12 september 2010 kl 01:15
Roger: ja, det är också endorfinet som ligger bakom. Men den där riktiga kicken, "Runners High" är en större grej som kommer mer sällan och kanske bara för somliga.
Tedde: jag, det skulle kunna vara så. Eller så krävs det att så mycket annat stämmer. Eller så blir hjärnan van så att det inte känns lika tydligt. Själv har jag alltså möjligen känt det RIKTIGT en gång, men annars många gånger upplevt löpglädje och att det känns lätt och utan märkbar ansträngning att springa i hyfsat tempo osv på en glidande skala.
Kan bero på personligheten, jag är ganska kontrollerande, har inte så lätt att släppa taget och bara ge mig hän.