Löpning • Övrigt • 13 inlägg • 2648 visningar •

Runners high - tips

Björn
1974 • solna
#1
•
19 mars 2022 - 16:48
Gilla
Behöver tips hur man når sk Runners High vid löpning, har aldrig lyckats men drömmer om det :)

Det som brukar hända mig är något som kommer efteråt, då efter hemgång, energiintag samt efter några koppar kaffe på balkongen - då kroppen fått vad den behöver, något slags lugn och stor lycka som sköljer över en - kan vara i flera timmar, men just det där som folk beskriver som total eurfori som då ska vara sk Runners high har jag aldrig erfarit. Det kanske är en kombination av faktorer, som en längre sträcka i kombination med att lägga in intervaller samt bra musik och gärna vacker natur. På löpband vet jag inte om det är lika sannolikt?
Peter P
1965 • Kungsholmen
#2
•
19 mars 2022 kl 18:46
4 Gilla
Vet inte om det är tips men en beskrivning på tillfällen då jag känt mig som jag gick på droger under löpning. Jag körde ett 20 km pass varje vecka ofta sent en vardagskväll på en runda jag kunde väl och kunde stänga av hjärnan. Efter dryga 10 km började allt gå lätt och jag hittade det där behagliga tempot då jag var ganska ansträngd men på ett behagligt sätt. Slutet av dessa pass kändes nästan alltid lyriska och sen var jag tyvärr speedad resten av kvällen och natten med sömnproblem som följd.
Björn
1974 • solna
#3
•
19 mars 2022 kl 19:36
1 Gilla
#2 Tack, intressant läsning, Jo jag har läst att det brukar triggas av längre sträckor - över 10 km. Angående sömnproblem, jag hade det i somras och läste på om det. Finns något som kallas HPA-axeln i hjärnan och har att göra med stresshormonerna som adrenalin, noradrenalin samt kortisol. Det är de två senare som kan vara förhöjda upp till 48 timmar. Man blir pigg av dessa stresshormoner samt att noradrenalin konkurrerar ut melatonin som är kroppen sömnhormon. Jag kände mig också speedad men mådde extremt bra med låg vilopuls, glad, fokuserad o full med energi. Problemet var att jag inte kunde varva ner på kvällen.

Angående runners high så beror det inte så mycket på endorfinet utan en signalsubstans eller lipid - endocannabinoider, är besläktat med ämnet i hasch. Alltså är det denna kaskad av endokannabinoider som man mår så otroligt bra på och forskningen pekar på att man har förhöjda nivåer av detta tidig morgon. Så ut o springa så tidigt som möjligt på morgonen kan vara en viktigt faktor för att kunna trigga runners high
Ingrid Bergh
1956 • Pixbo
#4
•
20 mars 2022 kl 15:29
2 Gilla
En lite ålderstigen artikel om ämnet https://www.idrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/04/Marathonlopning-runners-high.pdf

Själv har jag upplevt detta "tillstånd" ett fåtal gånger, bl.a. på Lidingöloppet 1981 - trots lervälling till anklarna infann sig en känsla av att sväva fram ovanför marken, att vara totalt oberörd samt en känsla av oövervinnerlighet -satte mitt PB för Lidingöloppet, kom in som 39:a - trots "ruset" :-).

Har någonstans läst att för att få uppleva "runners high" krävs det att man är ung och mycket vältränad.
Bengt Dahlberg
1949 • Göteborg
#5
•
20 mars 2022 kl 16:29
1 Gilla
#4 Ung? Björns ålder är ju okänd men ung-kravet är nog inte viktigt. Jag började träna regelbundet vid 50 år och fick vara skadefri många år. Stegrade träningen, rejält efter 5-6 år med längd och intensitet. Peakade runt 59-60 och fanns inga begränsningar! Upplevde flera gånger "runners high", särskilt på träning men även tävling.
Så, stegrande träningsintensitet, rejäla utmaningar - möjligt att nå Nirvana.
Björn
1974 • solna
#6
•
20 mars 2022 kl 18:55
Gilla
Det "Felet" jag gör för att uppnå detta är att jag tar ut mig för mycket troligtvis, maxar ofta och då på löpband - körde sist 1 mil i ett 4.5 tempo. Tror lösningen är en lägre skönare fart och en längre sträcka på minst 1.5 mil, som bas kör man ett 6-tempo och spränger in intervaller i valfritt "högt" tempo under några minuter för att sedan återgå till 6-tempot. Samtidigt kan det behövas yttre stimuli som vacker natur samt bra musik. Och som jag skrev ovan, helst en riktigt tidig morgon, på vår/sommar med otroligt bra väder.

Jag Har "oturen" att bo i Stockholm (Solna). Finns inte mycket natur här direkt, får eventuellt åka ut en bit i så fall.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#7
•
21 mars 2022 kl 09:10
Gilla
Har nog bara nått det på pass som är 10-15 km och där jag kört oplanerat stegrande fart, så det bygger på en bra dagsform med pigga ben där jag i princip bara känner mig piggare och piggare efter hand. Det brukar vara pass tänkta att vara ganska lugna (så jag kör ju första kilometrarna lugnt), men att jag sen kör på enligt devisen ”never waist good legs”. Brukar avsluta de passen i för mig rätt snabbt tempo, men håller mig hela tiden på rätt sida gränsen så det känns som jag har läget under kontroll.
Skulle nog inte kunna pressa fram en rinner high. Dagsformen är för viktig.
Marcus
1991 • Norrköping
#8
•
21 mars 2022 kl 10:12
Gilla
En förutsättning för runners high är enligt mig att det går bättre än förväntat och att man således har en ovanligt bra dag. Bra väder hjälper också. Jag får det då och då. Mitt senaste tillfälle som jag minns är när jag sprang 100 km. Vid 65 km insåg jag att jag hade sprungit väldigt länge och inte var trött. Fram tills 75 km sprang jag således med en nästan utomjordiskt bra känsla av att precis varenda planet stod i rätt linje denna dag. Sedan kom jag ned på jorden lite när benen började dö ;)

Jag tror generellt att lite längre pass är en bra förutsättning för runners high. Åtminstone för mig. Jag kan inte tvinga fram ett runners high men om jag skulle ge mig själv förutsättningar för det så skulle jag göra följande:

- Vara utsövd
- Ha bra väder och gärna springa i fina omgivningar
- Vara hyfsat fräsch(inte sliten i benen)
- Springa ganska långt
Johan Hedlund
1972 • Borlänge
#9
•
22 mars 2022 kl 10:41
1 Gilla
Håller med Marcus.

Jag upplevde det när jag sprang Ultravasan 45km.
Efter typ 30km.
Solen sken, glädjen var fullständig, rysningar genom hela kroppen och det kom nästan en tår eller två.
Per Höjskeld
1986 • Kungshamn
#10
•
22 mars 2022 kl 11:00
Gilla
Jag har läst nånstans, och det stämmer även med egna upplevelser, att man ska inte vara så fokuserad på navigeringen.
Antingen att det är en sträcka man kan och är bekväm i, eller tävlingen där det är bra snitslat/markerat.
Gissar att grejen är att man ska inte tänka så mycket.
Erik Nilsson
1988 • Mariestad
#11
•
23 mars 2022 kl 07:04
1 Gilla
Grundat på min egna upplevelser två gånger. Så har det det varit efter ca 10 k och på en sträcka jag springer varje vecka. Fint väder solnedgång en känsla av att det går lätt helt enkelt. Fast det ska gå ganska fort gärna tröskelfart. Sen ska något ändras och musik har varit närvarande bägge gångerna.

Den ena gången förberedde sig hjärnan på flykt undan att bli nedslagen av raggare och när jag inser att det bara är en ensam man som testar ljudet i dennes bil så släppte hjärnan allt och en fantastisk rus bara sköljde över mig. Till detta kom att det spelades hög musik från raggarbilen och ett låtbyte som ägde rum precis vid paseringen samtidigt som jag inser att jag inte kommer behöva fly likt Forest gump genom majsfältet.

Det var helt enkelt en rad faktorer som var långt bortom min kontroll i kombination med rik fantasi från en trött hjärna. Men runners high är för mig mer att likna vid vad jag föreställer mig ett heroinrus. Under långa pass när det perioder känns lätt och allt bara flyter fram är ju en go känsla men jag har svårt att få samma ruskänsla då. Springer dock aldrig med något i öronen längre så jag lär få vänta till nästa gång. Lycka till i jakten på ruset.
Ingrid Bergh
1956 • Pixbo
#12
•
10 april 2022 kl 08:07
1 Gilla
https://poddtoppen.se/podcast/795661307/maratonpodden/214-johan-renstrom-sa-nar-du-runners-high
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#13
•
10 april 2022 kl 21:06
2 Gilla
Har nog aldrig heller upplevt det. Förstår inte heller alla som skriver att nu är jag fylld av energi efter en löptur. Själv är jag trött och vill helst vila/sova. Tyvärr pockar livet på
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.