annons
Löpning Träning 38 inlägg 1299 visningar

Någon mer som är felbyggd?

Andreas Eldh
1984 • Stockholm
#1
17 november 2009 - 23:32
Gilla
Jag inser att mitt problem inte delas av särskilt många här, men jag vill ändå berätta min historia.

jag har alltid haft lite olika fotisättning på höger och vänster ben. Detta har inte varit något större bekymmer, men nu försöker jag gå över till framfotslöpning mer och mer, och jag kan utan problem springa framfot med vänster medan jag har otroligt svårt att klara av det med höger fot. Varken teknik eller styrka räcker till och jag faller snabbt tillbaka till ett mittfots-/hälsteg.

Följaktligen haltar jag fram, och förutom att det antagligen ser ganska roligt ut så känns det ganska ineffektivt. Frågan är vad det beror på

Min gissning är att eftersom jag har spelat ganska mycket badminton i mina dagar, som belastar benen väldigt olika, så har jag blivit lite sned.

Är det någon som har upplevt liknande problem?
< < < 1 2 > > >
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#2
17 november 2009 kl 23:38
Gilla
Benen kan också vara olika långa - inte alls ovanligt. Jag visste ingenting förrän byxskräddaren en gång påpekade detta ...
Har aldrig märkt nåt eller tänkt på det. Men visst, nu när jag vet det, kan jag märka det på skilda fotisättningar mellan hö o vä.
(Tror f.ö. det är förklaringen till varför jag alltid får ont i just ena benet/foten men nästan aldrig den andra.)
1970 • Källby
#3
18 november 2009 kl 07:42
Gilla
Kan du springa mellanfot/häl med båda benen? Gör då det så slipper du halta fram.
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#4
18 november 2009 kl 08:14
Gilla
Varför framfotalöpning? Finns ingen som helst orsak till att börja springa så om man inte fått en massa överbelastningsskador av att springa med hälsisättning eller mellanfotsisättning trots sunda program med lagom stegring.
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#5
18 november 2009 kl 09:31
Gilla
...Förutom att det är energisnålare och därmed lättare (inte enklare att utföra men med mindre ansträngning) och ger en möjlighet till att springa snabbare...

Vad menas med mellanfortsisättning? Såvida man inte är plattfot så verkar det svårt att landa på fotvalvet. Vid framfotalöpning är det OK att landa på "hela foten" (=mellanfotsisättning?) men tyngden skall vara på framfoten (fvs främre trampdynan), inte tårna.

Att landa på hälen innebär väl alltid en viss inbromsning även om man "rullar" på fotbladet?
annons
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#6
18 november 2009 kl 10:01
Gilla
Hej Andreas. Jag såg ett klipp på Haile Gebrselassie någonstans och han hade lite olika fotisättning beroende på fot. Jag kan inte gå i god för klippet källkritiskt men jag tror inte det är allt för ovanligt att man har lite olika fotisättning. Jag kan också känna igen mig i det. Dock låter det ju som om du har lite väl mycket snedbelastning om du "haltar" fram. Hade du inte det problemet tidigare bör du nog överväga att byta teknik igen till vad Henrik antyder.

Vad gäller framfotateknik och mellanfotsteknik är det egentligen samma sak. Man skall inte söka marken med framfoten och spänna vaden. Den skall vara avslappnad. Annars riskerar man skador och överbelastning. När man springer med ett kort och snabbt löpsteg och har fotisättning rakt under tyngdpunkten (vilket är generellt bra löpteknik) så kommer man tendera att landa frampå foten eller ha tyngden på framfoten. Dock kan man mycket väl landa först mitt på foten och även på hälen i vissa fall och i uppbyggda skor. Det är inte fel. Springer man på detta sätt kommer bromsningen bli minimal även om hälen skulle röra marken först.

Jag tycker inte man skall tänka så mycket "framfot" som på att i övrigt ha ett bra löpsteg. I den mån man har det och vid högre farter kommer man automatiskt landa mer på framfoten. Däremot kan man mycket väl landa på framfoten och ha ett dåligt löpsteg. Framfot är alltså inte bra i sig utan är ett symptom på ett i övrigt bra löpsteg.
1959 • Saltsjö-Boo
#7
18 november 2009 kl 14:39
Gilla
Det är väl ganska vanligt att man är starkare i ena benet, stödjebenet, avstampsbenet etc..
För egen del fick jag en knäskada i vänsterbenet för tre år sedan som gjorde att jag inte kunde sätta i foten med sträckt knä. Det gick dock utmärkt att springa om jag böjde knät vid fotisättningen och följaktligen sprang lite mer framfot med detta ben.

