Frun är vrång - Löpning

Johanna Linde

1987 • Essunga

#21

•

20 januari 2014 kl 16:02

3 Gilla

Ja fast om jag har samma problem som TS och han är man och jag kvinna så bevisar det väl egentligen bara att individer är olika, oavsett kön..??

Jörgen H

1968 • Trelleborg

#22

•

20 januari 2014 kl 16:03

Gilla

Ja absolut. Du kan ta 100 personer varav 50 st kvinnor och 50 män.
Ingen är likadan utan bara snarlika. Könet spelar ingen roll.

Linda Eriksson

1977 • Fagersta

#23

•

20 januari 2014 kl 16:21

Gilla

Nu vet inte jag hur du eller din fru jobbar. Men OM ni jobbar skift är det ju smart att springa när ens partner jobbar.
Eller har hon nått annat som hon gör, träffar vänninor eller nått... så att du kan "passa på" då?

Det viktiga är att ni pratar om detta, så att det inte blir en negativ grej att du tränar.
Hoppas det löser sig!

Johan Kling

1984 • Stockholm

#24

•

20 januari 2014 kl 18:06 Redigerad 20 januari 2014 kl 18:26

1 Gilla

@Jörgen Förstår inte vad kön har med frågeställningen att göra. Människor är olika, ja. En del är tjocka, andra smala, en del män, en del kvinnor, en del dvärgar, en del blinda. Somliga tränar mer än andra men vad har det med saken att göra?

EDIT: För att svara på frågeställningen så tror jag på att vara lyhörd för vad som skapar knorret. Kan det hjälpa att springa t.ex. innan familjen vaknat, på lunchen, till jobbet osv?

Sen tror jag att ganska många av oss lägger rätt mkt mer tid än 3-4 timmar i veckan på löpningen även om tiden ute kanske inte är mer. Det ska bytas om, köpas skor, läsas bloggar, mata in data från GPS-klockan, duschas, ätas kosttillskott eller extra mat, stretchas, göras styrkeövningar, springas lopp, tvättas träningskläder, rengöras broddar, göras spellistor...så ibland måste man nog kompromissa lite också och inse att det kanske inte alls är "bara en extra timme som jag mår såå mkt bättre av" :)

Jörgen H

1968 • Trelleborg

#25

•

20 januari 2014 kl 18:21

1 Gilla

Jag tolkar det som att ena hälften tränar och den andra hälften inte gör det.

Jenny

1974 • Knivsta

#26

•

20 januari 2014 kl 18:26

1 Gilla

Om hon upplever att det alltid är du och din träning som prioriteras och att hon inte får tid till sådant som hon skulle vilja göra för att du utgår från att hon tar hand om barnen, lagar mat eller vad det nu kan vara medan du tränar förstår jag att det knorras. Prata om det, och försök komma underfund med vad det är i ditt tränande som stör henne! Sedan kan du ju alltid locka med en läcker löparkropp...

Acke5

1959 • Göteborg

#27

•

20 januari 2014 kl 18:43

1 Gilla

"Sedan kan du ju alltid locka med en läcker löparkropp..."

Tyvärr är det ju så, att man sällan kan äta kakan och ha den kvar. Vill man ha en fru som skall ha lite kvar av sin tonårsfigur, så får man nog acceptera att hon lägger tid på underhållet. Jag skulle vara glad om frugan försökte träna någonting.

F ö tillhör jag de som tycker det är skönt att vi inte alltid har samma intressen och kan få göra våra egna saker emellanåt. Dock, träning, med kringaktiviteter, kan nog vara mer tidskonsumerande än vad man själv tror - som någon skrev här ovan. Skall det sedan dessutom tävlas, så är det nog lätt att det går överstyr.

Allie K

1974 • Knivsta

#28

•

20 januari 2014 kl 18:56

5 Gilla

Min taktik har varit att inte ge vika för försöken att få mig sluta springa som jag vill. Jag är löpare och förblir löpare och blir man ihop med en löpare får man köpa att denne springer. När det visat sig att jag fortsätter springa och att det är lönlöst att försöka få mig att inte göra det så har klagomålen på löpningen upphört.

