Löpning • Övrigt • 15 inlägg • 1907 visningar •

Vilken är din kraftkälla?

Gustav

1983 • Stockholm

•

1 januari 2014 - 15:26

Gilla

Tror det skulle vara kul att få höra om sådant som "ökar" löpares prestationer, något som må vara ytterst individuellt och brett, och kan skilja sig stort från person till person.
Dels är det kul att läsa men jag tror också att man genom att höra om andras upplevelser kan lära sig att uppskatta samma sak och utvinna samma glädje/kraft ur dem. Det kan vara sådant som man inte har känt till men också sådant som man inte har insett/upptäckt.

En pryl, något ätbart, någon särskild låt, en särskild rytm, ett minne, en tanke, något att se fram emot, vad som helst, allt räknas, allt som ger dig kraft. Ett eller fler.

Börjar själv och nämner att jag hade tränat utan musik ett bra tag, när musiken sedan kom blev hela kroppen lättare, allt blev lättare och roligare, så lätt att jag ibland var tvungen att hoppa och fara och i takt med musiken slå ut hejvilt med armar och ben i något som bara måste ha sett tokigt ut om man sett mig så. Nu har inte musiken lika stor effekt längre.

Vilken är din spenat, vad är din honung, vari ligger din boost? Dela med dig :)

God fortsättning!

Fredrik Olsson

1972 • Norsholm

•

1 januari 2014 kl 15:41

1 Gilla

Kul tråd Gustav...
Det finns många saker såklart, men mest den här damen tror jag.
http://www.lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/frida

Undrar om jag får läge att tacka henne för det under 2014??

Fredrik Olsson

1979 • Bonnarp

•

1 januari 2014 kl 19:43

1 Gilla

Godis och bra musik :)

Mr. B

1963 • Hemma

•

1 januari 2014 kl 21:01

1 Gilla

Nummerlappen.

Pär M

1969 • Umeå

•

1 januari 2014 kl 21:37

1 Gilla

Min "triggning" på tävling är 2 frysta Findus bullar och en 33cl läsk (cola lr trcadero)

Andrew Tutt-Wixner

1983 • Stockholm

•

1 januari 2014 kl 22:18

1 Gilla

Att tror på sin förmåga (inom rimliga nivåer) och positiva mentalbilder kan höjer prestationen tycker jag.

Peter P

1965 • Kungsholmen

•

1 januari 2014 kl 22:34

2 Gilla

Hon:

Mattias Eklund

1980 • Åby

•

2 januari 2014 kl 10:47

2 Gilla

Naturen, och det meditativa i att gå upp fullständigt i nuet. På stigarna jag springer är det oftast omöjligt att släppa koncentrationen, brukar sluta med att man ligger raklång och har ont när man väl gör det. Förut sprang jag oftast med musik men har slutat med det förutom på riktigt långa pass för att bryta negativa tankegångar när det börjar gå tungt.

... och så den där känslan av att springa jäkligt fort i en utförslöpa, hoppandes och skuttandes på slingriga stigar förstås - den är något alla borde uppleva oftare.

Lars O

1978 • Sandviken

•

2 januari 2014 kl 11:19

Gilla

Överlag skulle jag säga skogen och stigarna. Att komma in i ett knöligt och trixigt parti när man tror man är trött brukar liksom väcka benen och inspirationen igen.

Vad gäller mer högintensiva pass, som intervaller, när man på riktigt tror man är nära gränsen för vad man orkar, är det endast tanken på hur trist det är att misslyckas som håller mig igång. Det gamla pannbenet.

Johnny

1966 • Katrineholm

#10

•

4 januari 2014 kl 23:30

1 Gilla

Min kraftkälla är boken Born to Run. Läste den för ett år sedan och blev helt såld. Läste den 7 ggr i sträck o varje gång jag är ute o nöter så är det den som finns i bakhuvudet. Är ingen långlöpare men gillar triallopp och även asfalt. Försöker göra ett Redneck-Run så ofta som möjligt vilket innebär att jag tar mig till någon liten håla 2 mil bort och sen springer jag hem... Det är en morot det ;-)
J

Bulletproof

1981 • Stockholm

#11

•

5 januari 2014 kl 11:40 Redigerad 5 januari 2014 kl 11:40

2 Gilla

För kraft och explosivitet i backar och terräng brukar jag se:

http://youtu.be/U27Sd58MMEI?t=1m7s

Gustav

1983 • Stockholm

#12

•

5 januari 2014 kl 14:45

Gilla

Ja, vi har alla våra olika drivkrafter och källor. :) Intressant!

Åsa

1983 • Fagersta

#13

•

5 januari 2014 kl 16:11

1 Gilla

Mannen som jag delar allt med, även kärleken till löpningen <3

Nicklas Månspers

1974 • Härnösand

#14

•

5 januari 2014 kl 16:19

1 Gilla

Sömn - vilket låter tråkigt (ja jag vet!!) men jag upptäckte under 2013 hur oerhört viktigt detta blev för mig och min återhämtning och utveckling som var större än någonsin och störst på 9 år!

Mina tidigare sämre prestationer (träning och tävling,men mest träningspass). Jag triggas av att göra bättre, slå mig själv ibland och utvecklas. Dåliga pass är nyttiga och trista - och lite som en smash i rundpingis - BAAAM, ett läge att göra något bra av helt enkelt!!

När jag tränat bra under en period och har en "dröm-tid" inom räckhåll - oavsett träning eller tävlilng....DÅ går jag igång :-)

Corben Dallas

1978 • Göteborg

#15

•

5 januari 2014 kl 20:00

3 Gilla

Sätta saker i perspektiv konstigt nog.

När det är skitjobbigt och gnällspiken börjar växa fram, tänker jag tex på tiden med skumma bensmärtor som efter åtskilliga månader och läkarbesök visade sig vara stressfrakturer i underbenet.
Då hade jag gärna kunnat vara uttröttad mitt ute skogen, bara jag var frisk och hel.
Detta är bara ett exempel, med liknande saker brukar jag mentalträna med.

Idag sprang jag in i väggen med flera leriga km kvar efter att ha försökt att pressa fram en bra tid, minsta försök till att ta några löpsteg blev magkramp, vadkramp och lårkramp, så det vara bara att gåjogga den sista biten och se utmanaren (jag) springa förbi i min löp app.
Några sekunder uppgivenhet, sen tänkte jag, bra! Detta ger mig en bra referens för hur jag inte skall göra, och en härligt dålig runda så man uppskattar dom bra.
Sen var jag glad igen.

Allt är hur man ser på det. Det blir som man tänker.

Ja just det, bra musik, och god färdkost funkar med!

:)

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.