det som kallas maximal syreupptagning egentligen är syreförbrukning, dvs hur mycket syre som framför allt "löpmusklerna" maximalt förbrukar. Det måste ju bero på dels mängden arbetande muskler, dels hur mycket de kan arbeta.

Men allt detta rör enbart energiomsättningen. Det kanske var det du menade med kroppslig funktion.
Men lika viktig är hjärnans funktion som har dels en autonom del som styr muskelfibrerna och samlar in data om vad som händer i kroppen och vad sinnena förnimmer mm, dels en medveten del som med olika gott resultat försöker påverka den autonoma delen att springa "så fort som möjligt".
Tom
1968 • Oslo
#7
27 maj 2013 kl 22:20
Gilla
I den grad VO2max i det hele tagit är definerad är den mycket dårlig korrelerad med farten. En elitutövare kann ha alt från 70 till nestan 100 i VO2max. For eliteutövere stabiliserar VO2max sig gärna etter några få års träning eller kan endog sjunka. Dom stagnerar inte då.

Det finns ingen "mjölksyretröskel". Noen kan springa 1 timme med 12 mmol laktat, andra klarar inte mer enn en halvtimme på mindre enn 3 mmol. En ultralöpare önsker sig nog en hög "tröskel", medan en sprintare önskar att generera så mycket som laktat (syre) möjligt.

Så vad med löpsekonomi? Det är jo endå dårligare definerad enn dom två andre begrepparna. I den grad man kan definera alla tre minns jag en studie der man bara klarte finna 70% korrelation mellom alla tre begrepparna tilsammans och farten.

Det är mycket trist at dessa felaktiga begreppen fortsetter at sprids. Särligt har VO2max vist sig att vara ett ubrukelig begrepp til att forutsi löpskapasitet. Tidigare tränare för det norska skidlandslaget sa för en stund sedan att dom tappade två årskull med skidåkare på grund av detta VO2max-skitet.

Rent bortsett från det, borde det vara självklart att teoretiske begreppar inte kan hämma farten.

Så vad hämmar farten till ett människa? Vi kan jo först stilla spörsmålet vad hämmar farten til en bil? Det kan ju vara allt möjligt från dekk til eksosanlegg eller aerodynamisk utformning. Tillsvarande är et människa mycket mer kompliserad enn en bil, och det vill vara oöverskådlig många ting som är med på att hämma farten.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#8
27 maj 2013 kl 22:34 Redigerad 27 maj 2013 kl 22:35
Gilla
"Rent bortsett från det, borde det vara självklart att teoretiske begreppar inte kan hämma farten."

Nej det borde det inte om begreppen har förankring i verkligheten.

Att mjölksyretröskeln i viss mån är individuell även i dess halt mM mjölksyra håller jag med om.

Att mjölksyretröskeln är en definitiv övre fartgräns i långa lopp är uppenbart.

Jag har sett resultat från studie som visade mycket hög korrelation mellan OBLA-tröskel och maratävlingsfart.

Men det finns säkert mycket mer omfattande forskning om hur mjölksyretröskel, löpekonomi och VO2max hänger ihop hos löpare.
Tom
1968 • Oslo
#9
28 maj 2013 kl 09:01 Redigerad 28 maj 2013 kl 09:09
Gilla
Det finns ingen "mjölksyre", det finns ingen "tröskel" och det finns i alla fall ingen "mjölksyretröskel". Om du tror ett teoretisk begrepp kan hämma farten hoppas jag du kan finna en ny definition slik att vi alla springar snabbare...

Det finns atminstone et tjugotals definitioner av denna "tröskelen". Viss man säger at "tröskelfarten" är den farten man kan holda i en timme, så er den självklart korrelerad med hur snabbt man kan springa på andra distanser.

Man kan definere "tröskelen" till att vara relaterad till mängden av laktat i blodet. Men laktat hämmar inte farten. Laktat är energi och elitmaratonara skall springa med högst möjligt laktatnivå, inte lågast möjligt.

OBLA, "Onset of Blood Lactate Accumulation", bygger på en utdaterad uppfatning om att laktatnivået skjuter upp vid en given fart. Men det finns ingen slik fart. Renato Canova snakkar om forskjellige
"tröskler", såsom "5k-tröskel" og "10k-tröskel".

Man kan kanske säga att fria radikalar (H+ ioner) som dannas i laktatprosessen hämmar farten. Men det är ju bara en konsekvens av att kroppens "avgassystem" og "recirkulasjonssystem" inte är optimalt. Bloddoping fungerar, så mangel på blodkroppar (som är viktiga för att fjärna H+ ionerna) hämmar definitivt farten for många.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
28 maj 2013 kl 09:33
Gilla
Re Tom

Vilka är de tjugotals definitionerna av tröskeln ?
1979 • Östersund
#11
28 maj 2013 kl 09:40
Gilla
För min egen del upplever jag att löpekonomi (anammat en löpstil) har förbättrat tempot och därmed flyttat faktorn till andra områden. Känner att det ofta är låren som håller tillbaka. Men springer jag riktigt fort (för mig under 3min/km) vid t.ex. utförlöpning är det flåset.
1967 • www.sapiens.se
#12
28 maj 2013 kl 09:51
1 Gilla
Bosse: Den här granskningen av 200 studier hittade tydligen 25 olika definitioner av tröskelkoncept.

10. Faude O, Kindermann W, Meyer T, (2009). Lactate threshold concepts: how valid are they? Sports Med. 39(6):469-90.
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#13
28 maj 2013 kl 13:33
1 Gilla
Jag skulle vilja hävda att det är hjärnan som är den absolut mest begränsande faktorn vad gäller hur snabbt man kan springa. Hjärnan tillåter helt enkelt inte kroppen att springa på absolut maximum utan ser alltid till att bevara en viss reserv, av säkerhetsskäl.

Däremot kan vi ju flytta gränserna för vad hjärnan tillåter ju mer vi tränar oss till bättre form och uthållighet, men knoppen har alltid sista ordet. ;-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#14
28 maj 2013 kl 14:54 Redigerad 28 maj 2013 kl 14:54
Gilla
Re Marcus

Det låter onödigt många.

Re Staffan

Hjärnans påverkan är då mer sekundär eftersom gränserna kan flyttas med träning av hjärta och muskler i första hand.

Tapani MA
1971 • S
#15
2 juni 2013 kl 10:53
Gilla
Tittade på Stockholm Maraton igår och tyckte att en del av afrikanerna i täten inte hade speciellt vacker löpstil(trampar snett, armarna far i sideled osv), men det har kanske inget med löpekonomi att göra?

Hur kan man bäst påverka syreupptagningen? Lungkapaciteten kan man väl inte påverka på äldre dar?

Det där med mjölksyra förstår jag inte riktigt, som glad motionär har jag aldrig upplevt att jag har fått mjölksyra i musklerna, inte ens då jag försökt jogga på maxhastighet.
Tapani MA
1971 • S
#16
2 juni 2013 kl 10:55 Redigerad 2 juni 2013 kl 11:04
Gilla
Hittade detta:

Syreupptagningen bestäms av ett antal olika delar

Hjärtats maxpuls
Muskelns syreupptagningsförmåga
Blodets förmåga att transportera syre
Hjärtats slagvolym
Lungornas förmåga att syresätta blodet
Alla dessa delar tillsammans bestämmer tillsammans syreupptagningsförmågan. Man brukar även tala om central och lokal kapacitet: central kapacitet gagnar hela kroppen, den lokala kapaciteten sitter i muskeln.
Notera att syreupptagningsförmågan inte kan vara större än vad muskeln ifråga klarar av att tillgodogöra sig: syreupptagningsförmågan måste m.a.o. mätas grenspecifikt. Det är därför ingen idé att försöka applicera mätningar av syreupptragningsförmåga gjorda under ett simpass på t.ex. löpning.