Jag tycker att man måste få göra sin grej. All ledig tid kan inte handla om familjen eller förhållandet. Medelsvensson ser på teve tre timmar om dagen, så medelsvensson kan nog avvara en timme till träning istället för att se på teve. Och på det viset kan man ju få mer tid tillsammans framöver, om man genom att hålla sig i form bevarar hälsan och lever längre. Plus att man i nuet blir roligare att ha att göra med om man blir glad av att träna. Man kan ju erbjuda partnern att hänga med och träna och uppmuntra den andres träning och egna aktiviteter också.

Andreas Lehmus

1976 • Göteborg

#29

•

20 januari 2014 kl 19:46

4 Gilla

Min fruga säger att jag är knäpp och är på tok för ambitiös. Ja det är jag, säger jag...sen drar jag ut o tränar.

Tror som vissa andra säger, att då får din fru ta och skaffa sig något som hon tycker är roligt. Löpning är min hobby som tar upp ca: 2-3 timmar i veckan (ibland lite mera ibland lite mindre).
Klarar inte frun av det så tråkigt för henne.
Det är min egen tid då jag kan tänka och rensa skallen.

Lycka till med frugan ;)

Lennart

1971 • Vallentuna

#30

•

20 januari 2014 kl 20:02 Redigerad 20 januari 2014 kl 20:02

10 Gilla

I fredags firade jag och min fru Tennbröllopsdag (10 år som gifta) och innan vi gifte oss var vi tillsammans i 7 år. Vi har alltså varit med varandra i 17 år och om jag får ge ett tips så handlar en hållbar relation med en annan människa om att acceptera den andra personen som den är och inte försöka ändra på personen i fråga.

Det handlar inte om ni är "lika eller olika" eller om ni har samma intressen eller inte. Det handlar inte om att "dela lika", göra upp scheman om vem som tvättar eller diskar, att turas om, vem som bäddar sängarna, eller vem som tränar, etc, etc.

Ni måste acceptera den andra personen som den är och inte försöka styra den andra personen. Ni måste acceptera varandras bra och dåliga sidor. Ni ska också stödja varandra så att den andra personen når sin egen individuella målsättning. Om det är att spela fiol eller springa spelar ingen roll.

Ni måste också kunna prata om de svåra sakerna, ni måste kunna gräla, bråka och bli sams.

Så, om du ska ut och springa eller hur du nu ska göra får du klura ut själv :-).

Henrik Modin

1973 • Frösön

#31

•

20 januari 2014 kl 20:09

3 Gilla

Hemma hos oss har det periodvis varit lite sura miner. Frågan "vill du att jag ska sluta springa?" har alltid genererat ett nekande svar.

Nu har fru upptäckte crossfit och tränar - om inte lika mycket som jag - en hel del själv och det är en heeelt annan ton i skällan. Det är som att hon börjat knarka endorfiner hon också och förstår precis vad det handlar om.

Sen det där med manligt och kvinnligt... Att kvinnan skulle vara så komplex att det krävs böcker som är dubbelt så tjocka som manligt dito för att förstå sig på? Bullshit. Skapat av män för att det gynnar män. VI är så djävla enkla och DE är så komplexa och omständliga... Va??

Surt att patriarkatet förgiftat så mycket.

Heja er tjejer, ut och spring!!

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#32

•

20 januari 2014 kl 21:35

8 Gilla

Supertips: ge frun en häst! Hon tycker aldrig sen att du lägger för mycket tid (eller pengar) på dina aktiviteter!

Peder Welin

1971 • Göteborg

#33

•

20 januari 2014 kl 22:25

Gilla

Klämma in pass på udda tider (morgon alt primetime tv) liksom att i princip säga ja till så fort din partner vill hitta på något med kompisar (utan dig) är ju två sätt att lösa träningen och hemmet. Liksom att låta henne träna pass när hon vill utan knorr (eller om hon gör något annat än tränar likväl).
Sen kan ju lite periodisering av träningsmängd och -fokus underlätta lite oxå.

