annons

Löpning • Träning 23 inlägg • 9914 visningar

Lea

1990 • Gävle

12 juli 2014 - 19:36

Jag vill bli ultralöpare

Hej
Har blivit beroende av löpning, springer 5ggr i veckan mellan 5-20km per gång. Har hållit på med löpning några veckor, gymmat mkt innan.
Är seg, uthållig och hyperaktiv... Är det farligt att springa upp mot 10mil veckan som nybörjare så länge det sker i lågpulstempo utan smärtor i kroppsdelar? Tror jag kan nå den mängden om säg 2-3månader.
Vill ej springa intervaller och sånt utan bara lugn distans för det känns som min grej

Thomas Lummi

1967 • Tyresö

12 juli 2014 kl 20:12

Ta det lugnt.
Halvmarathondistansen bör kännas som ett lugnt långpass och marathondistansen som ett helt ok pass på 42 km.

Ultra är mycket en mental utmaning. Fysiskt kan man springa riktigt långt om man har kört de lugna långpassen. Ultra är mer tid än distans, i alla fall i börja.

Träna på så kommer ultra...om du vill.

Petersson

1980 • Linköping

13 juli 2014 kl 00:07

Det finns både vinnare och förlorare i det genetiska lotteriet. Vilken grupp du tillhör vet du inte förrän du testat dina gränser. Men varför skynda?

Jörgen Almqvist

1972 • Bäckseda

13 juli 2014 kl 08:50

Lär dig älska intervaller.
Om tio år kanske du har en stor familj.
Då finns inte tiden.

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

13 juli 2014 kl 09:30

Ju snabbare du ökar veckomängden, desto större risk för skador kan man väl säga. Personligen tycker jag att det är en bra idé att försöka variera både skor och underlag för att alla löpsteg inte ska bli exakt likadana. Om du joggar tio mil lugnt i skogen sliter det ju klart mindre än samma distans på asfalt.

annons

Helmer Tampongförtäraren

1985 • Türinge

13 juli 2014 kl 10:26 Redigerad 13 juli 2014 kl 10:30

Vad kul att du vill satsa på ultradistanser!

Det låter som du håller på att öva upp en stadig grundform för långdistanslöpning just nu, så fortsätt med detta - variera sträckorna, underlaget, tempot (låg-intensiva löppass, oavsett "korta", "mellan" eller "långa" sträckor utgör grunden), mängden per vecka - eftersom du redan styrketränar, så vet du säkert vilka övningar som underlättar/kompletterar sig bäst för dig och långdistanslöpning (övningar för att träna koordination och balans minskar risken för belastningsskador).

10 mil i veckan just nu hade inte jag rekommenderat, oavsett hur tränad du än må vara, så har du inte timmarna i benen ännu verkar det som. Säger inte att det är omöjligt, däremot är sannolikheten för 10 mil/vecka utan skador rätt liten - tänk på att periodisera träningsmängden. Inte alltid jag kör 10 mil/vecka, ibland hälften, ibland mindre än så och ibland ingen löpning alls - dessa veckorna tränas det annat - som simning, cykling, styrka, koordination, balans - och givetvis vandringar/promenader.
Visst, det stämmer att en blir bra på det en tränar, däremot är det få ultradistanslöpare som springer ultradistanser 2 ggr/dag 7 dagar i veckan... sedan är förutsättningarna inte densamma för alla.

2-3 månader är en kort tid i sammanhanget. Sätt hellre för "löjligt lätta" mål än alldeles för precisa, ex 12-18 månader. Det kommer (förmodligen) garanterat gå "snabbare" om en håller sig skadefri och njuter av träningen.

Lea

1990 • Gävle

13 juli 2014 kl 10:40

Tack för alla svar!
Testade formen på morgonen med ett pass:
18.70km
5:42/km
1:46:33
Sprang på asfalt 8km och resten i skogsterräng. Är pigg efteråt dock stumma ben.

Planerar nästa veckas träning:
Mån: crosstrainer 60min och helkroppsstyrka
Tis: 5,3km löpning
Ons : 5,3km ..
Tors: 5,3km ..
Fre: 5,3km ..
Sön: 18-20km ..

5mil löpning ca är nog lagom, tänker lära mig crosstrainer för att öka uthållighet utan skador.

Helmer Tampongförtäraren

1985 • Türinge

13 juli 2014 kl 10:53

Crosstrainer är ett grymt bra redskap! Om en ogillar intervaller i löpträning, så är intervaller på crosstrainer en bra startpunkt för öka intresset. Dessutom tycks det inte slita lika mycket på kroppen heller.

Thomas Lummi

1967 • Tyresö

13 juli 2014 kl 10:55

Crosstrainer ska du inte köra. Det är helt onaturliga rörelser. Ut och spring i terrängen, på stigar istället.
Styrketräning är bra. Rygg och mage behöver tränas.

#10

Åsa

1983 • Fagersta

13 juli 2014 kl 11:09

Den enda onaturliga "rörelsen" är att ligga still.... Rörelse är bra oavsett motionsform! Njut av löpningen och lyssna till kroppen.

annons

#11

Camilla Lundberg

1973 • Borås

13 juli 2014 kl 14:00

Hej!
Jag skulle vilja ge lite råd på vägen. Jag är absolut ingen expert men jag har samlat på mig 3 års erfarenhet från att inte varit någon inbiten löpare till att för en vecka sedan genomfört mitt första 12 h timmarslopp.
Jättekul att du hittat din grej. Allt beror på vad du vill uppnå och det är sant att man blir bra på det man gör men jag skulle ändå vilja slå ett slag för variation i träningen. Själv håller jag på med klassikern så det har blivit en hel del skidåkning, rullskidor, styrketräning, cykling och simning under året. Löpningen har fått stå tillbaka så jag har bara sprungit 50 mil i år men jag tror till viss del att det var det som gjorde att jag kunde genomföra 12 timmarsloppet utan några större krämpor, inga smärtor någonstans i kroppen 3 dagar efter loppet. Så man behöver inte alltid springa många timmar och mil för att kunna göra sådana lopp.
Dock tror jag att det kan vara bra att utsätta kroppen för variation även i löpträningen. Det finns så mycket varianter på det mesta, snabbdistans, distanspass, fartlek, intervaller i alla dess former, långdistans, backträning, asfaltslöpning, terränglöpning, som sagt det finns nog inget slut på variationen. Jag tror att det kommer att stärka dig och göra att du når dina mål :).

#12

Mikael Forsström

1961 • Vega

13 juli 2014 kl 19:18

Att bli ultradistansare och bli kvar där handlar helt och hållet om att hitta passionen i löpningen. Vi är inte så många. De bästa ultralöparna jag känner prioriterar löpningen före allt annat i livet vilket kan kännas skrämmande för en utomstående.

Du verkar vara en kandidat. Det är viktigt att förstå att det fysiska är underordnat det mentala - och taktiska om man tävlar.

Fortsätt därför att söka njutningen i din löpning. Resten kommer av sig själv. jag har bloggat lite om det, t.ex. här: http://lustloparen.blogspot.fr/2014/03/den-tredje-andningen.html

#13

Hobbylöparn

Östermalms IP

13 juli 2014 kl 19:59 Redigerad 13 juli 2014 kl 20:00

Testa en Marathon. Så kan du prova om detta med riktigt långt är din grej.

20 km är en rejäl distans inget snack om det. Men 42km är galet långt. Jag har sprungit det en gång nu 31 maj, kunde knappt ta ett riktigt löpsteg efter 35 km-skylten. Fötterna kändes jättetunga.

Ultror sedan, ja det är jätte-jätte-långt. Så testa dig fram är mitt tips.

Sen tror jag också att motivationen av att springa stora volymer vecka in och ut, månader och slutligen i flera år. Det krävs nog ett väldigt speciellt psyke för det.

Men kul att du är taggad, bara att kuta på!

#14

Christer Tinnerholm

1968 • Grillby

13 juli 2014 kl 20:12

Tack för din text Mikael! Härlig läsning.

#15

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

13 juli 2014 kl 22:56

Ja Du Mikael, Din gamle ultraräv. Du sammanfattade det bra.
Lea, ultra handlar inte bara om att löpträna. Ultra handlar lika mycket om att palla mentalt. Alla löpare har med sig en ovärderlig vän på sina löppass eller tävlingar. En del tar denne vän till sig, andra ignorerar denne vän, som trots det alltid finns vid ens sida. Den vännen är tålamodet.
Visst är mängden löpning tungt vägande. Men har Du inte det mentala med Dig, så hjälper det inte så mycket om Du springer 10 mil i veckan. Ett bra sätt att testa är att starta i ett 6 timmarslopp och en annan bra träning för ultra är att delta i jogg.se:s ultraintervaller som körs om någon vecka. Den är en grymt bra träning i att ta paus, återhämta sig för att ge sig ut på banan igen och på’t. Stort lycka till med Din ultrasatsning och välkommen till en fantastisk värld. Du verkar ha förutsättningar. Och Du Lea, skynda långsamt och stegra långsamt och Du håller länge... :-)

annons

#16

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

13 juli 2014 kl 23:43 Redigerad 13 juli 2014 kl 23:45

Ibland tycker jag folk har en nästan religiös inställning till ultralöpning. Som att nåt magiskt händer efter 42 kilometrar. För mig känns det en smula överdrivet faktiskt. Det är mest så att ju längre du springer desto långsammare går det och till slut måste du börja ta matpauser. Mer spännande är det inte.

Försöker du springa väldigt långt, typ tio mil och uppåt, utan att vara tränad för det kommer du till slut börja gråta och bryta ihop och få ont och inte kunna träna på en vecka eller en månad. Det är ganska ovärt tycker jag.

Jag råkade springa en ultra i maj i år (48 km) efter att ha sprungit lite vilse på ett dåligt skyltat lopp. Detta efter att ha gjort en handfull träningspass över 20 och inget över 30 i år. Det var en fin dag i skogen men det var ingen uppenbarelse som förändrade min syn på livet. Dagen efter sprang jag lite snabbdistans i samma skog. För mig var det finare men jag vet andra som hade tyckt precis tvärtom.

En del får sina kickar av att springa 100m och andra sina av att lufsa runt en hel dag i skogen. Somliga ser charmen i båda två eller nåt precis däremellan. Fortsätt prova runt och gör det du gillar bäst! Men lås inte fast dig vid att du ska vara ultralöpare. Det finns många vägar till lycka.

#17

Thomas Lummi

1967 • Tyresö

14 juli 2014 kl 22:51

Efter mitt första och enda 100 km-lopp, Uppsala 100 km år 2007, så var jag mentalt urlakad i tre månader. Jag hade nått mitt mål, men priset var högt. 1999 provade jag distansen första gången, i Hultsfred...bytte där till 50 km och kom i mål. Nästa försök var på Trollöpet i Bergen lite år senare. Bröt där vid 66 km.
Jag är rätt envis, vilket man får äta upp när man kommit i mål/bryter. Bättre vore naturligtvis att träna mer, men det är så mycket annat man ska göra, borde göra...vill göra.
Jag kanske ska nöja mig med löptävlingar på max 50 km. Det är en distans som är enklare...bara lite längre än ett marathonlopp.
"Prioritera löpningen framför allt annat i livet"...nja, därför är 50 km en vettig maximal distans för mig. Man lägger ned (borde i alla fall) vettigt med träning för det. Jag kör mycket cykling som träning också.

En bra ingångsdistans för ultra är just 50 km. Det finns flera tävlingar på den distansen, men ett vanligt marathonlopp är någonting som ska kännas ok.

#18

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

15 juli 2014 kl 11:20

Eller ett 6 timmars Thomas... ;-)

#19

Thomas Lummi

1967 • Tyresö

15 juli 2014 kl 16:59

6 h...lockar inte så mycket.

#20

Mance Ryder

1978 • Handen

15 juli 2014 kl 19:45

Spännande text Mikael! Bra skrivet. Håller med i mkt.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.

annons