Löpning • Övrigt • 32 inlägg • 1448 visningar •

Om att hälsa på varandra i spåret

Ethel Hedström

1951 • Göteborg

•

4 augusti 2009 - 17:32

Gilla

Varför är det så få som gör det? Är det för att man är inne i ett meditativt tillstånd och inte märker omgivningen? Eller är det bara jag som upplever detta?

I förmiddags sprang jag en runda i Slottsskogen i Göteborg. Min erfarenhet är att man där ofta möter samma löpare flera gånger. Kan man inte le lite åt varandra då?

För rättvisans skull skall sägas att två löpare faktiskt gjorde det, drog på smilbanden, av kanske 10 st. Det känns så mycket roligare då, eller hur? Kanske t.o.m. hojta några ord om vädret eller nåt om att löpstilen ser bra ut eller liknande.

< < < 1 2 > > >

Daniel Ernstson

1982 • KALMAR

#21

•

7 augusti 2009 kl 13:21

Gilla

Oftast är jag så inne i min värld att jag inte uppmärksammar vad som händer omrking, men om någon hälsar och jag uppfattar det hälsar jag tillbaka!

Emanuel Landeholm

1972 • Västerås

#22

•

7 augusti 2009 kl 21:55

Gilla

Springer också mycket i slottskogen. För några dagar sen susade jag förbi ett par rådjur, de var kanske fyra meter bort. Jag hejade högt och tydligt men dom brydde sig inte nämnvärt.

Häromdagen råkade jag springa 10 cm för nära en matte och hennes hund, varpå besten flyger upp och skäller och har sig. Jag sträckte fram handen mot hundens nos och ropade "Nämen hejsan!".

Annars brukar det inte bli många hälsningar på rundorna.

Heimo

1960 • Swe

#23

•

8 augusti 2009 kl 10:22

Gilla

Jag brukar alltid hälsa om jag möter ngn, men visst tycker jag att då joggingvågen tog fart i början av 80-talet att det hälsades mer?

Tiptree Essex

1957 • Linköping

#24

•

8 augusti 2009 kl 13:44

Gilla

Jag har just flyttat in till stan från förorterna.
Därute hälsade jag på mer eller mindre alla som jag mötte, och fick en svarsprocent på kanske 50%.
Härinne är befolkningstättheten i spåren så mycket högre att det inte går att hälsa på alla, det blir helt enkelt för mycket hälsande!

Maria Finnved

1986 • Mjölby

#25

•

8 augusti 2009 kl 13:46

Gilla

Jag brukar nicka, eller le lite granna, men ofta ær jag så trøtt att jag inte orkar sæga hej! Men Det beror på dagsform också =)

Åsa Bergvall

1964 • Hammarstrand

#26

•

8 augusti 2009 kl 16:44

Gilla

Var i Kroatien nu i vår och sprang längs havet på morgnarna. Där mötte man många löpare och alla hälsade. På alla möjliga språk. Det var riktigt kul. Här hemma häsar de flesta också. Kanske för att det är en sån liten by att man känner de flesta.

Bibbi Berglund

1972 • Östra Ljungby

#27

•

8 augusti 2009 kl 22:21

Gilla

När jag flyttade ut "på landet" i Skåne från en Sthlms-förort fick jag raskt lära mig att man hälsar på alla man möter, oavsett om man tar sig fram gående, springande eller cyklande. Om det så bara är med en nick eller en höjd hand (det är inte alltid jag får ur mig ett "hej" när jag sprungit en hel runda). Detta oavsett om det är nån man känner eller inte. Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att det skiljer mellan större och mindre orter, för det verkar det göra. Kanske just "mängden" människor, skulle man hälsa på alla man mötte på t.ex. Drottninggatan i Sthlm en lördag så hade det nog blivit lite jobbigt. :-)

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

#28

•

9 augusti 2009 kl 03:33

Gilla

Crocodile Dundee kommer till storstaden och hälsar på alla han möter på gatan...

Fredrik Pettersson

1987 • Solna

#29

•

9 augusti 2009 kl 10:33

Gilla

Första inlägget av mig =).
Jag hälsar alltid. - Det känns konstigt om man inte hälsar när man är ute på milspåret och träffar på en annan människa (händer extremt sällan) - man vet att han och jag är enda människorna på kilometers avstånd.
- Dom gångerna jag sprungit med Ipod är jag dock mer osäker på att hälsa - för jag vet inte hur högt jag pratar :).

Det är kul att bara se någon annan använda spåret - bara en den enkla anledningen vill jag hälsa.

Lars Dennevi

1942 • Nyköping

#30

•

9 augusti 2009 kl 17:24

Gilla

Jag möter aldrig någon annan löpare på mina skogsrundor. Däremot möter jag då och då en person som promenerar med sin hund. Eftersom vi känner igen varandra hälsar vi naturligtvis alltid. När jag var i Rio för ett år sedan och sprang på Copacabana mötte jag flera löpare i minuten. Det var inga som hälsade, inte jag heller. Det alltså bara vid relativt "sällsynta" möten som det finns anledning att hälsa på obekanta personer.

Svirr

1968 • Fågeltofta

#31

•

4 april 2010 kl 12:56

Gilla

Som nybörjare i det här med löpning, fanns dessa tankar om att hälsa på andra löpare under morgonens runda.

Personligen blir jag glad om någon hälsar på mig, med ett leende, en nick eller ett kort hej, så tog beslutet att göra det som skulle göra mig glad.
Måste säga att löprundan blev genast mycket trevligare.
Så kommer att hälsa så ofta jag kan, sen på vilket sätt är inte det viktiga, att se varann skapar positivitet

Hejhej!!

Gun Öhman

1963 • Skellefteå

#32

•

4 april 2010 kl 16:55

Gilla

Bor i en liten by med andra små byar runt i kring.När jag är ut och springer hälsas det från allt och alla.Gångare,cyklister,bilister och hästfolk ingen skillnad.Alla hälsar.Jag känner inte hälften av dem ens men jag blir lite gladare av alla hälsningar.
Jag kanske har fått en sådan där byfånestämpel här ute i skogen.Ni vet,en knäpp löpare som inte gör något annat än springer runt byarna.Det blir lite alla känner apan men apan känner ingen.Hej ! Hej ! hemskt mycket hej !!!!

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.