Löpning • Övrigt • 10 inlägg • 932 visningar •

Våra framsteg!

Maria Nyström
1967 • Helsingborg
#1
•
16 december 2006 - 17:06 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Tyckte att vi kunde ha en tråd att "bragga" lite i - det måste ju finnas fler än jag som är oförskämt nöjda mellan varven!

Idag kapade jag lite på mitt PB.
Från 6,20 till 6,08.

Det firade jag med en laxmacka med gravlaxsås och ett glas julöl :-)

Trevlig helg på er alla kämpar!
Niklas Karlsson
1972 • Alingsås
Administratör
#2
•
17 december 2006 kl 16:50 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Har inte åstadkommit mycket, när det gäller löpning, de senaste månaderna men i början av året satte jag upp som mål att springa i snitt en km om dagen och det har jag fixat med 80 km marginal trots att jag haft träningsuppehål på totalt 5 månader under året. Att jag dessutom gått ner ca 5 kilo är väl en anledning att fira vid nyår.
Nästa år får jag väl sikta mot högre mål.
Oskar Samuelsson
1990 • Mölndal
#3
•
17 december 2006 kl 17:52 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag har äntligen accepterat att jag inte är odödlig och tar mycket mer allvarligt på skaderisken. Tillslut är man tillbaka och förbi tiderna före knäskadan.
I och med Finalloppet har jag officiellt gjort comeback..
Nu hägrar "under 40 på milen"-målet i ett riktigt lopp och inte bara på träning.
Anne jonsson
1973 • Hisings kärra
#4
•
19 december 2006 kl 18:07 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja, när jag började "jogga" så hasade jag mig runt med mest gång. Nu var jag ute i lördags i en timme, lade 8.5 km bakom ryggen och hade totalt 51 min jogg, så visst går man framåt. Och sakta ska det ju gå, annars blir det bara pannkaka alltihopa.. och om 5 månader är det dags för varvet och då har jag förhoppningsvis gett mig själv en ärlig chans att ta mig runt den utan att gå och utan att stupa.. :=)
Ingela
1971 • BROBY
#5
•
26 december 2006 kl 15:04 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är oförskämt nöjd med allt jag gjort från februari 2005 och framåt. Och framåt och framåt... Från att ha varit ordentligt överviktig - jag drog storlek 52 när jag gifte mig för sex år sedan - så är jag idag normal (nåja... när det gäller vikten i alla fall ;)) och det går inte en dag utan att jag njuter i fulla drag av att må bra, vara pigg och rastlös och vilja göra saker hela tiden. Och jag VILL INTE att den känslan ska bli "vardag". Efter att ha joggat regelbundet i ett halvår nu så är det fortfarande nästan overkligt, som om jag bara är på besök i en värld som tidigare varit helt stängd för mig. Måste nypa mig i armen ibland :)
#6
•
26 december 2006 kl 15:43 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Josefine Bonde
1978 • Åkersberga
#7
•
5 januari 2007 kl 10:57 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
ny som jag är kan jag dela med mig av min historia.

För 3 år sen vägde jag 109 kilo och orkade inte springa 50 meter ens...

Idag väger jag 76 och springer 5 km på 33 minuter.
Jag kämpar på med kondisen och tänkte ta vårruset som delmål men huvudmålet är tjejmilen.

Jag som hela livet varit överviktig och aldrig sprungit en meter... tänk att jag nu springer 5 km och siktar på en mil.. det känns nästan som en miljonvinst på lotto!!!

Anne jonsson
1973 • Hisings kärra
#8
•
5 januari 2007 kl 12:35 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Heja Josefin
det låter så härligt det du skriver. Även du Ingela!!!!!

Tänk bara på att inte jogga för fort så här i början, jag har gjort det misstaget så många gånger och först nu när jag joggar lugnare så har det gett reslutat.
(förutom min fotskada...)

Had e gott!!
Maria Nyström
1967 • Helsingborg
#9
•
5 januari 2007 kl 16:51 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
GO GIRLS - jäklar vad strongt! Jag är imponerad.....och inspirerad!!!! :-)
Ingela
1971 • BROBY
#10
•
5 januari 2007 kl 18:14 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Tackar och bugar =) För en gångs skull är jag faktiskt lite imponerad av mig själv ;)
Jag tror inte att jag joggar för fort, håller mig mellan 40-45 minuter på min standardrunda som är cirka 6 km (vet faktiskt inte exakt hur lång den är, den är inte uppmätt). Jag tar aldrig i så att jag blir illamående eller får ont. Och jag fördjupar inte mig så mycket i vetenskapen om fettförbränning och sånt, utan utgår istället från att den bästa motionen är den som blir av. Så länge jag springer mina 6 km 2-3 ggr i veckan så är jag nöjd och mår bra, sen får det ta 40 eller 45 minuter, det skiter jag i. ;) Så tänker jag NU i alla fall. Kanske ändrar jag mig senare i livet och blir världens sprinterfanatiker som jagar hundradelar. Men den tiden den sorgen.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.