Löpning Övrigt 32 inlägg 7191 visningar

Löparpoesi - upphittat eller egenhyvlat

1972 • Mariefred/Stallarholmen
#1
16 juli 2012 - 15:13
Gilla
Efter några år med er på jogg.se så är jag övertygad om att det är dags för en tråd för löparpoesi. Hyvlar du till något eget eller kanske har särskild förkärlek till någon strof i I.M.:s hyllning till långdistanslöparen så tveka inte: Dela med dig.

För att sätta ingångströskeln lågt så kommer här en limerick från semestersverige:

Det bodde en löpare i Smygehuk
vars grannar trodde han blivit sjuk.
Men han var blott stel,
och stretchade fel,
så det fick honom att springa på huk.

Så där. Välkomna!
< < < 1 2 > > >
1963 • Alby
#2
16 juli 2012 kl 21:10
Gilla
En kortis:

Löpa, springa, kuta, ränna, ila
Jag siktar småningom mot tiomila

Hepp!
1956 • Lund
#3
16 juli 2012 kl 21:20
Gilla
Egenhyvlad haiku

Ett minne-
doftande jord
under snabba fötter
1972 • Mariefred/Stallarholmen
#4
16 juli 2012 kl 22:43
Gilla
Tolkien lät Frodo sjunga en variant av Bilbos trail-poem:

The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow, if I can,
Pursuing it with eager feet,
Until it joins some larger way
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say.

Det är väldigt mycket löpning där.
A
1971 • Nykvarn
#5
17 juli 2012 kl 09:15
1 Gilla
Det här tycker jag definitivt kvalar in som löparpoesi! Texten är inget jag tar åt mig äran av utan kommer från en löparblogg jag läser med stor behållning:

"Jag springer långpass. Semestersent. Världen är skymningsstilla. Rödtonad. Och luften tung av dofter. Av ekskog och solvärmd veteåker.

"Knappt två timmar senare är det doften, inte synintrycken, som avslöjar att jag åter springer förbi samma vetefält i Säby. Kalldimmans tungor slickar mina vader.

Det mörknar snabbt i mitten av juli. Men vid kyrkan är världen röd igen. Min egen skugga springer om till höger. Gång på gång. I ljuset från gatubelysningens natriumlampor.

Lågtryckslamporna, vars varmgula ljus jag bara brukar springa i om hösten".

Kopierat från: http://bureborn.wordpress.com/2012/07/11/rott/
Herman Vinterhjärta
1975 • Finspång
#6
17 juli 2012 kl 19:11
1 Gilla
En liten parafras på inledningen till Nils Ferlins dikt "Barfotabarn":

Du har tappat din mobil med din löparapp
du barfotalöpare i livet
Så sitter du åter slö och slapp
och äter så överdrivet

Karin M
1984 • Stockholm
#7
17 juli 2012 kl 21:29
1 Gilla
Eftersom det här är bästa tråden jag sett på jogg.se, var jag tvungen att bidra med tre snabba haikus!

Mitt hjärta bultar
Jag möter det om igen
Uppförsbackens krön

Jag ska ingenstans
Bara tiotusen steg
Iväg på långpass

Andas ut, faller!
Så snabbt jag kunde sprang jag
Personligt rekord!
Andreas L
Linköping
#8
17 juli 2012 kl 22:03
Gilla
Varför inte en dos Fröding, för den som gillar att röra sig i skog och mark:
Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott!
Friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt
Per Lantz
1970 • TABERG
#9
17 juli 2012 kl 22:12
1 Gilla
Som inbiten traillöpare är jag svag för Robert Frosts "The road not taken". Dikten ingår i en samling benämnd "Mountain interval". Bara en sån sak:-)

The Road Not Taken
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I-
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
1956 • PARTILLE
#10
18 juli 2012 kl 16:34
1 Gilla
Cecilia Petersson gjorde en egen ultravariant av Frödings dikt tomten en gång i tiden. Stoppade in den i Badwatertråden i natt. Men vi kompletterar samlingen här också:

Ultralöparens dag är hård
Men medaljer hägra och glimma
Runt och runt vi springer på en gård
I sex eller tjufyra timma
Timvisarn vandrar sin tysta ban
Vi springer runt runt hela dan
Och hela natten trots stelhet i benen och baken
Det gäller att hålla sig vaken
/Cecilia Petersson

