Löpning Kost & Näring 16 inlägg 1327 visningar

Utebliven mens - löpning

Anna_96
#1
18 maj 2020 - 21:53
1 Gilla 
Hej!
Jag undrar om någon har erfarenhet eller kunskap, kanske upplevt samma som mig, med det lite tabubelagda ämnet utebliven mens och löpträning. Har nu inte haft mens sedan i julas och börjar bli lite orolig.. Lite bakgrund:
Tränar löpning ca 8-10 mil i veckan, springer endel lopp typ mil och halvmara. Normalviktig med bmi på ca 20.5. Äter ”bra” mat, undviker halvfabrikat, socker endast på helger och annars 4-5 mål om dagen varav 2 riktiga lagade mål. Undviker inga livsmedel o äter alltid kolhydrater, protein o fett till varje måltid. Tycker själv att jag har bra koll på kosten o känns som jag äter mer än mina vänner (som iofs tränar nästan inget)
Jag går inte på preventivmedel och inte gjort det på ca 1,5 år (har haft regelbunden mens efter) o är inte gravid heller, haha:)
Jag mår bra i livet i övrigt, lite stressad ibland då jag pluggar ganska krävande linje. Sover minst 8h, gärna 9 h per natt.
Till ämnet hör kanske att jag haft problem med järnvärden under flera år. Nu äter jag järntabletter och senaste blodvärderna var OK. Senaste läkaren skickade remiss till dietist för hon misstänkte att min kost och hård löpträning var anledningen, men tiden jag fick krockade dock med annat och sedan brydde jag mig inte om att boka ny då väntetiden var lång och känner somsagt att jag har koll - nu kanske jag dock skulle tänkt annorlunda.
Har även haft en stressfraktur (i vintras) och utebliven mens är ju en riskfaktor har jag förstått så detta gör mig extra nojig.

Har någon erfarenhet inom detta? Hur ska jag tänka och när bör man söka hjälp? Vanligast är väl att det hör ihop med kosten, men kan man drabbar av utebliven mens trots att kost o vikt är ok? Jag trivs i min vikt och vill inte gå upp i vikt, upplever att jag har ganska lätt att ”lägga på mig lite” så är inte jättesugen att experimentera med kosten för mycket. vill helst ej dra ned på löpning, älskar att springa o drivs av att träna mot mina tidsmål.
Har även testat lite periodisk fasta o ofta lightvarianten med 16 h fasta o 8 h ätfönster. Detta känns riktigt bra o kroppen, men jag läste att detta kanske ej är bra om man lider av utebliven mens då det innebär en extra stress för kroppen. Tankar om detta?
Hoppas ni orkar läsa igenom min långa fråga:) Jättetacksam för svar!

1995 • Lund
#2
18 maj 2020 - 23:13
3 Gilla 
Hej!

Försöker svara efter bästa förmåga, men är inte gynekolog.

Det du har drabbats av kallas sekundär amenorré. Den vanligaste orsaken är att hypothalamus i hjärnan hämmar ägglossningen, och därav mensen, på grund av undervikt, överträning och/eller stress. Väldigt vanligt bland elitidrottare, men är egentligen samma system som stoppar mensen hos personer med anorexia. Så det kan absolut bero på träningen trots att kosten och vikten ligger stabilt!
Utebliven mens brukar dock utredas efter 6 månader, eftersom det kan finnas andra anledningar än livsstilen som är bra att utesluta. Prata med en gynekolog, de har ju stenkoll. Eller ring din vårdcentral.

Om det sedan visar sig vara träningen/maten så kan det vara okej så länge som du mår bra och inte vill bli gravid såklart. Det kan ju dock på grund av den hormonella förändringen leda till att bentätheten minskar (-->ökad risk stressfraktur) och då kan du behöva behandla med östrogentillskott i form av p-piller eller helt enkelt ändra din livsstil för att klara av att fortsätta träna som du vill. Och kanske är där du är nu med tanke på frakturen i vintras. Oavsett borde du kolla upp för att se att inte är något annat som lurar i bakgrunden, även om det inte alls är lika troligt :)

Vad gäller olika typer av dieter så innebär ju din uteblivna mens att kroppen är "stressad", men så länge som du får i dig tillräckligt med energi så tycker jag inte när du äter borde påverka särskilt mycket. Men är inte dietist så någon annan kan säkert svara bättre på den delen :)
Anna_96
#3
19 maj 2020 - 07:51
1 Gilla 
Tack för ett utförligt svar, Linnea!
p-piller har jag inte ätit på ett tag just för att undvika hormoner. Har fått för mig att det skulle vara dåligt i ett sånt här fall eftersom man ”fejkar” blödningar etc men det kanske inte är så tokigt ändå för att få upp östrogennivåerna! Men som du säger är det väl säkrast att prata med en gynekolog!
1968 • VALLENTUNA
#4
19 maj 2020 - 09:20
1 Gilla 
Anna,
Jag skulle gissa att det beror på överträning, med tanke på mängden träning och tidigare stressfraktur. Jag gissar att du är viktstabil.

Jag har tydligen varit övertränad länge och jag har varit viktstabil. Jag har råkat ut för stressfraktur men också muskelbesvär. Jag trodde inte att jag kunde vara övertränad, jag springer ju bara 5-7 mil/vecka och när det inte är Corona kör jag även spinning 120 minuter och 45 minuter SomaMove varje vecka. Jag går minus en massa kalorier de dagar jag springer. Jag sökte hjälp av Sophia Sundberg, hon är ultralöpare och idrottsnutritionist. Jag har svårt att få i mig kalorier pga ibs, som jag kostbehandlar genom att utelämna kolhydrater som kan jäsa/fermentera i tarmen. Vi jobbar just nu med att tajma energiintag, jag ska inte behöva äta mer de dagar jag inte tränar, men jag ska äta innan och efter träning och på pass längre än 1,5 timme även under passet. Eftersom Sophia själv är hängiven löpare, hon är med i vårt svenska ultralandslag, så är hon väl insatt i just löpning och kost!

Jag tycker självklart att du ska ta kontakt med gynekolog eftersom din mens varit borta så länge, men att se över kosten kan vara en väg att få tillbaka mensen och slippa fler skador. Jag önskar dig lycka till!

Kram,
Jenny
Anna_96
#5
19 maj 2020 - 21:08
1 Gilla 
Tack Jenny för ditt svar och kloka tankar! Vi verkar ju dela endel, samtidigt upplever jag inte själv att jag har svårt att få i mig kalorier som dig. å andra sidan har jag aldrig räknat kalorier etc så i själva verket kanske jag har helt fel upplevelse. Kanske säkrast att söka professionell hjälp ändå.
Tack o lycka till själv!!
1990 • Gråmanstorp
#6
20 maj 2020 - 11:51
2 Gilla 
Hej Anna!

Du har redan fått kloka svar, men jag tänkte bara tipsa om detta podavsnitt med Anna Melin som är forskare och dietist inom SOK. Här pratas det om relativ energibrist och hur det kan påverka kroppen. https://tyngre.se/podcast/idrottare-som-ater-for-lite-utan-att-ga-ner-i-vikt/

Jag känner igen mig själv i mycket av din beskrivning, (kroppen har strulat hormonellt pga stress i kombination med hög träningsdos, vilket ledde till en stressfraktur, bland annat). Jag upplevde också att jag åt bra och tillräckligt men förstår nu i efterhand att det varit i underkant i förhållande till träningsdosen. Utebliven mens och stressfraktur är stora varningstecken som man ska ta på allvar.

Lycka till och ta hand om dig! :)
Stefan Ödman
1970 • Skövde
#7
20 maj 2020 - 14:43
3 Gilla 
En kommentar från en kille som aldrig har mens...

jag lyssnar regelbundet på Tyngre träningssnack och även jag kan rekommendera att lyssna på avsnittet Erika (#6) tipsar om.

Utebliven mens handlar sällan om överträning utan istället att kroppen stänger av icke livsnödvändiga funktioner vid energibrist.

Dvs, hårt tränande tjejer som förlorar mensen äter för lite!!
Även om de är viktstabila.

Så rådet är att äta mer, ordentligt mycket mer tills mensen är tillbaka.
1972 • Hammarby Sjöstad
#8
20 maj 2020 - 22:06
1 Gilla 
Att du är vikstabil betyder inte att du får i dig tillräckligt med energi. Kroppen stänger av funktioner för att orka göra det du säger till den, dvs träna hårt.
(Jag har testat, det går att vara viktstabil på väldigt lite energi OCH träna ändå)

Kroppen stänger ner icke viktiga funktioner som tex menscykeln. Skaderisken blir större, träningssvar blir sämre osv. På sikt ökar risken för benskörhet osv.

Så, ät mer successivt! Möjligen lägger du på dig något kilo I början, men det kommer jämna ut sig när kroppen får det den behöver. När din mens är tillbaka är du i bättre energibalans.

Lycka till och ta hand om dig!
1967 • Södertälje
#9
20 maj 2020 - 23:13
Gilla 
1970 • Mörrum
#10
21 maj 2020 - 00:11
2 Gilla 
Anna, utebliven menstruation är aldrig OK, oavsett om du vill bli gravid eller inte.

Utebliven menstruation är ett starkt tecken på att hormonstatusen är rejält rubbad och leder till väldigt stor risk för benskörhet, både nu och i framtiden. Det är ingen kul diagnos att få. Du har ju redan, trots din unga ålder, haft en stressfraktur, vilket borde ge dig en hint om att saker och ting inte är som det ska.

Sen om situationen beror på för mycket träning, för lite mat eller stark mental stress kan bara du själv reda ut genom att lätta lite på din livsstil.

Även om du håller vikten - hur definierar man "normalvikt? - så betyder inte det att kroppen inte är så stressad att den stänger av reproduktionsförmågan.

Av erfarenhet vet jag själv att det går att återfå normal hormonstatus när faktorer, som stressar kroppen så abnormt mycket, minskar eller till och med försvinner. Förra året var jag utan mens i fem månader samtidigt som jag utsattes för enorm psykisk stress i samband med svåra situationer på mitt arbete (dödsfall bland medarbetare och annat kopplat till det) så jag trodde att jag hade kommit i klimakteriet (jag är ju lite äldre än du :) ) Men när allt hade lugnat ner sig och vi hade kontroll igen kom mensen tillbaka, lika regelbunden som förut.

Vad jag vill säga är; gå till en gynekolog, få dina fertilitetshormoner analyserade så får du svart på vitt vad som händer i din kropp just nu. Utifrån det kan du ta ställning hur göra. För det är verkligen inte bra att hormonerna är rubbade på det där sättet.

Ta hand om din kropp, du har bara en. <3
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#11
21 maj 2020 - 20:42
2 Gilla 
Jag hade möjlighet att var med med i en studie som Anna Melin ( #6 refererar till) gjorde för kanske 6-7 år sedan för elitaktiva kvinnor, och amatörer som jag som tränar mycket. Metabolism Mättes, Bentäthetsmätning, rörelse och kost loggades. Jag Slutade med preventivmedel inför studien (utan östrogen = ger inga blödningar alls) då hormonnivåerna etc skulle mätas. Tränade, och tränar fortfarande, mycket ca 10-12/vecka Löpning, simning och annan träning . Ibland mer, ibland mindre. Viktstabil och åt bra. Trodde jag. Studien visade på Stort energiunderskott (trots viktstabil). Detta blev en tankeställare, och jag började ändra min kosthållning = lägga till MER energi). Hade också låga järnvärden och troligen tomma depåer. I övrigt inga iögonfallande konstigheter på analyserna. Mensen, ja den tog 2 år på sig att komma tillbaka. Sen dess har den kommit som en klocka. (Kollade givetvis upp detta tidigare, men inget annat var fel). Resultatet av studien var också slående, merparten av alla deltagare åt för lite i förhållande till energibehovet. Utebliven mens var inte heller ovanligt bland deltagarna. Jag tror att Det är lätt att underskatta hur mycket energi Det behövs för mycket och hård träning, precis som en glad motionär lätt kan överskatta kaloribehovet med att träna 3 pass i vecka på en timme vardera;)... Omgivningen är Också ganska bra på att uppmärksamma att jag äter mycket (Ja, säger jag och äter vidare:)), vilket kan ha en hämmande effekt på en annan som kanske då hellre avstår från att äta. För övrigt är jag ingen fan av att avstå från socker eller kolhydrater, det är bra bränsle för löpning. Alla dagar i veckan.
Anna_96
#12
21 maj 2020 - 22:09
2 Gilla 
Tack för alla råd o fina ord!! Har lyssnat på avsnittet som tipsades om, superintressant!
Ska ta kontakt med gynekolog o hoppas jag kan få lämna lite prover. o ska testa att öka energiintaget och se hur kroppen reagerar. Jag får också snart ledigt o lite mer tid för kropp o huvud att stressa ned. förhoppningsvis gör det gott för kroppen:)
Tack alla igen, verkligen!!<3
1977 • Lövånger
#13
23 maj 2020 - 07:19
1 Gilla 
Hej!
Jag har varit utan mens sen januari och har nu börjat få problem med vågen och maten. Jag väger idag under 52 kg. och är 167 cm. lång. Springer mellan 5-7 mil/vecka. Försöker äta så jag blir mätt men går ofta omkring hungrig. Jag vet att jag borde äta mer men då får jag en släng av dåligt samvete. Har bra blodvärde och ger blod regelbundet. Undviker kakor, godis, glass, kött, pasta, sås, sylt, vitt bröd, smör och annat onyttigt på veckorna men äter gärna lite av det på helgen eller om det är kalas och då får jag inte dåligt samvete. Jag vet att jag borde äta mer men jag tappar lätt aptiten. Orkar trots att jag går ner i vikt springa och det går riktigt bra! Har fått en sjuk tanke att jag vill väga 50 kg. och då måste jag gå ner ca. 1,5 kg. till. Men varför måste jag väga 50? Det har jag inget bra svar på.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#14
23 maj 2020 - 07:55
Svar på inlägg #13
2 Gilla 
Oj, modigt av dig att berätta. I all välmening, det låter som du också skulle behöva hjälp att få tankarna i rätt riktning, medan du också får ordning på kombinationen kost och träning.

Så nyttigt att våga skriva och dela både situationer och erfarenheter, så sakligt man kan, och utan pekpinnar. Fin tråd med ett allvarligt innehåll.
Åsa Bergman
1983 • Fagersta
#15
23 maj 2020 - 08:29
3 Gilla 
Allt hänger ihop. Balans mellan, träning, kost, vila och den mentala biten. 2013 fick jag hjälp med allt detta. Det tar tid och risk att trilla tillbaka finns hela tiden. Blev av med min stressfraktur och fick tillbaka min mens (som då varit borta i flera år).

I mitt fall var det energi och vila som var det största bristen. Sover mera nu och har hela vilodagar. Äter husmanskost och fått lägga till produkter med mer energi. Avokado, nötter, oljor m.m

Ta hjälp av en expert!
Det finns många som har trubbel i de tysta och det är synd.
1986 • Hjo
#16
24 maj 2020 - 16:21
Svar på inlägg #13
3 Gilla 
Jag har själv haft ortorexi och det du skriver låter som om du skulle behöva hjälp med din situation.
Jag började utesluta mat och fick en fixering vid vågen. Tog lång tid att komma tillbaka helt och efter jag fick barn fick jag återfall. När det var som värst tränade jag 2 pass om dagen och åt väldigt begränsat.

Vet att det är ett stort steg men försök hitta en mottagning som kan hjälpa dig. VC hjälpte inte mig tyvärr.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.