Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 37 inlägg • 4981 visningar •

Lidingöloppet 15 km gravid?

Anna Aleryd
1980 • Malmö
#1
•
17 juli 2008 - 15:21
Gilla
Hej!

Jag har tänkt springa 15 kilometersvarianten av lidingöloppet i höst. Sedan jag anmälde mig har jag blivit gravid, och undrar om någon har erfarenhet av löpning och graviditet.

När loppet går kommer jag vara i v27 ungefär tror jag (barnet väntas komma 25:e december - hej familjeplanering :-). Jag har hittills haft tur och mått bra under graviditeten, och inte upplevt några problem i samband med träning. De senaste två månaderna har jag dock tränat lite sporadiskt, pg.a. semester och mycket annat att göra.

Ni som har barn, hur länge har ni eller era gravida tjejer/fruar/partners kunnat springa under graviditeten? Något särskilt att tänka på?
< < < 1 2 > > >
Liselotte Å
1975 • Alingsås
#21
•
17 juli 2008 kl 22:43
Gilla
Hej, hej!
Jag har fått sluta löpträna runt vecka 12 ungefär, sen har trycket mot bäckenbotten gjort det hemskt obehagligt att springa. Vecka 27 är magen ofta rejält stor och du börjar känna dig tyngre.
Men om du redan är anmäld så varför inte ställa dig på startlinjen och ta det lungt och känna hur det känns. Men har du inte tränat regelbundet innan så är det dumt att ge dig på det överhuvudtaget. Det kanske känns jättebra under loppet och att du ser får hemskt ont efteråt och då är det inte säkert att det går över under resten av graviditeten heller.

Visst ska du prata med BM också, men alla BM säger olika. Min BM är mycket liberal och har gjort efterkontroll redan 3-4 veckor efter grav bara för att jag ska kunna komma igång med träningen igen :D
Jenny
1979 • mölndal
#22
•
18 juli 2008 kl 08:05
Gilla
Anna : håller med dom andra om att lyssna på din kropp! Vilken v är du i nu?
Själv fick jag sluta med alla träning i v 15 då jag fick problem med sammandragningar och hade sedan det hela graviditeten. Det resulterade i en understimulerad vovve, en stressad sambo och en åh-vad-jag-tycker-synd-om-mej-själv Jenny som låg i soffan och käkade resten av graviditeten och blev jätte tjock =) när pojken fötts visade det sej att jag faktiskt inte väntade tvillingar, jag hade helt enkelt bara gått upp två graviditeter i vikt!
Men så länge man kan hålla igång hyffsat mår nog både mor och barn bäst. Lycka till!
Samuel Sundberg
1973 • Harbo
#23
•
18 juli 2008 kl 11:45
Gilla
Anna: Jobba?? Hallå, det är juli och semester avnjutes som bäst... :-)

Men generellt är det nog så att män hellre uttrycker det de vet i ämnet, även om det är än så lite, medan kvinnor är mer återhållsamma...
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#24
•
18 juli 2008 kl 12:04 Redigerad 18 juli 2008 kl 12:05
Gilla
Grete Waitz (som har lika lite erfarenhet som grabbar av att vara gravid :-) har skrivit följande artikel. Kanske nåt av intresse? http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=8407
Johan Tigér
1978 • Göteborg
#25
•
18 juli 2008 kl 12:16
Gilla
Som kommentar till Peter H Nilssons inlägg om Karl-Oskars Kristina måste jag bara här flika in att min farfar berättat att när han föddes (1912) så jobbade hans mor på bondgården där hon var statare fram till 6-tiden på kvällen för att sedan strax efter 20:00 föda min farfar. Dagen efter var hon på plats i ladugården klockan 5 på morgonen för att mjölka korna.

Men det är som sagt snart hundra år sedan och saker förändras ju...
csaba
1973 • Malmö
#26
•
18 juli 2008 kl 14:55
Gilla
http://www.marathon.se//news/article.cfm?ThemeId=347
Johanna Bergman
1982 • Härnösand
#27
•
18 juli 2008 kl 15:18
Gilla
Som alla skriver så är det högst individuellt. Jag är gravid i v.29 och fick göra uppehåll från löpningen v.17-v.22 på grund av att jag fick ont, men har kunnat börja springa efter det, har inga som helst problem förutom att jag är mycket långsammare och har fått införskaffa ett stödbälte för att magen inte ska studsa så mycket. Något annat jag behöver är lång uppvärmning, rask promenad i ca 2-3 km innan jag sätter igång och springer.

Ska springa 5-dagars nu till veckan, men det säkert blir en del promenadinslag.

Jag är övertygad om att du kommer känna precis hur du vill göra när dagen kommer...
Anna Aleryd
1980 • Malmö
#28
•
18 juli 2008 kl 16:15 Redigerad 18 juli 2008 kl 16:18
Gilla
Tack för alla bra tips och länkar! Intressanta artiklar både Olof & Csaba.

Apropå bondkvinnor á la Kristina, så önskar jag ibland att jag var lika rejäl. Men som kontorsråtta får jag nog nöja mig med en något lägre ambitionsnivå. Ni ser mig nog inte i löparspåret morgonen efter förlossning :-)

Jenny: Haha, det är lite det scenariot jag ser framför mig om jag blir tvungen att sluta träna. Jag är ingen hemmapysslare precis, och då blir det nog soffa, mat och gnäll för min del. Hoppas du börjar komma i form igen nu!

Jag är i v 17-18 ungefär nu tror jag, och den senaste veckan har kroppen nästan kännts starkare än för ett par veckor sen, så jag hoppas kunna hänga i med löpningen ett tag till.

Johanna: Vad skoj att höra att träningen funkar bra för dig! Alltid kul med positiva exempel. Lycka till på femdagars (orientering va?)!

Det får bli som bl.a. LIselott säger, jag är ju redan anmäld så jag åker dit och testar om inget drastiskt händer innan loppet. Sen får jag ta det i min takt och gå på känslan. Det gäller bara att redan nu börja jobba ner prestigen och acceptera att jag får bryta loppet om det känns illa. Har en känsla av att det blir den svåra biten :-)
Liselotte Å
1975 • Alingsås
#29
•
19 juli 2008 kl 07:41
Gilla
Jag lovar att heja fram dig om jag ser dig ;-)
Själv ska jag springa Lidingö tjejlopp i jakten på en TjejKlassiker :-D

Och som Johanna säger, skaffa ett stödbälte eller en stödgördel. Jag hade ett som jag bara älskade under min grav och så kostade det bara 129:-.
Annika
1966 • Malmö
#30
•
19 juli 2008 kl 09:55
Gilla
Jag tycker att du ska försöka genomföra loppet, lyssna på kroppen, känns det inte bra med träning så ta det lite lugnare. Förlossningen är jobbig, det är bra att vara så vältränad som möjligt inför den. Men det är nog individuellt hur mycket man orkar.
Johanna R. Kangas
1981 • Knivsta Vassunda
#31
•
19 juli 2008 kl 15:07 Redigerad 19 juli 2008 kl 15:10
Gilla
Jag sprang till vecka 22, då upplevde jag att flåset var sämre än vanligt vilket gjorde det tråkigt att springa (tävlingsmänniskan kom fram). Var iof aldrig stor, fick bara mage. Kände mig rörlig fram till v. 30 ungefär, så jag hade nog kunnat springa fram till dess. Cyklade sedan bredvid när min make sprang, ända fram till förlossningen. Jag tror det är som du säger att man ska känna sin kropp och inte lyssna på BM eller alla andra. Jag åkte slalom i åttonde månaden vilket upprörde en del.
Anna Aleryd
1980 • Malmö
#32
•
22 juli 2008 kl 10:06
Gilla
Tack alla för bra tips och pepp!

Liselotte: Var hittade du ditt stödbälte? Har ingen aning om vart jag kan köpa ett. Letade lite på stadium och intersport efter stödbälte och funktionskläder i mammamodell, men det fanns såklart inte.

Är det någon som vet om det finns t-shirtar/linnen i funktionsmaterial i mammamodell? De jag brukar springa i lämnar redan en oskön och osnygg glipa över magen.
Anna Zakrisson
1980 • Vaxholm, Rindö
#33
•
9 augusti 2008 kl 12:49
Gilla
Gör vad som länns bäst för dig!
Var VANSINNIGT lyhörd för din egen kropp. Jag blev så förbannad på alla som sa åt mig saker som: "Min fru sprang minsann en marathon två dagar innan födseln så det borde ju du också klara...". Likasom jag blev förbannad på de som riktigt skällde ut mig för att jag försökte löpa. Jag tränade mycket innan min graviditet, men hade rent ut sagt en helvetesgraviditet med depressioner, trötthet och svimningsanfall flera gånger om dagen. Jag försökte springa i vecka 13 och låg med starka smärtor och blödning i två dygn efteråt (kunde ej stå upp och trodde att jag skulle förlora barnet). Alt gick som tur var bra, men detta hände för att jag inte lyssnade på kroppen. Det kändes "fel" att springa men jag spran ändå! Min kompis har njutit av sin löpning hela graviditeten och det har funkat bra för henne. VARJE PERSON ÄR UNIK!!! Spring loppet och njut om det känns bra, men om du får smärtor i magen eller svimningskänslor - skit i stoltheten och lägg av OMEDELBART!!!
Lycka till!
Marie
1981 • Katrineholm
#34
•
10 augusti 2008 kl 22:44
Gilla
Jag tycker också att du ska känna efter, men känns det bra så kör på. Isabellah Andersson vann ju SM-guld på 10000 meter för en vecka sedan och hon ska ha barn i januari.
Själv fick jag sluta springa redan i vecka 10, men jag kunde träna simning ganska hårt ända fram till 4 dagar innan sonen föddes. Det var bara fjärilssimmet som jag fick sluta med lite tidigare, blev lite tungt...
Det jag ville säga med det var att även om du skulle få ont och inte kunna springa så behöver du ju inte ligga på soffan om du inte vill.
Lycka till!
Anna Aleryd
1980 • Malmö
#35
•
29 september 2008 kl 13:07
Gilla
Var längesen jag tittade in här, men tänkte göra en avrapportering såhär efter loppet.

Löpningen har gått markant trögare och långsammare den senaste månaden, så jag var inställd på ett långsamt lopp (läs gångtempo) när jag ställde mig på startlinjen. Jag startade i långsam jogg och kroppen kändes helt ok så jag körde på i mitt lugna joggtempo första milen, med inslag av gång i uppförsbackarna. Efter ca 11 km började jag få ganska ont i bäckenpartiet, så de sista fyra kilometrarna tog jag det väldigt lugnt och jag gick nog minst hälften av den sista tredjedelen. Men jag är supernöjd med att jag tog mig runt, även om det inte precis blev någon bra tid (1:56:10). Igår var jag stel och hade ont i bäckenpartiet, men idag känner jag mig mycket bättre.

Stort tack till alla er som delat med er av erfarenheter, tips och uppmuntran!!
Martin Agronius
1977 • Kiruna
#36
•
29 september 2008 kl 14:17
Gilla
Grattis Anna! Det var ju roligt att det funkade bra för dig. Kan ju vara en rolig sak att berätta om när barnet hunnit bli några år.
Anna Aleryd
1980 • Malmö
#37
•
29 september 2008 kl 20:55
Gilla
Tack så mycket Martin!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.