Andreas L
Linköping
#11
18 juli 2012 kl 16:40
Gilla
Med risk för att uppfattas som petimäter: det var Viktor Rydberg som skrev Tomten. Fast den omgjorda varianten var fyndig.
1956 • PARTILLE
#12
18 juli 2012 kl 17:01
Gilla
Rydberg skall det vara...
1963 • Linköping
#13
18 juli 2012 kl 17:44
Gilla
Löpsk!
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#14
18 juli 2012 kl 20:45
Gilla
@Herman Vinterhjärta: En riktigt bra parafras också!
Andreas L
Linköping
#15
19 juli 2012 kl 11:50
3 Gilla
Se, nu är timmen slagen,
nu är det den tiden på dagen

då det är dags att snöra på sig skorna
Ut på åkrarna, ut till korna

vill jag springa som en vind
med sommarljuset mot min kind

Häpp!
1972 • Mariefred/Stallarholmen
#16
27 juli 2012 kl 12:03
Gilla
Skriven av en nyligen uniformerad ung man i skuggan av första världskrigets utbrott.

"The Song Of The Ungirt Runners"
(Charles Hamilton Sorley)

We swing ungirded hips,
And lightened are our eyes,
The rain is on our lips,
We do not run for prize.
We know not whom we trust
Nor whitherward we fare,
But we run because we must
Through the great wide air.

The waters of the seas
Are troubled as by storm.
The tempest strips the trees
And does not leave them warm.
Does the tearing tempest pause?
Do the tree-tops ask it why?
So we run without a cause
’Neath the big bare sky.

The rain is on our lips,
We do not run for prize.
But the storm the water whips
And the wave howls to the skies.
The winds arise and strike it
And scatter it like sand,
And we run because we like it
Through the broad bright land.

Mr. B
1963 • Hemma
#17
27 juli 2012 kl 17:57 Redigerad 27 juli 2012 kl 17:57
Gilla
"Far Off the Track"

If you're heading out there
I'll give you a tip
It's wild and it's far
And you're in for a trip.

For just when you think
It couldn't get rougher
The path goes crooked
And the going gets tougher.

But once you've traveled
This far off the track
You won't settle for less
And there's no going back.


-- Patrick O'Leary
1972 • Mariefred/Stallarholmen
#18
23 september 2012 kl 22:24
1 Gilla
Höst

Snörar på mig de gula sulorna
för att med frustande ben
och frimodig hållning
möta regntunga skyars osurrade överlast.

Förvånas av månens blinkning
Och mörkrets översköljning
Men skogens våta dofter
Möter min längtan i ett lyckligt gensvar.

-120923 A Härnbro
Herman Vinterhjärta
1975 • Finspång
#19
19 december 2013 kl 12:29
2 Gilla
Iakttog dig länge med lysten blick
som försvann i stunden jag dig fick
Ett flyktigt ögonblick av lycka
blev en kärlek stödd på krycka

Snart finns endast tomhet kvar
och längtan i mig ånyo drar
till någon som inte är ordinär
Hatar dig materiella habegär

Löpning är en motionsform som är en förtäckt materialsport. Nya kläder & skor, GPS-klockor och löparryggsäckar m.m. är något som man kanske inte alltid behöver men gärna vill ha. För att döva mitt samvete för inför detta ha-begär skrev jag denna självterapeutiska vers.
Lennart
1971 • Vallentuna
#20
19 december 2013 kl 15:06
Gilla
Hej!
Kanske inte riktigt poesi men jag tycker ändå jag fick ihop den här texten rätt bra. Texten är kopierad från min blogg och publicerades den 26 februari i år. Tycker det är tänkvärt :-):

"Ett löpsteg. Ett löpsteg som tillsamman med andra löpsteg bildar ett distanspass. Ett distanspass där känslan ligger i hur jag själv väljer att tolka kroppens signaler. Här kan den egna inställning till träning vara farlig. Jag kan välja att ge upp, eller att kämpa vidare. Jag väljer själv.

Ett ord. Ett ord som tillsammans med andra ord bildar en text. En text som kan inspirera. En text som tillsammans med andra texter kan inspirera människor att ta det första löpsteget. Texter som kan inspirera människor att springa längre och fortare än vad de trodde var möjligt.

Texter kan också få människor att må dåligt, så dåligt att de slutar springa. Texter kan få människor att ge upp, ge upp sina drömmar. Textens makt kan vara farlig, och makten kan missbrukas. Därför väljer du själv hur du vill tolka en text.

Att skriva en text där ord läggs till ord, eller att springa ett distanspass där löpsteg läggs till löpsteg, kanske inte är så olika. Det är våra egna val och tolkningar som avgör dess öde. På dagens distanspass över 12 kilometer i 4:52-fart valde jag mitt öde. Jag valde att inte ge upp:
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.