Löpning • Skador & Rehab • 37 inlägg • 3317 visningar •

Överpronering i hjärnan respektive fullt ös...............

Jonas Peterson

1965 • Lund

•

19 oktober 2008 - 14:52

Gilla

Funderade över artiklar i senaste Runner´s. Rune Larsson, skrev om begåvade löparkompisar, som ständigt drabbades av skador. Mycket p g a en oförmåga att ligga lågt o känna in signaler i kroppen. De körde världens tempot, trots halsont eller lång bortvaro p g a skada. Ofta blir det kroniska skador, som tvingar löparen till att helt lägga av. I en annan artikel, skriver Claes Åkesson, att vi i sverige saknar löpare med förmåga att bita ihop o ge järnet på träning o visar på sjunkande statistik vad gäller sluttider i bl a Lidingöloppet. Han ondgör sig över stavgångare o vill man bli bättre, så får man ta lite smärta.

Lång inledning på detta inlägg.....Men känner mig lite överpronerad i hjärnbarken, då jag varit ute o sprungit idag, med benhinneinflammation. Inte så smart, för det blev bara värre. MEN ville inte låta bli i härligt höstväder o hade blivit grinig o rastlös om jag inte kommit ut. Sedan har jag varit med om skador som bara försvunnit av sig själv, vilket man ju alltid hoppas på. Sedan inser man också att vikten av vila, men kan inte låta bli att hålla med Åkesson, delvis. Man måste ge järnet för att springa snabbare o längre. Kan Ni också känna igen denna ständiga ambivalens?

< < < 1 2 > > >

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

•

19 oktober 2008 kl 15:01

Gilla

Har iofs inte läst Runes artikel men väl Claes (som sedan ett par år tillbaka har ett annat efternamn).

Men de beskriver väl olika saker? Rune pratar väl om hälsa och hur man ska bete sig för att få störst chans att leva ett rikt och löpande liv - vilket låter jädrans trevligt i mina öron. Claes, pratar väl om hur man borde bete sig för att få fram den allra bästa av elliten. Och då är det många som faller av, men ett fåtal är kvar.

Lite tillspetsat, javisst. Men visst pratar de om olika saker? Hälsa/välmående vs elitgallring/toppresultat.

Så jag känner mig inte så himla ambivalent. Logiskt står jag på Runes sida, men väl i spåren .... ja - kanske är man lite ambivalent iaf. :-)

Peter Puke

1965 • Glemmingebro

•

19 oktober 2008 kl 15:55

Gilla

Dom senaste tre åren har jag fått för mig att börja springa.
Varje gång har jag gått ut och gett järnet från dag 1, utan uppvärmning såklart.
Resultatet har varit detsamma varje gång, nämligen vadproblem - Gubbvad?
I våras hände samma sak, skillnaden nu var att jag gick till en sjukgymnast och fick ta del av några bra övningar.
Jag har läst en del intressanta inlägg på Jogg.se och i Runner´s world som hjälpt mitt upplägg.
Har också satt långsiktiga mål och gör nu försiktiga distansökningar, Kör "lågpulstempo" och lyssnar på kroppen. Har upptäckt att jag inte är 18 längre men har också upptäckt tjusningen med löpning.

Jonas Peterson

1965 • Lund

•

19 oktober 2008 kl 16:36

Gilla

Jonas :-) Visst blir det lite tillspetsat att ställa de båda författarna mot varandra. Men Claes springer själv i fullt ös o även om han inte tillhör eliten, så ligger han väl ganska tätt bakom. Själv är jag en alltför tung, lite medioker löpare som drömmer om att återvända till neråt 40 min/milen. På den tiden var jag dessutom inte så intresserad av tider, jag bara sprang för att må bra. Nu vill jag som halvgubbe förbättra mina tider varje år o må bra samtidigt. Det Claes förespråkar, att ofta ligga o tänja på gränsen av sin förmåga o ta smärta, kanske inte bara gäller elit för att förbättras. Han nämner inte ens ordet-återhämtning. Ville bara ställa det emot att det inte alltid är så lätt att tolka om smärtan är av godo eller ondo. Man förtränger ofta varningssignaler, för att man vill komma ut o inte tvingas till uppehåll. Peter:-) det låter som om du blivit klokare med åren. Testade lågpulsandet en tid, men mitt tålamod tröt.

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

•

19 oktober 2008 kl 18:33 Redigerad 19 oktober 2008 kl 18:34

Gilla

Jonas (namne),
Jo vem vill inte ned till 40 på milen? Men, hur mycket är vi beredda att lägga ned på det? Och det är väl lite det Claes menar. Jag skulle ju gärna springa på 40 min men jag är inte beredd att träna 8 pass i veckan, käka vetekli, avstå vinet, etc, etc. Dessutom finns det ju så mycket annat man vill göra här i livet - det fanns det inte "förr". För det är ju det Claes anser i artikeln, "det var bättre förr". Nä, numer vill alla ha allt på en gång. Ett super-duper-program som varken är speciellt jobbigt men ändå leder till kanonresultat, på max 6 månader, gratis dessutom. Det är såna tider vi lever i.
- Jag skulle gärna välkomna Claes hit till vår tid ... :-)

*nu vart det nästan ett litet debattinlägg märker jag*

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

19 oktober 2008 kl 18:50

Gilla

Vill man ned på 40 på milen så kommer man ned till 40 på milen. Gäller de allra flesta iaf. Jag tror att vill man bara nog mycket så ser man till att det blir så. Annars menar man nog inte egentligen att man vill utan mer att man önskar. Önskningar brukar jag skicka till jultomten. :-)

Fredrik S

1990 • Trollhättan

•

19 oktober 2008 kl 19:22

Gilla

jag tror inte på tomten....

Marcus: alla har inte lika bra grundkondition att stå på och har man inte börjat sin "karriär" i tid är det bara att glömma de tiderna för många. vissa springer milen på 45 på ren grundkondis, andra på 50min efter att ha tränat hårt många år...alla har inte samma genetiska arv, vilket spelar en oerhörd stor betydelse, speciellt i konditionsidrotter, men samma sak i många sporter, alla kan inte nå premier league bara för de ger sig fasen påt ;)

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

19 oktober 2008 kl 19:36

Gilla

Jag tror inte heller på tomten, jag tror på hårt arbete för att uppnå sånt som man vill. Har man talang och är beredd att jobba stenhårt så kommer man under 30 minuter på milen.

Skulle vilja påstå att vääääldigt få inte kommer under 50 minuter på milen om dom tränat hårt i många år.

Med hårt arbete och rätt vägledning skulle många komma ner på tider som dom inte vågat drömma om. Det är lättare att köra sina tre softa pass i veckan och sen hänvisa till taskig talang.

csaba

1973 • Malmö

•

19 oktober 2008 kl 19:44 Redigerad 19 oktober 2008 kl 19:46

Gilla

Jag hadde den inställningen att om man oftast drabbas av skador så finns det en anledning varför. Vilket i mitt fall hadde oftast problem med skador (benhinne inflamation, vadproblem osv.), då försökte ta reda på anledningen, varför. ( i mitt fall så behövde jag ortopediska inlägg).

Jag hadde otroligt ofta benhinne inflamation. gick över och så kom tillbaka, men efter inläggen så var det borta för alltid.

så klart gäller det att läsa kroppens signaler (vilket elitidrottare är ofta på gränsen till det).

vila är viktig för återhämtningen, men man blir samtidigt inte bäst bara av att vila. (måste nog hitta balansen mellan träning och vila).

att springa snabbare - man blir ju bra på vad man tränar på (sägs det).
men samtidigt måste man ha lite distans pass också om man exempelvis vill bli bra på milen (och inte bara köra intervallpass).
av endast disstans pass så tror jag att det finns en begränsning på vilken tid man klarar utan intervall och snabbdistans pass.
(ett exempel när jag tränade till Stockholm maran (min första) så körde jag endast disstans, för att klara det. men till nästa mara för att bli snabbare insåg jag vikten att träna snabbdistans och intervall för att bli snabbare).

över stavgångare så skäms jag nästan att erkänna att jag har samma tanke som han.
friska "medelålders" människor som försöker se "fitt" ut med sina träningsoveraller och stavar och säger att dom tränar.
FAN, släpp staven och börja jogga och motionera på allvar !

Men jag håller delvis med om artikeln.
han skriver att vi får sämre tider på ex. Lidingöloppet för att mindre folk sattsar på löpning på en högre nivå.
(jag tror inte att du Jonas tillhör dom och ingen här på jogg heller).
men jag tror själv att motionärs löpningen i Sverige har ökat, men elitlöpningen minskat. (hur många av oss går ut på en rigtig "mördarpass" med riktiga snabba intervaller utan istället ha en "vanlig" distans jogg) = jag är en tyvärr inte av dom. (jag hatar intervallpass, men känner att det är att måste och det är ju det värsta jag vet).
Jag springer ju hellre en 3 mila pass än en 20x400meters intervallspass, fast jag vet att intervallpassen ger mig mer om jag vill bli snabbare.

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

#10

•

19 oktober 2008 kl 20:19

Gilla

Varför är inte stavgång träning?

*tränar inte själv stavgång och vill inte, men undrar ändå*

PS. Min mormor cyklade varje sommar under många år från Stockholm till Skåne t.o.r varje sommar för sommarvistelser. Hon gick alltid långa promenader och ansågs av alla vara kärnfrisk och levde mycket länge. Alla tyckte dessutom att hon var otroligt trevlig, social och underbar.
Tror inte hon körde ett enda intervallpass i hela sitt liv.

Fredrik S

1990 • Trollhättan

#11

•

19 oktober 2008 kl 20:26

Gilla

själv tränar jag 7-8pass i veckan om man räknar med fotboll, gym, cykel och löpning. för 2 år sedan började jag att träna löpning och då hade jag en grundkondis som var ungefär 60-65min på en mil...till skillnad fårn vissa andra här Marcus? ;) Men jag tränar hårt och vet att det tar lång tid att nå bra resultat, under 40 så småningom är självklara målet, nu ligger jag kanske på 45-46min. Har man väll nått en nivå, vill man nå nästa nivå med....

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#12

•

19 oktober 2008 kl 20:37

Gilla

Ja det tar tid att nå resultat. Efter 10 års slappande och partajande så startade jag om med löpningen för några få år sen och då var min grundkondis också 60-65 minuter på en mil.... Så där är vi lika Fredrik. :-)

Sen så är det olika hur det där med crosstraing funkar . En del svarar grymt bra på lite löpning och mycket crosstraining. För mig funkar det inte utan det är löpning som gäller om jag ska springa bra.

Pål Nilsson

1976 • Höör

#13

•

19 oktober 2008 kl 22:08

Gilla

Jo Jonas, stavgång är bra träning för de människor för vilka det är ansträngande. Dock tror jag att denna grupp människor är försvinnande liten om man undantar de riktiga seniorerna...

Fredrik S

1990 • Trollhättan

#14

•

19 oktober 2008 kl 22:12

Gilla

Skönt att höra, kanske finns det hopp om bra tider för "en annan" också då hehe...
För hur många år sedan började du med löpningen? hur lång tid tog det att nå 40min?
Personligen tycker jag det funkar utmärkt att köra exempelvis skidåkning eller cykel. Har sällan haft bättre kondition än efter en tids skidåkning. Men som sagt alla är olika.
; ? )

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#15

•

19 oktober 2008 kl 23:24 Redigerad 19 oktober 2008 kl 23:31

Gilla

Nu har jag också läst artiklarna, och jag tycker inte det är svårt att skilja på budskapen.

Rune Larsson vänder sig inte bara till motionärer som vill vara friska, han nämner en före detta talangfull löpare och den legendariske ultradistansaren Fordyce bl.a. Han säger ju bara att man ska lyssna på signalerna innan man är skadad. Några få kan köra max jämt, de flesta kan det inte. Rune har lite i ryggen och vet oftast vad han pratar om.

Claes bekräftar bara vilken pubertal tönt han är. Inte vet jag om det är ångest över vad han själv aldrig blev, men den här stilen är inget nytt hos Åkesson/Runheim. Om han har rätt eller fel tycker jag är ovidkommande. Det är hans överlägsna hånflinande attityd som inte borde gå i tryck gång efter gång.
I två gamla krönikor i Metro spyr han galla över kvinnliga sportjournalister.
http://www.metro.se/se/article/2007/09/27/21/1759-45/index.xml
http://www.metro.se/se/article/2007/09/27/22/4659-42/index.xml?comp=comp:0000443fdd36:0000000085:08ca

Det var alltså ingen engångsföreteelse. Kan det bli tydligare att man är bitter på kvinnor? Vanliga motionärer är inte heller vatten värda numera, då Claes själv tillhör eliten bland de macho killarna?
Låter jag också bitter? Det är jag.. på Runners World som tar in dylikt dravel. Det har ingenting med träningsfilosofi att göra, det är bara dynga.

edit: För er som inte läst RW säger han bl.a. att "träning måste göra en smula ont för att ge resultat", och att snubben på gymet som tycker att han kört hårt inte alls gjort det utan bara varit lat. Och som avslutning; "och på något sätt imponerar det aningen mer på mig än att knalla runt på trottoaren med ett vätskebälte, Mix Megapol i öronen, iklädd WCT-overall och med två stavar i hand".
Mega-tönt!

Magnus

Stockholm

#16

•

20 oktober 2008 kl 07:47 Redigerad 20 oktober 2008 kl 07:50

Gilla

Jag tycker Claes artikel var klockren, det är alldeles för många som tror de motionerar när de i själva verket knappt ägnar sig åt någon pulshöjande aktivitet. Gymtypen har man sett alltför många gånger, ett exempel är tjejen/killen som _går_ på löpbandet i 10 minuter och sedan går och duschar...Sen har han helt rätt i att tiderna i tävlingslopp kraftigt försämrats sedan 80-talet. Titta bara på marathonlopp under de senaste 20 åren så förstår man hur drastisk förändringen blivit.
Jag tillhör också dem som hållit uppe länge med löpningen för att börja igen. För ett år sen sprang jag 2.5 km i 6 min/km och var helt död efteråt. Jag fortsatte dock inte att springa i 6 min/km, utan för att bli bättre får man allt svettas lite.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#17

•

20 oktober 2008 kl 07:56

Gilla

->Fredrik: Sprang på lite högre nivå fram till junioråldern och sen startade jag om sommaren 2001 i och med en vadslagning. Sub 40 på milen hösten 2002, sub 3 på maran hösten 2003. Fast när jag satte igång igen 2001 så hade jag smygbörjat lite med löpning under ett par somrar tidigare och det var då min form var i det största katastrofläget. Men 2001 satte jag igång att träna kontinuerligt. Tre ggr i veckan. Ett snabbpass, ett längre pass och ett lugnt pass.

Skidåkning funkar som crosstraing för mig med för övrigt. Lite dåligt med snö bara...

Karin L

1981 • Linköping

#18

•

20 oktober 2008 kl 07:58

Gilla

Magnus och ni som menar att tiderna försämrats i olika tävlingslopp, ni har möjligtvis inte gjort det klassiska statistik misstaget att "räkna bort" att det faktiskt är fler som springer? Jag vill se siffror...

"Lögn förbannadlögn och statistik" som en viss Mark Twain sa.

Sedan tycker jag att vi inte får glömma att det (oavsett fart) är positivt att folk rör på sig och är med i lopp överhuvudtaget, även om det enligt vissa inte räknas som motion. Jag tror att ni som räknar på denna statistik måste inse att de som springer lopp idag kan vara en annan klientel än förut. Nu känns det som att varenda jäkel springer marathon, inte bara de med "under tre timmar ambition". Jag tycker dock inte att prestationen är sämre för det... Jag förstår inte problemet faktiskt.

En sista fråga, vad har denna fråga med pronering att göra???

Sven Andersson

1966 • Kista

#19

•

20 oktober 2008 kl 08:28

Gilla

Karin A: Många av siffrorna finns på nätet, bara att kolla. T ex:
Lidingöloppet 1988:
Plats 1000: 2:10:52
Lidingöloppet 2008:
Plats 1000: 2:26:07
15 minuter och 15 sekunder sämre i år (11,7%)

Och detta har ju inget med ev. större antal joggande att göra (har du siffror där förresten Karin?).

Anna

1983 • Östersund

#20

•

20 oktober 2008 kl 08:32

Gilla

csaba: Stavgång är det närmsta löpning jag (och förmodligen många andra) kommer. Att jag väljer att gå med stavar och inte utan är för att jag tycker det är lättare att hålla uppe farten och att det känns lite mer.
Löpning passar inte alla, även om de råkar vara friska. Att de hittat en annan motionsform (ja, det ÄR motion) som dessutom utövas utomhus tycker jag är fantastiskt.

Idag är det tyvärr inte alldeles självklart att motionera överhuvudtaget. Att då klanka ner på de som motionerar med en lägre intensitet än man själv tycker jag inte är annat än snorkigt.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.