Folk som älskar att festa har nästan en solid aura av självgodhet omkring sig. Den typen av självgodhet som krävs för att spärra av gärdet för en stor fest. Såg flera löpare igår stirra tomt på avspärrningen som omöjliggör lunchintervaller på gärdet till förmån för Summerburst.
Men festivalbesökare tillhör förstås de fanatiska undantagen, likt nazister i sverigedemokraterna. Sen har vi dom vanliga helgkvällsfestarna. Värst av alla är innersradsfestarna som tar en cigg och skålar och stimmar på uteserveringar mitt i stan när jag försöker få till ett lugnt, avslappnande distanspass.
