annons
Löpning • Övrigt • 27 inlägg • 8775 visningar •

Vad tänker ni på när ni springer?

Josefin
1988 • Solna
#1
•
16 februari 2020 - 22:23
3 Gilla
En del verkar göra färdigt arbetsuppgifter, skriva halva uppsatser och lösa världsproblem i tankarna samtidigt som de springer. Själv har jag lagt märke till, sedan jag ökade på min veckovolym rejält och började tillbringa mer tid än tidigare med löparskorna på, att jag knappt tänker på någonting alls medan jag springer.

Ibland lyssnar jag på poddar/ljudbok samtidigt, och då är det såklart en annan sak. Men om jag har musik/inget svävar mina tankar oftast iväg till ett dimmigt ingenting. Eller så tänker jag bara extremt simpla tankar typ: "stubbe, jaha ... koltrast, backe, okej".

Vad tänker ni andra på under alla timmar i löpspåret? Är jag den enda som uppenbarligen har svårt att göra flera saker samtidigt?

(när jag springer mer krävande pass brukar min enda tanke vara i stil med: "vad ska jag tänka på nu i 4 minuter??!!" tills den intervallen är slut... XD)
< < < 1 2 > > >
Hobbylöparn
Östermalms IP
#21
•
21 februari 2020 kl 20:36
Gilla
För min del kan det bli litet som när man kör bil. Va, är jag redan här? Hur kom jag hit?

Antagligen för att jag springer för långsamt. :-)
Irre
1984 • Göteborg
#22
•
22 februari 2020 kl 01:16 Redigerad 22 februari 2020 kl 01:19
Gilla
Tycker hjärnan blir lite dämpad när man är ute och joggar/springer, kanske syrebrist? xD
Brukar känna mer än jag tänker, delvis med flit för jag har hellre något att göra än att springa och grubbla t ex om man kan undvika det, och pga ovanstående är jag inte direkt nån som skulle få jobb gjort i skallen under ett pass (är jag ute länge är jag glad om man inte springer fel, men det är väl energibristen det).

Brukar lite motsägelsefullt mot ovanstående med flit försöka passa på att "känna" om saker som gått på högvarv i skallen innan löpturen för med pepp musik i lurarna, kanske lite endorfiner, och den där känslan av att man egentligen inte orkar tänka så mycket så brukar jag bli mer positivt och lösningsinriktat inställd till det där grubblandet. Något i stil med - såhär är det, men det löser sig! Försöka hålla kvar den känslan.

Det jag känner är annars rytmen från musiken och att man scannar av kroppen både del för del och helhet så man märker om man fallit in i något stumt eller slitande rörelsemönster. Det blir som ett rehabpass samtidigt, brukar ha mycket mindre ont i nacke/rygg osv om man är ute på såna lite lugnare "rulla på"-pass där man hinner känna in regelbundet.
Daniel Johnsson
1982 • Tomelilla
#23
•
22 februari 2020 kl 09:41
1 Gilla
Intressant tråd! Jag har ofta en situation från dagen med mig ut på passen. Det kan vara ilska/stress kopplat till en dålig situation som jag maler om och om igen. Det kan vara lycka/välmående kopplat till en trevlig situation som jag återupplever om och om igen. Första milen brukar ofta vara väldigt präglad av tankar från dagen. Mellan 10-30km brukar jag ha dagen ur systemet och mindre tankeverksamhet. Njuter av stunden, tar in naturen och andningen. Om jag springer längre än 30km börjar hunger, törst och muskeltrötthet göra intrång i tankarna och leda till tankar på mat och dryck.
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#24
•
22 februari 2020 kl 11:43
2 Gilla
Jag rensar hjärnan från stress och annat.
Just nu bubblar det tankar kring min kommande situation, börjar nämligen på en doktorandtjänst i april, kommer att smyga igång på måndagar i mars. Hur ska det bli med arbetsbelastningen, vad blir det för krav och arbetstider? Jag vet att mycket kommer att ligga på mig själv, men det kommer självklart att finnas styrning från handledare och från forskargruppen. I vanliga fall är det tankar om arbetssituationen som bearbetas, eller fritiden. När mamma var sjuk och dog förra våren/sommaren så upptog det mina tanker. När jag har pluggat enstaka kurser har det bearbetats. Oftast så blandas tankarna med att jag låter sinnena styra, dvs synen, hörseln, lukten, känseln. Vinden, skogens ljud mm är underbara att fokusera på och njuta av! Älskar upplevelselöpning och det kan jag ha i vardagen, det behöver inte vara resor till spännande ställen, jag kan njuta och uppleva i min vanliga miljö! Naturen ändras ju efter årstider och det är så fantastiskt att vi kan uppleva det här i Sverige!

Kram,
Jenny
Helena Blomkvist
1983 • Boden
#25
•
28 maj 2020 kl 12:56
Gilla
Jag brukar oftast inte ta med mig dagens tankar ut på turen, de är som bortblåsta när dörren går igen bakom mig. Det kan komma nåt samtal som varit som jag återupplever i huvet efter jag varit i gång ett tag men vanligen är tankarna kring här och nu och den löptur jag just gör. På gott och ont. En tuff dag hade man velat släppa att det är just tufft. Då brukar jag försöka komma på nåt att tänka på men det håller sällan särskilt länge.
Nya områden/rundor är det bästa. Då kan man lätt vara närvarande i det nya man ser och hör :)
annons
Marcus Ringstrand
1991 • Norrköping
#26
•
28 maj 2020 kl 13:08
Gilla
Dagens tankar följer nog sällan med ut. Däremot tänker jag under pass nästan ständigt på kommande stora tränings-/tävlingsgrej. Exempelvis har jag sett framför mig de sista två milen på Ultravasan under mängder av pass under detta år. Så jag befinner mig ofta i ett sådant lopp/utmaning under passets gång. Jag kan också, när jag är mindre sugen på att springa långt eller snabbt, tänka "här skulle många normalt gett upp" och på så sätt motivera mig att springa t.ex. 25 snarare än 20 km.

Utöver det så försöker jag lura mig själv så mycket som det går. Det är mycket "oj, redan fem km, är ju snart klar!" när jag ska springa tre-fyra mil.
#27
•
28 maj 2020 kl 17:13
Detta inlägg har raderats
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons