annons
Löpning • Övrigt • 40 inlägg • 4361 visningar •

Ni som köper startplatser.

Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#1
•
24 juli 2009 - 08:39
Gilla
Vet inte hur känsligt detta ämne är, men gör ett försök ändå. Jag är faktiskt ganska fascinerad över detta fenomen där man köper startplatser till ett fullsatt lopp istället för att vänta till nästa år.
Nu är jag nyfiken. Vad är det som driver Er som köper startplats till att göra det? Ni springer ju i en annans namn och får inget officiellt resultat dokumenterat. OK! Ni får ju en tid, men den står ju inte på Er, utan den Ni springer för. Ni kan inte heller bevisa i efterhand att Ni deltagit i loppet (medalj eller finisher t-shirt är inget bevis).Ni kan iInte åberopa resultatet för seedning i samma lopp eller andra lopp. Oftast köpes ju startplatsen till ordinarie anmälningsavgift och ibland mer än det. Det är oftast mycket pengar för att springa anonymt.
Berätta varför Ni gör dessa uppoffringar. Jag har ofta skrattat åt all dessa som skriver om startplats köpes. Men nu jag vill faktiskt förstå vilka mekanismer som driver till detta och kan kanske hålla mig för skratt i framtiden. Då snackar jag inte om sådana evenemang som Lidingöloppet, där man kan byta startnummer mot en liten avgift utan andra lopp där överlåtelse inte är tillåtet.
Varför är det så viktigt för Er att till varje pris få köpa en startplats till Stockholm marathon, Göteborgsvarvet, nu senast Midnattsloppet och även andra lopp? Varför ligger man inte på framkant och planerar in sina lopp? Startdatumen är ju allmänt kända minst ett år innan. Blir man sjuk eller skadad och inte kan starta, kan man antingen ta ett avbeställningsskydd eller lösa försäkringen startklar för en låg kostnad per år.
Detta fenomen borde ju uteslutande gälla enkom motionärer som inte har med totalsegern i loppet att göra. En elitlöpare som anmäler sitt intresse får i princip alltid en startplats även om denne är sent ute. Det är väl hanterbart, eftersom det inte finns så många elitlöpare och antalet elitlöpare i startfältet höjer ju även tävlingens status.
Jag kan tillägga att jag tycker det är urbota korkat av arrangörerna att inte tillåta överlåtelse av nummerlappar, som Lidingöloppet gör. Dessutom är deras skäl för att inte tillåta överlåtelse, rena svepskäl. Det är enbart pengar som styr. Fast det är en annan pilsner.
Nu vill jag gärna höra Era röster och fatta detta fenomen. Kom igen och berätta.
< < < 1 2 > > >
Jimmy P
1974 • Göteborg
#2
•
24 juli 2009 kl 08:53
Gilla
Har själv aldrig köpt en startplats som står skriven i någon annans namn. Jag har däremot gett bort ett startbevis till Blodomloppet när jag själv inte kunde springa.

Tror att upplevelsen ligger i fokus och om tiden registreras spelar ingen roll.
csaba
1973 • Malmö
#3
•
24 juli 2009 kl 08:58
Gilla
Bra inlägg Stefan. Jag kan nog inte mer än att hålla med dig !

Jag skulle aldrig få för mig att köpa en startplats.
Jag skulle inte ens sälja det (alltså åt andra hållet) , för att ja vill inte heller att någon annan springer i mitt namn och få ett dåligt resultat (som sedan kommer att stå mitt namn på) eller få en bättre tid (vilket inte är ära i, när man inte själv presterat).
Jag var på väg att skippa Stockholm maran i våras och då hadde jag hellre låtit biljetten vara,ville inte sälja (men som tur var så lyckades jag genomföra till slut).
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#4
•
24 juli 2009 kl 09:26
Gilla
Jimmy. Du kan ha en poäng där. Men om upplevelsen ligger i fokus, kan man väl lika gärna vänta tills nästa år och vara ute i tid? Dessa arrangemang kommer ju tillbaka. Och oftast kan man ju planera flera år i förväg plus/minus någon vecka. Arrangemangen går ju oftast vid ungefär samma tidpunkt på året. Det måste ju vara roligare att springa i eget namn och kunna ta total kredit för det?
Per Jacobsson
1970 • Stora Höga
#5
•
24 juli 2009 kl 09:55
Gilla
Nu har jag aldrig köpt en startplats själv, men jag tror också att Jimmy är inne på rätt spår. Upplevelsen och prestationen, att ha klarat av ett Göteborgsvarv, Marathon eller annat lopp.

De jag känner som sprungit i annans namn eller kunnat tänka sig att göra det, har oftast inte varit på någon högre nivå i träning/tävling och verkar mest göra det för att bevisa för sig själva och den närmaste omgivningen att de klarat av t ex en halvmara. Förmodligen spelar det inte så stor roll att de tappar i seedning till nästa lopp och för ens bekantskapskrets räcker det med en muntlig resultatrapport/enkel medalj för att visa att man deltog i loppet. Ingen tvivlar normalt på ens ord om resultattid, som man ju kan få reda på även om den står i någon annans namn.

Skulle jag själv sälja min plats, om jag inte kunde springa? Svårt att säga. Förmodligen inte, av ungefär samma anledningar som Csaba nämner. Ett officiellt resultat i mitt namn, när jag inte presterat själv... Känns lite fel på något irrationellt sätt. Egentligen spelar det ju ingen roll när man inte är på elitnivå. Jag vet ju själv vad jag har gjort och inte gjort och få andra lär engagera sig i mina prestationer.

Sen kan man ju alltid föra andra filosofiska resonemang om det etiska och uppriktiga i att genomföra något i någon annans namn etc.

Jag tycker för övrigt också att arrangörerna borde tillåta namnbyten, vilket borde vara en lätt match med dagens heldatoriserade/automatiserade system.
annons
Karin L
1981 • Linköping
#6
•
24 juli 2009 kl 10:17
Gilla
Mja. Lite fånigt inlägg tycker jag, men det finns ju som bekant inga dumma frågor!

Du Stefan (och Csaba som är inne på samma linje) kanske tävlar för att prestera. Många (MÅNGA) tävlar för upplevelsen, eller för att bevisa att man klarar av det. STHLM marathon var förra året fullt innan året ens började (om jag inte minns fel?) och så är det för många lopp. Sedan kommer nyår med dess löften, du kanske fyller 30/40/50 osv och vill utmana dig själv, bevisa att du klarar av det mm. Så surfar du glad i hågen in för att anmäla dig - och det är fullt! All den energi och jävlaranamma du byggt upp får ett antiklimax. Sen vill nån SÄLJA din drömbiljett! Snacka om att det är strunt samma vad som står på en lista, Du vet vad Du klarat av. Och om nån tvivlar? Ja, skit samma! Och jag tror få tvivlar och/eller kräver mer bevis än en medalj - detta är ju (som S.M. påpekade) knappast eliten det gäller, så personen som köper biljetten hamnar nog snarare på plats 1111 än plats 1.

Kort sagt, man vill så gärna springa och har ett ego som tillåter att det står ett annat namn på en lapp. snipp snapp snut.

(Sen kan jag tycka att det är dumt att sälja lappar av andra aspekter, t.ex. att den som springer för Karin Armgren får en hjärtattack och dör och en snäll polis ringer min mamma/sambo mm för att säga det... Eller att personen som springer får nån medicin som ju jag inte är allergisk emot (om de överlever hjärtattacken men är medvetslösa) men som det står klart och tydligt i deras journal att de är dödligt allergiska mot. Obra.)


...och, sen var det ju aspekten av att låta folk göra som de vill... ;-)
csaba
1973 • Malmö
#7
•
24 juli 2009 kl 10:33
Gilla
Jag kan ju hålla med dig Karin.
Exempelvis Göteborgsvaret kommer att vara fullt ännu tidigare i år och det är ju synd om man inte hinner att anmäla sig och det är klart att jag vet att man springer för äran och upplevelsens skull.
(och dom flesta motionärer bryr sig inte om att dom springer för ett annat namn).

Däremot så tycker jag att det är dåligt av arangörerna isåfall att man inte får byta namn. Om det är pga. det krävs för mycket jobb, så hadde dom ju kunnat ta någon/några hundralappar för att få registrera om sitt namn (då hadde dom kunnat ha råd med mer folk i kansliet).
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#8
•
24 juli 2009 kl 10:40
Gilla
Intressant betraktelse Karin. Det är lite av detta jag vill förstå. Jag vill bara påpeka att prestationen för mig är totalt lågprioriterad. För mig är det upplevelsen som gäller.
Men om man är ute efter upplevelsen kan man ju få detta i mindre lopp också, dessutom brukar ju dom vara trevligare också. Varje typ av lopp har ju sin charm. Då får man ju det man är ute efter. Medalj, officiell tid, vetskap om att man har klarat av något man förutsatt sig. Och med den vetskapen, kan man ju tima in anmälningen och komma bättre förberedd till nästa års lopp och då verkligen få en positiv upplevelse.
Kanske borde det startas en folkrörelse som får de stora arrangörerna att tillåta överlåtelse (om de kan göra lite avkall på sitt penningbegär)? Tekniken finns ju, inget snack om det. Det är viljan som saknas.
Karin L
1981 • Linköping
#9
•
24 juli 2009 kl 10:48
Gilla
Csaba och Stefan: Håller med till fullo. Starta den folkrörelsen så hänger jag på! (Kan vi inte propagera för fler terränglopp samtidigt?)
J.K.
1966 • Jönköping
#10
•
24 juli 2009 kl 11:24
Gilla
Kan inte huvudskälet till arrangörernas förbud mot vidareförsäljning av startplatser helt enkelt vara att de vill kunna sälja för många startplatser och kalkylera med avhoppen? Jag vill minnas att det skiljde åtskilliga tusen mellan antalet anmälda och startande i årets GBV. Jag har aldrig sålt eller köpt någon startplats och har inte heller någon lust att göra det, så jag talar inte i egen sak, men jag ser inget direkt problem med att folk gör det så länge det inte handlar om att sälja till överpris. Att till en rimlig grad bevisa att man sprungit loppet, fastän under fel namn, är väl förresten inget problem? Hur svårt är det att spara nummerlappen eller att ta en foto på sig själv (helst under loppet) iklädd nummerlappen? Något annat sätt finns ju faktiskt inte heller för oss andra som inte byter nummerlapp att bevisa att det inte är någon annan som sprungit i vårt namn...
annons
Jakob Frick
1981 • STHLM
#11
•
24 juli 2009 kl 11:24
Gilla
Hurra för Karin!

Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#12
•
24 juli 2009 kl 12:16
Gilla
Det är lite detta jag menar med arrangörernas penningbegär J.K. Dom tjänar grova pengar på det.
Zingo Andersen
1974 • Lund
#13
•
24 juli 2009 kl 12:39
Gilla
Föreningen för "Nummerlappsnamnbyte och fler terränglopp" låter ju kanon!
Per Arneng
1978 • Mölndal
#14
•
24 juli 2009 kl 13:13
Gilla
Arrangörerna skulle ju kunna ta ut en lite administrations avgift vid överlåtelse av startplats och på så sätt tjäna lite pengar på det. Men det har iofs diskuterats förut och det var just det här med tex GBG varvet som spelar mycket på att "platserna kan ta slut så du borde nog anmäla dig NU" .. jag anmälde mig till 2010 års GBG varv en vecka efter årets så det har ju effekt. Om man viste att man kunde byta så kanske man drog sig från och anmäla och på så sätt skulle kanske färre anmäla sig till loppet.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#15
•
24 juli 2009 kl 13:29
Gilla
Lidingöloppet tar 100 kr för ett nummerlappsbyte. Det tycker jag är skäligt.
annons
Anders Ringman
1965 • Borås
#16
•
24 juli 2009 kl 18:32
Gilla
En variant som arrangörerna kunde fixa är att när man har anmält sig så får man en pin-kod. Med den och startnumret så kunde man sen själv logga in på en sida och administrera sin anmälning, t.ex. byta adress om man har flyttat. Eller byta namn på den som skall springa om man väljer att sälja sin anmälan.