Maxpuls

Maxpulsen kan tyvärr bara ökas marginellt med hjälp av träning. Maxpulsen tycks vara inskriven i generna och sjunker dessutom med stigande ålder.
Muskeln

Muskelns syreupptagningsförmåga bestäms av antalet kapillärer och mitokondrier. Kapillärerna är de minsta blodkärlen som omger själva muskelcellen, ju mer utbredda de är desto lättare är det att syreförsörja muskeln. Mitokondrierna är muskelns energifabriker som omvandlar fett, kolhydrater och syre till energi (ATP) (se vidare kroppens olika energisystem) Genom att uthållighetsträna i måttligt tempo kan man flerdubbla antalet kapillärer i muskeln.. Om man istället styrketränar muskeln (anaerob belastning) leder detta till att muskelfibrerna växer, men blodkärlen och mitokondrierna ökar inte i samma grad. Effekten blir att transportvägarna i muskeln blir längre: syresättning och borttransport av restprodukter (e.g. mjölksyra) försvåras.
Blodet

Blodets syreupptagningsförmåga bestäms av mängden hemoglobin (röda blodkroppar). Mängden hemoglobin ökas när man tränar s.k. LSD (Long Slow Distance), d.v.s. långa pass med låg puls, hela tiden med träningsnivå 1 (se pulsbaserad träning). Andra lite mer kontroversiella sätt att öka hemoglobinhalten är höghöjdsträning och bloddoping. Om man donerar blod så minskar koncentrationen av röda blodkroppar, den är dock återställd efter c:a 2 veckor. Järn är en av de viktigaste ingredienserna för att ryggmärgen skall kunna producera tillräckligt med hemoglobin.
Hjärtat

Hjärtats slagvolym ökas genom att träna hjärtmuskeln. Kom ihåg att hjärtat är en muskel och reagerar vid träning på samma sätt som alla andra muskler. Hjärtmuskeln skiljer sig dock lite från de flesta andra muskler; hjärtmuskeln liksom lungmusklerna och hjärnan är mycket effektiv på att tillgodogöra sig energi från mjölksyra i blodet, har du någonsin känt mjölksyra i hjärtat? Träningen av hjärtmuskeln sker genom att driva upp pulsen till 10-15 slag under max, d.v.s. intervallträning. Träningen behöver inte vara grenspecifik, tvärtom kan det vara en fördel att träna hjärtat i en gren där man kan nå högre maxpuls (t.ex. skidåkning istället för simning).
Lungorna

Lungorna är normalt inte begränsande för syreupptagningsförmågan. Även om vi kör ett ganska stadigt tempo så hinner lungorna med att syresätta blodet. Lungorna är begränsande först vid tyngre, syraintensiv belastning då vi börjar hyperventilera. Hyperventilationen börjar vid mjölksyratröskeln, då både lungventilation och puls ökar exponentiellt med utfört arbete. För att öka möjligheten att ventilera måste lungmusklerna tränas för att bli både effektivare och uthålligare. Lungvolymen kan dock bara påverkas i mindre grad.
Uthålligheten hos lungmusklerna tränas på samma sätt som hjärtmuskulaturen med hjälp av intervallträning.

Effektiviteten i andningen tränas bäst genom diverse andningstekniker.

Med en effektivare andning så förbrukar lungorna mindre syre, och mer blir kvar till de andra muskelgrupperna. Faktum är att lungmusklerna faktiskt står för en försvarlig del av syrekonsumtionen. De bästa övningarna för att förbättra effektiviten i andningen finns inom Yoga. En stor del av Yoga-övningarna syftar antingen direkt eller indirekt på att stärka andningen. Från Yoga kan man dessutom lära sig många nya stretchövningar.
http://www.sct.nu/traning/traningslara/syreupp.htm
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.