Kinsei

1974 • Malmö

#34

•

21 januari 2014 kl 08:41

Gilla

Vi är två hemma som vill träna. Vi har bestämt dagar och tider som vi får disponera för träning så att båda kan få ihop sin grundlggande mängd, vilket per vecka brukar röra sig om två styrkepass och tre löppass, varav ett långpass. Om min sambo styrketränar hemma på kvällen och samtidigt ser efter barnen kan jag t.ex. springa. Genom att utnyttja luncher och udda tider eller ta med ett barn ut i joggingvagn kan jag ibland klämma in extra träningspass.

Jag tycker inte att jag kan säga " du får acceptera mig som jag är", "var glad att jag tränar" och liknande och sedan bara ge mig ut. Det hade absolut inte fungerat om vare sig jag eller sambon gjorde det.

Det Lennart säger i inlägg #30 är fint, men i praktiken hade det inte alls funkat hos oss. Med två tränande, två små barn och två heltidsjobb handlar det i allra högsta grad om att dela, både på träningstiden och hushållsarbetet.

Peter P

1965 • Kungsholmen

#35

•

21 januari 2014 kl 08:42

4 Gilla

Jag håller med Lennart. Jag och min fru har i år varit gifta i 25 år (Silverbröllop, fick jag lov att kolla upp :-) ), och varit tillsammans totalt i 28 år.

Man bör aldrig försöka begränsa den andra oavsett om det gäller träning, sena kvällar eller andra intressen men båda har ett ansvar att det blir balans på tillvaron så att inte ena parten lägger 70-80% av sin lediga tid på egna intressen och det bara blir 20-30% kvar till samvaron. Då håller det nog inte.

Enda gången vi knorrar över varandras träningsplaner är nog då det stör helgfriden för mycket på morgonen.

Så rådet blir väl till TS att se till att han kompenserar all träningstid med rejält med tid till umgänge med frugan och "kvalitetstid" så kommer hon nog att bli nöjd.
Rådet till TS's fru borde bli att inte försöka begränsa sin man utan jobba för konstruktiva lösningar där båda blir nöjda. Öht tror jag på konstruktiva förslag framför klagomål för ett hållbart förhållande.

Oldboy

1952 • Danderyd

#36

•

21 januari 2014 kl 19:44

10 Gilla

Emil Zatopek tog sin fru på ryggen och sprang ibland när han tränade och det gjorde han ju ofta. Det kanske kan vara något?

Magnus Wallin

1976 • Ängelholm

#37

•

22 januari 2014 kl 06:41

Gilla

Jag känner igen problemet o intstämmer med de flesta talarna.. :-)

Mikael Karlsson

1956 • Lund

#38

•

22 januari 2014 kl 07:53

2 Gilla

Kommunikation är lösningen på alla problem, där kompromisser alltid ingår i lösningen. ;)

Malin de Besche

1976 • Tyresö

#39

•

22 januari 2014 kl 08:46

1 Gilla

Man vet ju inte så mycket om er och er relation så det är svårt att säga hur du ska göra. Det handlar inte om att vinna över sin partner i någon form av kamp, eller att "lyckas lura" sin partner till att tycka det är ok.
De bästa råden du fått tycker jag är kommunikation. Problemet kanske inte har med själva träningen i sig att göra utan om när. Du behöver kanske inte ens kompromissa utan bara omplanera. Du måste våga fråga och berätta hur du känner/tänker.
Men att visa sin partner kärlek och uppskattning är alltid bra, oavsett om man väljer att vara en soffpotatis eller träningsnörd. ;-) Och då inte bara för att få göra som man vill.

PS undvik ord som alltid och aldrig om det blir en het kommunikation. ;-)

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

#40

•

22 januari 2014 kl 10:50

Gilla

Vissa människor tycker ju att förändring är jobbig kan man också tänka på.
Då jag gått från 2-3 pass i månaden till 2-3 pass i veckan så var det problem i början då förändringen genomfördes. Nu då jag inte ändrar något så är det stabilt.
Därför brukar jag också försöka komma iväg "alla" dessa pass, för att underhålla den stabila träningsmängden för att slippa göra förändring igen....oavsett om jag är sugen eller inte... eller lite känning i halsen..