Då slipper ju arrangörerna göra jobbet själva.

Jag förmodar att arrangörerna mer än gärna vill sälja så många startplatser som möjligt. Sen vem som springer bryr det väl sig inte så mycket om.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#17
•
24 juli 2009 kl 19:59
Gilla
Karins första inlägg är ju klockrent. Självklart planerar vi inte "år i förtid". Vi beslutar oss - och genomför - nu. Lika självklart för många är att springa loppet (genomföra) och känna den stimulans det ger. Om det sedan står ett annat namn i en resultatlista någonstans tror jag många motionärer skiter i. Det är inte resultatlistans textform som är själva utmaningen, det är ju något annat - och ni vet vad ...

Angående byte av namn på anmälan. Självklart, säger självklart, kalkylerar lopp X för 15000 sålda startplatser och *vet* att det kommer ca 12000 (eller så) till start. Loppet och hela arrangemanget dimensioneras därefter. Minns hur ett stort lopp i 08-land utökade antalet tillåtna anmälningar med 500 (har jag för mig) då man ändrade bansträckningen så att vissa "trånga" passager försvann. Det ger en viss hint om hur pass viktigt det är för lopparrangören att hålla hygglig koll på hur många som faktiskt startar. D.v.s. det kanske, säger kanske, inte alls ligger i vissa lopparrangörers intresse att tillåta namnbyten för då lär de tvingas minska antalet tillåtna startplatser - vilket ger minskad intäkt och sämre marknadsföringsstatus. D.v.s. Lopp X är nu inte ett 18000-mannalopp utan endast "futtiga" 14500-mannalopp ...

Friskrivning: Ovan är inget jag vet, ren spekulation från min sida.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#18
•
24 juli 2009 kl 20:02
Gilla
... I övrigt uppmanar jag alla att begrunda punkt 4 i forumets "regler för forum och Joggpost".

:-)

Nicklas Månspers
1974 • Härnösand
#19
•
24 juli 2009 kl 20:09
Gilla
@ Stefan: som svar på ursprungsfrågan tror jag kort och gott att det handlar om att VILJA springa ett lopp......rätt och slätt. Sker detta i någon annans namn så spelar detta ingen roll, i just det loppet.....viljan att genomföra och springa är starkare än de övriga eventuella moraliska tvivelaktigheterna!!

Du skriver att det för dig är "För mig är det upplevelsen som gäller"....detsamma gäller nog även för de som köper en plats i ett lopp. Att istället springa i ett litet lopp, blir i detta fallet inte samma sak, även om det oxå säkert skulle vara bra.....men Karnevalsloppet här i Avesta.....är inte och kommer aldrig att bli STHLM marathon.............därför tycker jag att det är helt OK så länge vissa arrangörer envisas med att inte tillåta namnbyte.

Jag skulle f.ö själv kunna tänka mig både att sälja och köpa om jag behövde. Ser inga tvivelaktigheter i detta.....det handlar om löpning.....motion och kan jag hjälpa någon annan om jag själv t.ex blivit skadad....så varför inte?????

Anders Ringman
1965 • Borås
#20
•
24 juli 2009 kl 21:44
Gilla
Jonas Utmanaren, undra hur många som känner till just den punkten. Med tanke på alla annonser om startplatser som köpes och säljes här på Jogg.se

;-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons