"Tre döda under Detroit Marahon"

David Hörnedal

1967 • Södertälje

#2

•

19 oktober 2009 kl 09:58

Gilla

Hälften av dödsfallen inträffar under loppens sista 800 meter...
Lite jobbigt att efter dryga fyra mil vara så nära mål och medalj, och sedan behöva bita i gräset.

Sigvard Koplimäe

1950 • Krokom

#3

•

19 oktober 2009 kl 10:11

Gilla

Jag har genomfört 120 maror (+några ultror) under skiftande förhållanden, och inte varit med om att någon av deltagarna avlidit.

Dock skedde ett dödsfall i sbd med Meråker Marathon 2005. Det var en av deltagarna i halvmaran, som efter c.13 km drabbades av hjärtstillestånd och trots snabba insatser med bl.a. helikoptertransport inte stod att rädda.
Han var en erfaren idrottsman sedan många år, men hans höga ålder (77 år) i kombination med några rejält branta backar och vintrigt väder med sträckvis hård motvind kan ha samverkat till det sämre.

Henrik Hallberg

1980 • Mölnlycke

#4

•

19 oktober 2009 kl 10:19

Gilla

> "Inte särskilt bra reklam för löpning"

Nå, motsvarande negativa reklam återfinns i väl så stor skala för bilkörning, hemmasnickeri, rökning, överätning, nyårsraketer, överdrivet stillasittande och en hel drös andra aktiviteter som icke deso mindre lockar utövare i mängder.

Man hittar alltid anledningar att låta bli det man inte vill göra.

David Hörnedal

1967 • Södertälje

#5

•

19 oktober 2009 kl 10:43

Gilla

Alla tre deltog i halvmaravarianten i Detroit och man spekulerar i amerikansk press om att det var det kalla vädret som var orsaken. Är det för varmt så tenderar ju folk att ta det lugnare.

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

#6

•

19 oktober 2009 kl 10:45

Gilla

Visst är det sorgligt! Men precis som Henrik skriver är ju knappast löpning nån högrisk-sport. Rel unga tidigare friska personer får även hjärtstopp i sängen, framför TVn, under innebandyspel mm mm

Andreas Simon

1971 • Västerås

#7

•

19 oktober 2009 kl 10:58

Gilla

Längre artikel i ämnet
http://www.freep.com/article/20091018/SPORTS23/91018016/1318/3-runners-die-in-Detroit-marathon

Inte vet jag vad det beror på, men nog tycker jag att man ser folk som tar i alldeles för mycket under tävling. Jag såg två personer kollapsa efter målgång på Stockholm halvmarathon, vilket var ganska obehagligt. Och det måste ha varit personer som sprungit i ungefär min takt (dvs människor som inte är särskilt vältränade för löpning).

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

#8

•

19 oktober 2009 kl 11:30

Gilla

@David H:
Jag tyckar det är lika "jobbigt" att stryka med oavsett när i marathonloppet det än händer...

Verkligen sorgligt som sagt.

David Hörnedal

1967 • Södertälje

#9

•

19 oktober 2009 kl 11:59

Gilla

Yep, jag håller med dig Gustaf. Dödsfall är alltid tråkiga, oavsett när de sker. Speciellt för efterlevande. Min hustru blir lite stirrig när jag berättar sånt här, men jag lugnade henne med att jag nyligen klarade läkarundersökningen inför Paris marathon.

Är det någon som vet om det är något krav på Medical Certificate i alla amerikanska långlopp, eller är det upp till varje tävling att bestämma?

Staffan Malmberg

1954 • Hyltebruk

#10

•

19 oktober 2009 kl 13:23

Gilla

Finns inget krav i NYC i alla fall.

Sigvard Koplimäe

1950 • Krokom

#11

•

19 oktober 2009 kl 13:54 Redigerad 19 oktober 2009 kl 13:57

Gilla

De enda gångerna jag sett folk kollapsa (men överleva) är vid distanser med längd omkring en mil, och då har det alltid rört sig om personer yngre än 26 år. Anledningen stavas alltid vätske- och energislarv.
Dödsfall vid maror,i snitt 1(ett) per år de senaste 25 åren (gällande för USA),
inträffar så gott som alltid under den avslutande (engelska) milen eller direkt efteråt. Dvs spurt resp. att stanna av alltför tidigt är inga bra idéer.

PS: kan man tänka sig något samband med Detroits säkerligen inte helt hälsosamma luft?

Oldboy

1952 • Danderyd

#12

•

19 oktober 2009 kl 14:25

Gilla

@ Andreas m fl.
Det finns en sorts kollaps som inte är helt ovanlig men brukar vara lätt att åtgärda utan framtida men (detta enligt Tim Noakes). Den inträffar oftast efter målgång (men ibland mot slutet av loppet) och beror på att blodet samlas i benen - när man slutar springa lägger venpumpen av, den som ansvarar för att blodet kommer tlllbaka upp till hjärtat. Blodftrycksfall och akut brist på näring eller syre i hjärnan blir följden. Ofta är vätskebrist bidragande orsak, eller lågt blodsocker (minns inte detaljerna här).
Åtgärd: lägg patienten med benen högt under 20 minuter, ge gärna lite sportdryck om han/hon är vid medvetande. Fixat!

Om man inte har svimmat så ska man gärna röra på benen - gå helt enkelt - i ca 20 minuter efter målgång, enligt NYC Marathons senaste råd (i deras "Handbook") som genomgående verkar vettiga och uppdaterade. Om det inte är en efterkonstruktion för att motivera varför man måste gå så himla långt för att få tillbaka sin inlämnade påse med kläder ;-)
Såg för första gången en, äldre, man som var tagen och illamående efter Växjömaran. Han fick småningom hjälp av sjuksköterska och då gick jag. Då hade vi runt omkring försökt hjälpa till, men det var visst lite Coca Cola som fick honom att må bättre.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#13

•

19 oktober 2009 kl 19:17

Gilla

Personligen hoppas jag att jag får ynnesten att dö på mållinjen av ett marathonlopp, men förstås helst i samband med att jag slår världsrekord i klassen Män 110 år eller äldre.

Vad gäller att hälften av alla dödsfall inträffar under de sista 800 metrarna så får man väl helt enkelt korta loppen till 41395 meter, eller varför inte jämna 40000 när man ändå håller på, bara för att vara på den säkra sidan.

För er som nu riskerar "påhopp" från vänner och bekanta av den typen som alltid behöver en ursäkt för att INTE börja träna är det väl för övrigt dags att lägga följande länk under favoriter så att den är snabbt tillgänglig:
http://dailyviews.runnersworld.com/2008/06/non-runner-dies.html

Tobias Drugge

1980 • Stockholm

#14

•

19 oktober 2009 kl 20:49

Gilla

"En dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi det inte"

Folk dör ju hela tiden. Det vore konstigt om folk aldrig dog när dom var och sprang.

jag håller med peter. på min gravsten får det gärna stå KWR

(Killed While Running)

Per Lantz

1970 • TABERG

#15

•

19 oktober 2009 kl 20:55

Gilla

Håller med dig Tobias även om DWR låter bättre.

Died while running. Killed låter våldsamt, särskilt i älgjaktstider. :-)

Michael

1962 • Göteborg

#16

•

20 oktober 2009 kl 11:10

Gilla

Är det inte så att de som dör under maratonlopp, fotbollsmatcher eller under andra krävande sporter, att de ofta har någon form av fel i hjärtat? Ofta kanske ärftligt och latent som de inte vet om? Om det skulle vara så, så borde det gå att kolla det eller är jag ute och cyklar. eller springer kanske..? -:)

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

#17

•

20 oktober 2009 kl 12:22

Gilla

@Peter, klockren länk :)

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

20 oktober 2009 kl 12:53

Gilla

@Michael O:
Vi har haft ett par uppmärksammade dödsfall bland ungdomar som berott på medfödda fel och det är nog som du säger. Men det är ändå ovanligt och jag tycker att situationen i USA är avskräckande, där man får varningen (t ex i Garmins program): "Börja inte träna eller ändra ett träningsprogram utan att fråga din läkare!"
Min mamma hade blåsljud i hjärtat och blev avrådd från större ansträngningar. Det förmiskade hennes liv, hon var idrottsflicka i skolan tills detta dök upp. Jag har ärvt blåsljudet men läkarna börjar förstå att det inte behöver vara farligt och jag är inte orolig för fem öre. Jag vill heller inte veta om jag har en dödlig defekt, jag har minst 50% risk att dö av cancer men vem har inte det? Men om det är stor risk att jag dör av vissa specifika aktiviteter är det förstås värdefullt att veta men det finns väl inte så många sådana defekter som kan diagnosticeras med stor säkerhet?

Jooonas

1981 • Örebro

#19

•

20 oktober 2009 kl 13:18

Gilla

Jättesorgligt såklart, men samtidigt ganska konstigt...

Tycker det varit lite väl många idrottare av olika slag och i olika åldrar, som fallit ihop av hjärtfel de senaste åren. Är det bara det att jag blivit uppmärksam på det, eller har det blivit mycket vanligare med medfödda hjärtfel helt plötsligt?

Synd om man inte vågar titta längre än att konstatera att det var hjärtat och väldigt sorligt. Jag kan mycket väl misstänka att en viss andel (inte alla) av dessa personer använt sig av något preparat, eventuellt dopingmedel, som på något sätt påverkat hjärtat. Kan inte själv redogöra för hur hjärtat kan påverkas, om det ändrar storlek, blir deformerat, jobbar sönder sig, eller nåt annat...

Tycker bara det är viktigt att inte sopa denna möjlighet under mattan, utan undersöka omständigheterna runt varje dödsfall och föra det på tal, även fast det är tabu att prata om.

Sven Andersson

1966 • Kista

#20

•

20 oktober 2009 kl 14:07

Gilla

Dopning påverkar också.

Man har också pratat om marknära ozon som kan finns mycket lokalt, och som kan ställa till det. Dock har det pratats mindre om det på senare tid, så det kanske inte var så viktigt/farligt.