10 oktober 2012 kl 17:48
Redigerad 10 oktober 2012 kl 17:49
Staffan (inlägg #8):
Nu klev Bo E in i tråden och kan bättre redogöra för skillnaderna.
Jonas: det var en ganska bra tid du sprang på och ett vettigt upplägg i mina ögon, speciellt om du kände dig pigg och fräsch. Jag tror dock att du med en uttänkt kolhydratuppladdning kunnat göra ett par goda minuter på det.
Din automatiska tömning till vardags gör ju att du säkert kan lagra in kolhydrater bättre än de flesta och säkert har utrymme att ta upp mer än du stoppat i dig. Det du har stoppat i dig har bevisligen gjort nytta.
Fett fungerar prima på längre lugna distanser. Men, som jag upplevt det så finns det sällan någon "spurt" eller marginal i kroppen om man t ex får ett par backar i fart som dränerar kroppen på energi. Samt dåligt med utrymme för tempoväxlingar.
En av anledningarna är just det Bo tar upp med skillnaden i energiutbyteskoefficienten (som är ett ord jag hittade på nu, men som kanske finns?). Att springa på enbart fett är lite som att elda med fuktig ved, det går, men det är inte optimalt.
Fett är en enorm depå/resurs i kroppen, men den är ju inlagrad för långtida bruk och som långtidsreserv och inte tänkt för ett högt effektuttag under kort tid som ett par timmars hård löpning. För det krävs en omvandling av fett till energi som kräver ett extra steg i kroppen.
Jag har hört och växt upp med devisen "fett brinner i kolhydraternas låga" där det menas att man efter en längre stunds löpning - när kroppen börjar inse att det är ett längre pågående arbete - växlar över till en blandning av fett och kolhydrater fram till dess att kolhydraterna är praktiskt taget slut.
(som bla Claes skriver)
Detta då kroppen strävar efter att inte få slut på energi.
Det sades till och med att om kolhydraterna är helt slut så spjälkar kroppen hellre ner muskulatur till energi då det är "billigare för kroppen" att göra det än att enbart ta fett utan hjälp av kolhydrater. Det är detta som anses ge "slitage" vid s.k. överträning eller när man tränar och äter för lite och har konstant lågt med kolhydrater i kroppen.
Hur väl eller OM ovanstående stämmer, det vet jag inte. Jag har hört det genom åren men inte ägnat det någon större tanke själv då jag är "normal" kolhydratslukare och alltid försöker se till att det finns "något att springa på" och inte fungerar bra på att springa "tom" - om jag ska springa hårt.
När kolhydraterna är slut så blir det trögare för kroppen att omsätta energin och effektuttaget blir lidande samt slitaget på kroppen ökar samt även mängden av det man lite slarvigt kallar för slaggprodukter.
Kolhydratminskning är ett effektivt sätt att gå ner tillsammans med löpträning. Men en längre tids sådan träning blir slitsam för kroppen och man får sällan en positiv utveckling i form av ökad löpstyrka. Däremot om man lider av övervikt så blir nettoförtjänsten god om man sedan återgår till att åtminstone få i sig tillräckligt med kolhydrater för att orka springa hårt.
Springa lugnt går bra på en låg kolhydratdiet och min egen blygsamma erfarenhet är att det går bra att nöja sig med att äta rikligt med kolhydrater inför och under träningsdagar samt timmarna efter, för att fylla på. Till vardags går det bra att köra snålt på kolhydraterna. Skulle jag satsa på mängdträning skulle jag dock behöva äta mer varje dag för att orka hålla i träningen.
Tillägg: Bo E skrev lite grann av samma som jag skrev under tiden, men jag raderar inget, då blir inlägget lite upphackat. Bättre med kaka på tårta.
