28 augusti 2012 kl 13:06
Redigerad 28 augusti 2012 kl 13:17
Både Tore och Bo är fantastiska förebilder och kunskapskällor. Tore; att komma tillbaka och springa så fort efter flera operationer är inspirerande. Verkligen.
Jag tror inte folk riktigt förstår vilken "riktig" kunskap vi har tillgång till här på jogg.se. Med riktig menar jag i form av löpare som har sprungit många mil under många år och som har gjort och fortsätter göra bra resultat och har en förvärvad kunskap som alltid kommer vara applicerbar. Varför? Jo, det fungerar.
Dessutom underbart befriade ifrån konstiga teorier och "nya grepp" som ska ersätta "all annan kunskap". Jag tror de flesta försöker hitta "genvägar" till bra resultat. Genvägar där man börjar läsa sig till hur vissa udda atleter gör och hur vissa nya dieter "ska" hjälpa dig till ett bättre liv och toppresultat.
Det är väldigt trevligt att läsa och lära mer även för mig som redan - men "bara" - har femton års löpning i ryggen. (Då har jag räknat bort mina sju-åtta års frånvaro.)
Men, man kommer alltid behöva att ta i, slita hund, göra sina mil, träna hårt och regelbundet och ha tålamod för att få riktigt bra resultat. Har man inte tålamodet eller tycker löpning är mer av trend istället för en livsstil så kanske man vill ha snabbare resultat - helst utan mycket träning.
Den genväg man kan få genom att ta lärdom av mer rutinerade rävar är att lyssna på deras förslag på upplägg. Kanske sätter man ihop ett excelark fullt med olika typer av intervaller och olika distanspass när man kanske "bara" behöver träna mer av det man är "sämst" på för att nå sina mål.
Att lära sig träna smartare för sin kroppstyp och löpförmåga tror jag är den bästa genvägen.
För mig som är iallafall något rutinerad så kan jag ju objektivt bedöma min form och vet vad jag behöver jobba på för att komma tillbaka, och framförallt vilka typer av löppass som jag inte behöver lägga tid på. Tid som jag inte riktigt har längre.
Jag har heller inte riktigt samma tålamod eftersom jag jagar en form som jag redan haft och egentligen inte har tid eller ork att komma tillbaka fullt ut. Däremot så kommer jag ganska nära genom att träna smartare idag än vad jag gjorde förut. Har kunnar pressa ner milen strax under 36 minuter efter ett halvårs träning och sju års uppehåll. Tyvärr kan jag inte påstå att det gick lekande lätt, men det gick ju iallafall. Milen under 40 minuter kom på andra försöket. Inte heller det kändes riktigt bekvämt, snarare har löpningen känts som en plåga och det har inte infunnit sig någon varaktig glädje i resultat som man tidigare gjorde "på rutin". Nu kostar det ju blodsmak.
Långpassuthålligheten i fart kan man inte smitväga sig förbi nämnvärt utan där måste jag ju tillbaka och börja nöta vilket jag gruvar mig lite för. Dels pga tidsbrist och dels pga att jag vet hur det ska kosta i kroppen innan man kommer över nästa tröskel. Men det är nästa ångestladdade del som jag får ta tag i vid tillfälle.
Men när man ser att 40 år fortfarande är ganska ungt i sammanhanget så känns det inte som att man har så bråttom längre. Och det är faktiskt lite det som gör att jag inte bara lägger av helt, vilket jag funderar på att göra åtminstone en gång i veckan.
Så, återigen tack Bo och Tore! Tack också till alla yngre förmågor som gör att man nästan kommer ihåg hur lätt det kändes. ;)
