Meniskproblem. Kommer den ens att läka?

Har själv haft meniskskada knäet efter smäll på knäet (fotbollsskada). Blev bra men sen låste knäet sig ibland med kraftig smärta och kunde inte röra/vika på knäet. Efter några timmars vila blev det bra och sen kunde knäet låsa sig när man minst anade det efter det. Blev aldrig bra förrän efter titthålsoperation. Efter operationen har jag inte känt av det alls och det var för över 15 år sedan. Meniskskada kan läka sig själv men om knäet låser sig med smärta är det riktigt riktigt jobbigt och gör mycket ont. Knäskador kan ta tid läka och det är bättre om de kan läka själv om de inte är för omfattande.

Tack för svar, Patrik.
Jag har inte haft någon tendens till låsning av knäet alls faktiskt, vilket kanske är bra? Cyklar endel men måste väl försöka kränga startplatsen till höga kusten innan man försöker sig på något dumt...

Jag vill ju gärna slippa artros i knäet i tidigare skede än senast möjliga, därför känns en operation lite sådär? "Oskuret är bäst".

Jag råkade dra på mig en trasig menisk när jag föll av hästen för många år sedan. (typ 22 år sedan). Hade stora problem då ett bra tag och fick tid inbokad för operation. Dock är jag livrädd för operationer, och den sammanföll med att jag skulle till USA och arbeta, så jag sköt upp den.
I värmen jag befann mig i när jag var i Florida var problemen mycket mindre så den uppskjutna operationen blev inte heller av. Led mindre och mindre av knät.
Flera år senare så kan jag nu säga att det är helt bra. Otroligt sällan jag känner av något över huvud taget, kan gå år emellan.
Så, för mig läkte det ut av sig själv...

Den goda nyhet jag kan ge är att jag varit med om att det läkt ut helt efter att ha råkat ut för nästan samma sak (baserat på hur du beskriver det), enda skillnad att jag råkade ut för en slags hastig sidledsbelastning i knäet samtidigt som jag strechade framsida lår i liggande och skulle räta ut benet igen. Svårt att beskriva, så jag skippar ytterligare detaljer. Det kände som att jag "slog igenom" som du kallar det, därefter svullnad och smärta på sidan nedåt på knäet i flera veckor, jättestark smärta så fort jag försökt springa på det.

Den dåliga nyheten är att det tog 15 månader innan jag för första gången kunde springa utan någon som helst smärta från området, och över 2 år innan jag var tillbaka på samma nivå som innan skadan.

En annan sak i diagnostiken var att över en natt blev det helt omöjligt pga smärta att göra benspark vid simträning med bröstsim - däremot kunde jag fortsätta att göra benspark vid frisim nästan helt smärtfritt.

Tips jag fick som jag TROR hjälpte:

Collagenrik kost och/eller collagentillskott. Det vill säga rött kött och inälvsmat.

Om du inte äter kött så finns collagen i de flesta vingummigodis, men du får då tumma på dina principer och undvika collagenfritt vegangodis och collagensubstituerat dito, titta efter äkta animaliskt collagen på innehållsförteckningen.

Lugn cykling upp till strax under smärtgräns för att ändå få till något slags blodcirkulation i området och stimulera läkning av detta område med lågt blodflöde. Se det som en möjlighet att införa MAF eller t.o.m Sub-MAF i träningen om du inte testat det förr.

Knästärkande gymträning. Sittande knäpress stärker lårmuskeln ovanför och in under knäet, vilket avlastar knäleden/menisken. På grund av smärta fick jag börja med ensidigt 10 kg från att förr kunnat stöka bort denna ganska tråkiga övning med 25-30 kg ensidigt utan större eftertanke. Låg vikt och långa serier är tråkigt, men om du inte klarar något annat, well...

Anekdotiskt har jag även hört att hällandare har sämre prognos än framfotslandare/mittfotslandare pga den hårdare stötchocken på relativt sett mera sträckt ben, och jag hade redan sedan flera år hållit på att skola om mig framåt på den fronten så det var ju bara att tänka ännu mer på det när jag började springa igen - men rimligen beror det väl även på exakt var i menisken bristningen sitter.

Två ggr har jag haft problem med menisken. Den första skadan drog jag på mej när jag sprang genom ett slyområde och slog knäet i en stubbe (jag tränar/tävlar framförallt i orientering), 1984. Hade ont till och från. Var till olika fysioterapeuter osv. Fick träningsprogram som inte fungerade. Till slut opererade jag menisken 1993 och 1994 efter en "reklamation". Sen tog det till 1998 innan jag kunde börja springa igen.

2012 var det dags igen, i andra knäet. Operation efter 2 månader från skadetillfället. Och jag kom snabbt tillbaka i träning igen. Kunde börja med rullskidor efter 2 månader och vanliga skidor efter ca 4 månader. Började springa efter ca 6 månader i månadsskiftet mars/april. Hade nog börjat tidigare om inte snön legat kvar så länge. Körde mitt sista skidpass 11 april !!

Så mitt råd är att du opererar dej så fort som möjligt. Då kommer du snabbare tillbaka till full träning.