25 juni 2009 kl 15:15
Skönt att se att det är fler som börjat springa sent i livet. Efter den förhatliga skolgympan (hur många talanger har den sabbat?), så undvek jag allt gympa/idrottande i 30 år. Sen vid 50 började vikt och kondition gå åt varsitt, fel, håll.
Men som löpare är jag inne på mitt femte år, svårt biten! Lätt våghalsig ville jag ge mig i kast med ett tufft projekt: Stockholm marathon! Vilket förståsigpåarna säger att man inte ska göra efter 60. Så fel de kan ha.
Så om Oldboy har rätt ovan ska jag fira min pensionering med att springa en mara bättre än någonsin!
Om nu inte det där förhatliga taket är i vägen.