Efter ett år märkte jag att jag började få lite ont i ett muskelfäste i vänstra höften. Trodde att det skadade benet hade blivit klenare för att jag "skyddade" det och att detta orsakade överbelastning i höften. Jag mätte omkretsen på låren och det skadade vänstra benet hade 3-4 cm större omkrets. Det hade alltså blivit starkare! troligtvis som resultat av framfotslöpningen.

Jag försöker sen dess medvetet att löpa mer lika med båda benen och smärtan i höften har försvunnit. Det finns dock fortfarande skillnader kvar, vänsterbenet är starkare och har lättare att springa med böjt knä och mer framfota. Det klena men friska högerbenet har lite svårare för detta och går gärna över till hällöpning när jag tappar fokus på tekniken...
#8
18 november 2009 kl 17:56
Detta inlägg har raderats
Andreas Eldh
1984 • Stockholm
#9
18 november 2009 kl 22:07
Gilla
Jacob & Henrik: Jo, renodlad hällöpning funkar förstås, men det är kul att prova lite nytt och laborera med löpsteget lite tills man hittar något som man verkligen trivs med.


Man får väl vara försiktig så att man inte blir alltför felbelastad, men än så länge springer jag inga längre sträckor så jag är inte så orolig direkt.
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#10
20 november 2009 kl 10:25
Gilla
Gustaf -> De enda som påstår att det är mer energisnålt är folk som försöker sälja produkter. Finns inga belägg för att det skulle vara bäst att landa på framfoten och det är extremt få elitlöpare som gör det.

Man delar oftast upp det i tre kategorier:
1. Hälen – dessa löpare landade med den sista 1/3 av foten först
2. Mellanfoten – förutom att landa med sista 1/3 så slår även andra delar av foten i samtidigt
3. Framfoten – dessa landade med den främre halvan av foten först och baksidan/kanten av hälen rör inte i marken.

Ser man till eliten inom löpning så använder ungefär 65 % hälvarianten, 34 % mellanfot och endast 1 % framfot.

Oftast kan fotisättningen förklaras av den hastighet man springer i. Ökar man farten så landar man mer på framfoten.
annons
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
20 november 2009 kl 10:49 Redigerad 20 november 2009 kl 10:50
Gilla
Jacob: jag har också sett den undersökningen refererad, det gällde visst ett marathonlopp i Japan.
Men jag tror inte resultaten gäller generellt (en enda undersökning med japanska löpare behöver inte vara representativ), när jag kollar på videor från marathonlopp så är det inte mycket hälisättning jag ser när eliten springer. Men ibland så.

Hänvisar till en tråd om POSE-löpning här på jogg tidigare i år där någon lyfte fram att man får tillbaka mer energi när man landar på framfoten, förutsatt att kadensen är minst 180 steg/minut. Det beror på att kroppens senor är mer elastiska än i alla fall de flesta skors dämpning där vanligtvis energin bara blir värme.

I en annan tråd var det någon som hävdade att Haile Gebrselassie springer med framfota isättning på 10000m men inte klarar att göra det på marathon (utan då, om jag minns det rätt, landar på hela foten).

Det här sist stämmer ju bra med din tes att man automatiskt landar längre fram på foten när man springer snabbare. Har man väl fått upp kadensen behöver man nog inte bekymra sig om hur foten landar, utom för att undvika knäskador (dvs välja skor efter landing+underlag och distans) och hälseneinflammation (dvs byta löpsteg över lång tid+styrketräna om man landar framtill)
1960 • Södermalm
#12
20 november 2009 kl 22:10
Gilla
Undersökningen som refereras gjordes med höghastighetskamera. Den visar vilken del av foten som snuddar marken först. Det intressanta är vilken del av foten som först tar upp kroppstyngden vid landningen, vilket sker en bra stund senare. Det som kallas hällöpning är en tydligt uppvinklad isättning av foten, där tyngden först tas upp av hälen. Undersökningen visar inte något om det.

Framfotslandning är inget självändamål. Det viktiga är att landa avslappnat nära kroppen med lätt böjt knä, för att minska bromsen. Om man gör det med avslappnad fot så blir det på framfoten. Men det är svårt att landa så nära kroppen. För de flesta är platt isättning av foten mer naturligt.
Det är OK, om inte helt optimalt.

Andreas, om du har osymmetriskt löpsteg så kan det bero på ojämn stelhet och svaghet i muskulaturen, kanske för att du står och sitter snett. Det går att rätta till med träning. Jag skulle rekommendera att du träffar en idrottsläkare, sjukgymnast, eller naprapat om du är bekymrad över det. De kan se vad du har för obalans och rekommendera övningar för att åtgärda det.

Det är sällan man hittar filmer av elitlöpare med tillräckligt bra kvalitet för att se landningen tydligt. Den här filmen med Haile på löpband är bra: http://www.youtube.com/watch?v=YSp1r1QhUSY

Man kan ladda ned den med http://www.pwnyoutube.com/watch?v=YSp1r1QhUSY

Titta på den i quicktime och stega fram ruta för ruta med piltangenten. Det ser ut som att högra hälen inte rör marken alls, medan vänsta foten har en platt isättning, med tyngden på framfoten.
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
20 november 2009 kl 23:29
Gilla
Och här är en snutt på Haile i slow motion. Man ser att fötterna landar lite olika. http://www.youtube.com/watch?v=5x6V48IIQRQ&NR=1
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#14
21 november 2009 kl 00:14 Redigerad 21 november 2009 kl 00:18
Gilla
Oldboy -> Det var elitlöpare från hela världen med i det loppet. Inte bara japaner.

Angående POSE om vi nu ska gå in på det så finns det en studie på triathleter som fick lära sig löpa enligt POSE och deras löpekonomi försämrades trots att man såg de förändringar som man vill få igenom inom POSE. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16195026

Jag tänkte egentligen publicera detta inlägget imorgon men då det går i lite i det vi diskuterar nu så publicerade jag det nu: http://traningslara.se/blogg/paris-till-peking-528-mil-varje-dag-i-161-dagar/
Fuchs som inlägget handlar om ändrade sin löpstil mot det som av många löpskolor påstås vara effektivt och ekonomiskt men hans löpekonomi försämrades ändå. Det går ju inte att applicera på en vardagsmotionärer, men det finns väldigt lite faktiska studier på löpekonomi och fotisättning faktiskt.

Den jag känner till är från 1987 och där såg man bättre löpekonomi hos de som landade med hälen först.

Angående filmen på Haile så tycker nog jag att han rör i med hälen/bakfoten först. http://traningslara.se/blogg/wp-content/uploads/2009/11/hailefotisattning.jpg

Jag tror att man ska akta sig för att försöka påverka sin löpstil för mycket. Det är en sak om man tar alldeles för långa steg eller har dålig hållning när man springer. Det kan man åtgärda. Likaså om man råkar ut för upprepade överbelastningsskador trots en sund stegring av träningen. Att göra det bara för sakens skull eller för att någon övertygat en om att landa på ett visst sätt är bäst så skjuter man sig nog bara i foten.
1960 • Södermalm
#15
21 november 2009 kl 13:06
Gilla
Löpekonomi mätt som syreförbrukning är något som förbättras långsamt av långvarig träning. Rimligen är det musklernas arbete som blir effektivare. Den här mätningen med Pose-träning har gjorts efter bara 12 veckors träning. Det är för lite för att man ens ska känna sig helt bekväm med ett nytt löpsteg, och absolut för lite för att musklerna ska börja arbeta effektivt med ett nytt rörelsemönster.

Rent mekaniskt är det uppenbart att Pose-tekniken är mer effektiv. Syftet med studien var att visa att Pose-träning ger dessa mekaniska förbättringar.

På den första bilden du Jacob visar med Haile så är hela foten i luften.

Jag håller med dig Jacob om att man ska vara försiktig med att ändra löpstil om man inte har problem. Att springa mer avslappnat och med högre stegfrekvens har jag svårt att se att det skulle ge problem. Men att sträva efter att landa på framfoten kan ge massor av problem om man inte vet precis hur man ska göra.
annons
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#16
21 november 2009 kl 15:50
Gilla
Varför säger du att det är uppenbart att Pose-tekniken är mer effektiv? Vad baserar du det på? Jag har som sagt aldrig stött på någon verklig information som visat på att det skulle vara bättre med Pose-teknik, bara en massa påståenden. Hur vet du att förändringarna som man såg i studien var förbättringar?

Angående studien från 80-talet som jag tog upp så hittade jag den nu. Detta är den enda studie jag känner till som verkligen tittat på fotisättning och jämfört med löpekonomi. Med tanke på studien så har jag svårt att se hur man kan säga att det är uppenbart att Pose-tekniken är mer effektiv? http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3654469

Bilderna jag visade på Haile är tagna i sekvens. Dvs bilden åt vänster är en bilidruta innan bilden i mitten osv.
1960 • Södermalm
#17
21 november 2009 kl 17:49
Gilla
Jacob, i varje steg så bromsar man rent mekaniskt så länge foten är i marken framför kroppens tyngdpunkt. Pose-tekniken går ut på att landa så nära kroppen som möjligt, och därmed bromsa så lite som möjligt. Det är uppenbart mer effektivt, rent mekaniskt. Det har inte bedrivits mycket forskning i ämnet än så länge, men det gäller alla andra teorier i ännu högre grad, så den bristen är knappast något som indikerar att teorin är felaktig.

Det är helt fel att sätta likhetstecken mellan Pose-teknik och framfotslandning.
Man kan ha framfotslandning och urusel teknik, och man kan ha bra teknik och platt isättning av foten.

På dina tre bilder av Haile så är foten i luften på de två första bilderna. Man ser skuggan under foten. Först på den sista bilden är foten i marken, och hälen är ovanför marken.
Joar
1975 • Göteborg
#18
21 november 2009 kl 18:18
Gilla
Klas, är det uppenbart att alla så kallade hällöpare sätter ner foten framför kroppens tyngdpunkt och bromsar?
1960 • Södermalm
#19
21 november 2009 kl 19:08
Gilla
Joar, nja. Typiska hällöpare landar på hälen just för att de landar långt framför kroppen. Som synes på Jacobs bilder av Haile är hälen längre ned när foten är långt framför kroppen.

Det är fullt möjligt att landa på hälen nära kroppen, om man lyfter upp fotbladet. Det ger mindre broms än att landa på framfoten längre framför kroppen. Men om man landar på hälen nära kroppen så spänner man foten, vilket kostar energi och ger skaderisk, och förmodligen mindre muskelelasticitet.
1959 • Saltsjö-Boo
#20
21 november 2009 kl 21:15
Gilla
Jacob: Det var ju intressanta resultat i studien du länkar till (Dallam et al 2005) och Dr. Romanov himself tycks ju vara medförfattare...

Kan bara läsa abstractet men om man räknar lite på siffrorna verkar ju Pose-löpningen kräva aningen mer energi per steg trots att stegen är kortare. Hmm...

Man kan ju läsa att studien utfördes i två löphastigheter, 250 m/min och 215 m/min, med det blev tydligen bara signifikanta skillnader vid en hastighet, och det nämns inte vilken.
Jag antar dock att det var 250 m/min, vilket innebär att löparna hade stegfrekvensen 182,2 steg/min med sin vanliga teknik och 193,5 steg/min efter Pose-träningen.
Kanske hade löparna redan optimal stegfrekvens från början (ganska nära 180) och att gå upp till 193 kanske försämrade deras löpekonomi, åtminstone i den hastigheten??

Om studien är utförd på löpband måste man dock vara lite kritisk. Löpband och verklig löpning är inte samma sak. Ett löpband har en viss "studs" som jag tror att man kan dra nytta av om stegfrekvensen stämmer överens med löpbandets egenfrekvens

Är studien gjord på löpband så är resultaten bara giltiga för löpning på den typen av löpband och i den hastigheten. Och signifikanta skillnader hittades ju bara vid en hastighet och inte vid den andra testade hastigheten, eller...?
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons