Löpning Kom igång 23 inlägg 8856 visningar

Kommer jag aldrig kunna springa ens 5 km?

Ulrika Östman
1970 • SKÖVDE
#1
14 april 2010 - 15:00
Gilla 
Jag är en 40-åring som sedan ett halvår kommit igång med ett sunt tänk med mat och motion. Slutade röka för 2 år sedan och har alltid varit smal dessförinnan, faktiskt FÖR smal....
Men efter rökstoppet fullkomligt exploderade jag, inte kul alls :( Jag minskade på maten och gick oändliga promenader varje dag men det bara fortsatte uppåt. Sedan ett halvår har jag dragit ner på kolhydrater och går regelbundet på gym där jag kör styrka och spinning 3 dagar i veckan (dubbelpass samma dag) däremellan simmar jag 3 dagar i veckan samt powerwalk på 45 minuter. Jag har gått ner ca. 7 kg och det känns att det har lossnat! Jag har dock alltid haft ett sug att springa, och har gjort några försök men det har alltid slutat med att jag halvt avlider efter bara några minuters joggning???
Har följt program där man varvar springa med att gå men jag kommer aldrig någon vart...Tyckte ju nu när jag har tränat så pass mycket spinning att det vore väl f-n om man inte kunde springa då, men nä...efter några minuter är jag helt lila i ansiktet och får nästan astma - det känns så hopplöst :(
Dessutom får jag ont i knäna, det svullnar och värker i knävecket (det kan jag känna ibland efter ett spinningpass där man stått mycket och trampat också) Vad ska jag göra, kommer jag aldrig kunna springa?
< < < 1 2 > > >
Stabbig gubbe
1950 • Staffanstorp
#2
14 april 2010 - 15:40
Gilla 
Ulrika! Jag hart gått igenon samma procedur som Du, inte pga alltför mycket övervikt utan en accelererande ålder. Mitt råd är: låt processen ta den tid det tar. Börja med att promenera, lägg därefter in kortare joggingpass i Dina promenader. Öka på längden joggingpassen efterhand men ta det lugnt. Du kommer att märka att Du kan och vill jogga längre än vad som står i träningsschemat men låt bli att lockas av detta och forcera därför inte. Du måste vänja leder och ligament vid den ökande belastningen. Följ gärna träningsschema på bla www.marathon.se.
Jag har tillämpat denna form av uppträning och kan idag jogga längre distanser och har två helt friska ben. Har under denna process kompisar som forcerat och hela tiden råkat ut för skador medan jag som sagt skyndat långsamt och är helt skadefri. Lycka till!
1968 • Sundborn
#3
14 april 2010 - 15:54
Gilla 
om du gillar att simma råder jag dig att prova lite crawl varvat med bröstsim. Lungorna blir garanterat mer effektiva och det blir lättare att springa. Växla konditionssporter om du får ont av att springa.
Staffan Nilsson
1971 • Helsingborg
#4
14 april 2010 - 16:35 Redigerad 14 april 2010 - 16:37
Gilla 
Ett program som flera personer i din situation gått igenom framgångsrikt är Couch to 5K (c25k - soffan till 5 kilometer). Se här: http://www.c25k.com/
Programmet finns även översatt till svenska på den länken. Fokusera på tiden du tränar mer än på sträckan!

Bra skor som är anpassade för din kropp är viktigt. Bör provas ut i en affär med löpband, videokamera och kunning personal.

Annars är nog hemligheten att ta det tillräckligt lugnt. Följer du ett program som c25k så försök inte att hoppa över. Hela kroppen måste vänja sig vid att springa.

Angående knäna kan det säkert bero på många orsaker. En sak att tänka på är att leder och ligament stärks betydligt långsammare än konditionen. Det är ytterligare en orsak till att inte öka för snabbt.

Följ dessa råd så finns det ingen anledning till att du inte skulle kunna lära dig att springa.
Lycka till!
JP
1982 • Umeå
#5
14 april 2010 - 16:44
Gilla 
Hej! Jag kände samma sak förra året men jag hittade ett ypperligt program på marathon.se. http://www.marathon.se/news/home_tjejmilentraning.cfm Detta är visserligen för tjejmilen men en mil är en mil. Jag hade aldrig sprungit tidigare men började April/Maj och i slutet av sommaren sprang jag en mil utan paus. Jag började med att följa "Klara en mil på 60 minuter" men det kan man göra som man vill bara man inte går ut för hårt för då blir det lätt motigt och tråkigt. Jag ser nu att jag upprepar lite av den stabbiga gubbens tips men det torde väl innebär att det ligger något i dem?

Vad det gäller kondition och spinning så är det en helt annan rörelse att springa och att spinna och det skapar en helt annan belastning. Lite lätt styrketräning, framför allt ben och mage/rygg stärker kroppen för löpning och gör det hela lite lättare.

Bra skor är också viktigt, framför allt för knän och rygg. Prata med nån som kan på sportbutik eller liknande. Du kan även fundera över stöd för knäna av typ Rehband(sådana blå gummituber för knän) men klarar man sig utan så är det bättre för man kan förslappa lederna om man använder det utan ett egentligt behov.
Ulrika Östman
1970 • SKÖVDE
#6
14 april 2010 - 19:24
Gilla 
Åh vad skönt att höra att det faktiskt går, och kanske är jag inte helt hopplös ;-)
Det märks att det är en helt annan teknik när man springer även om det kan kännas som att - klarar jag en stenhård powerwalk i 45 minuter borde jag kunna springa i åtmionstone 5 minuter?!
Men som sagt, benen väger plötsligt ett ton och jag kan inte andas...
Men jag SKA verkligen börja om från början, tusen tack för alla bra tips om program!
Här ska nötas =))
Stina
1967 • Lerum
#7
14 april 2010 - 19:30
Gilla 
Du kommer att fixa det - men som de ovan skrivit - låt det få ta den tid det tar fast ha ändå ett schema som sakta övar dig i att öka springdistansen, ha bra skor och dra ner på hastigheten! Springa behöver inte innebära hastighet, spring lugnare så att du vänjer kroppen vid själva löpandet.

Lycka till!
1969 • Sala
#8
14 april 2010 - 21:25
Gilla 
Det är inte fel att gå i fyra minuter och jogga i en minut, och efter en månad gå i tre och jogga i två, och efter ytterligare en månad gå i två minuter och jogga i tre, och efter ett halvår jogga i fem minuter och gå i en. Vad gör det om det tar ett helt år innan du kan jogga i tio minuter? Vad har du bråttom till? Nej, du kommer att klara detta jättefint, och gissa om du kommer att vara stolt om två år, när du kan jogga i fem kilometer utan att gå! Och om det bara tar sex månader så får du se det som en stor bonus. Lycka till, och lägg ner ett par tusen på ett par riktigt bra skor. Snåla på allt annat, men snåla aldrig på skorna.
1970 • Sala
#9
14 april 2010 - 22:48
Gilla 
Jodå! Det kommer!
Walker67
1947 • Växjö
#10
14 april 2010 - 22:53 Redigerad 14 april 2010 - 22:58
Gilla 
Ingen garanti att du får ett par skor, som passar för 2000. Man kan hitta lika bra och tom bättre för ens fot o stil för 7-800, spec på rea.

Men du har ju en trygghet i att du kan köra powerwalk, ifall det inte skulle gå att löpa några längre sträckor, har du ju det som back up. Vissa människor är inte byggda för löpning utan det faller sig mer naturligt att gå. Det skulle vara lättare att ge råd "i verkligheten" dvs om man fick se dig gå och springa live.

För egen del räknar jag med att med åldern rätt lägga ner all löpträning inom några år och bara gåträna därefter och som komplement paddla kanot för konditionen skull och åka skidor vintertid.

F ö måste jag säga att jag är imponerad av dessa tjejer, som powerwalkar, vilken fart och kraft i steget, märkligt nog ser man nästan aldrig några killar som går, beror kanske på att det passar tjejernas kynne och kroppsbyggnad bättre.

Fö om du bor i Skövde så har du tillgång till mycket fin skidterräng (Billingen), spec gångna vinter. Skidåkning är ett mycket trevligt alternativ till löpträning vintertid.
Maria Finnved
1986 • Mjölby
#11
14 april 2010 - 23:03
Gilla 
Tänk att du kan! För mig betyder det massor på vilket sätt jag tänker! Förut tänkte jag att 2,5-spåret hemma i Mjölby var asjobbigt.. jag började varje runda med inställninngen att jag skulle "dö" efter halva varvet... Nu när jag har läst här så mycket, om hur mycket "alla" andra springer, så tänker jag att

-Varför skulle inte jag kunna??

Så då ökade jag sträckan, och sprang långsammare. så långsamt ibland att folk kan GÅ om! Och helt plötsligt så har man klarat en längre sträcka och får mer självförtroende....!!!

Gå in med tanken att du kan! För det GÖR du!! Klart du kan också kan komma över tröskeln! Varför inte liksom???
Roland Söderström
1962 • Onsala
#12
14 april 2010 - 23:50
Gilla 
Prova POSE running!
Ga till www.posetech.com och bestall boken POSE running Book.
Det ar en ypperlig bok om du vill starta langsamt.
Manga mycket bra ovningar for att bygga upp lopmusklerna.
Mycket teknik som man latt kan trana pa hemma 5-10 min varje kvall.
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
15 april 2010 - 00:38
Gilla 
Roland har en poäng: om du är helt ny på att springa och kan tänka dig att bygga upp din löpning långsamt så börja springa på ett bra sätt redan från början!
När det blir lite varmare, prova att springa barfota på en gräsmatta eller på lagom hård sand (dvs fuktig, får vänta till sommaren). Du nämnde att du fick ont i knäna när du sprang. Det kan bero på att du sätter i hälen först, då går en stöt upp genom benet och påfrestar knät. Om du landar med foten under dig, lätt krokigt ben och sätter i hela foten eller främre delen först så slipper knäna ta så mycket stötar. En annan orsak till knäont är ju övervikt, du sa att vikten rusat iväg när du slutade röka. Övervikt gör ju bara saken värre, botemedlet (förutom att tappa kilon) är detsamma.
Vill du ändå springa med hälen landande först behöver du riktigt bra dämpning i dina skor. Eller hitta någon mjuk stig att springa på.
Lycka till! Ha inte för brått så ska det nog gå vägen!
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#14
15 april 2010 - 10:50
Gilla 
Ulrika - ge dig INTE!
När jag började springa (2001) sprang jag mellan två lyktstolpar på ett eljuspår, sen tog det stopp och jag gick tills jag orkade springa igen. Springa superkorta bitar, gärna på samma ställe varje gång så du ser hur det går framåt. Du kommer att märka förbättringar snabbt, bara du inte lägger ribban för högt! Orkar du bara springa 10 meter så gör det. Jag LOVAR att veckan efter orkar du längre! Var nöjd med VARJE LITET framsteg!
Många har odiagnosticerad astma, vilket är oerhört försvårande för löpning SÄRSKILT mitt i pollensäsongen. Kolla upp?
Kom igen Ulrika, du kan!
Emma Svensson
1982 • Uppsala
#15
15 april 2010 - 11:35
Gilla 
på tal om astma.. jag tog astmamedicin som barn men slutade när jag kom till tonåren, mest av lättja tror jag och att jag trodde jag växt ifrån det. Läkaren kallade det ansträngningsastma då, och jag har aldrig varit någon sportig typ direkt.

Nu för ca ett år sedan satte jag igång att täna ordentligt, och gympa och lite spinning gick ganska ok.Men joggning/löpning, absolut inte.. jag kom 200 meter även i superlungt tempo. sedan började lungorna pipa.
Jag gick till en astmaspecialist och fick kortison för näsan och inhalator för luftvägarna. Och över en natt: kunde springa 5 min utan att stanna!
Läkaren sa att jag egentligen inte har astma utan ´överkänsliga luftvägar´, men det medicineras på samma sätt. (detta var vad hon sa, om någon läkare läser detta och tycker jag har fel så får ni gärna rätta ;) )
Nu, efter ca ett halvår med medicin joggar jag flera gånger i veckan, ca 2-3 mil i veckan, ca 6-7 km pass per gång. Och jag har trappat ner på medicinen, men använder den fortfarande. Jag gissar att det bara är en positiv spiral.

Min poäng är, det är absolut inte säkert du har astma/överkänsliga luftvägar, men om du har det är det väl värt att kolla upp för det är relativt lättbekämpat med rätt medicin! Och man kommer över den där första trösklen och kommer in i en bra spiral!
Johanna P
1966 • Sollentuna
#16
15 april 2010 - 19:32
Gilla 
Låt det ta tid. Det kommer att gå! Tänk på att om du håller igen på kolhydraterna så märker du av det i träningen. Jag körde GI kost för ett par år sen och försökte kombinera med löpning. Helt omöjligt. Kom 100 meter sen tog det slut.
1974 • Lund
#17
15 april 2010 - 19:34
Gilla 
Bra kämpat Ulrika, när du lyckas kommer du tycka att det är värt det! Men som sagt innan ta det lungt bara..
Walker67
1947 • Växjö
#18
16 april 2010 - 00:03
Gilla 
Eftersom jag är både gångare och löpare skall jag ge ett råd; det är lättare att springa efter att man gått än att gå efter att man sprungit.
Mitt förslag är: Försök att springa direkt efter powerwalkingpasset, då kroppen är igång och lagom varm, då är chansen större att du inte kommer in i "chocktillståndet". En annan fördel är att den "broms" som man kan känna i början av löpträningen är borta, det går liksom av sig självt, samma broms känner jag, om jag går gång direkt efter löpträning.

När min son är hemma och hälsar på brukar vi ta en löprunda tillsammans. Han drar upp tempot direkt i början och efter en km "kiftar jag som en källefrö=småländska betyder "kippar efter andan som en källgroda". Men det planar ut och efter några km ytterligare har andningen normaliserats och löpningen går ganska obehindrat. Det var kanske ett dåligt exempel, men jag menar att alla har vi en tröskel var och en på sin nivå. Din tröskel är ganska hög nu, men chansen att komma över den är större om har kroppen igång efter powerwalkingen.
Lycka till !
Ulrika Östman
1970 • SKÖVDE
#19
16 april 2010 - 10:37
Gilla 
Intressant det här med ansträngningsastma Emma, ska faktiskt ta och kolla upp det! Jag har faktiskt åkt skidor på billingen i vinter som någon nämnde tidigare och jag har samma problem där - tomatansikte, det känns som om bröstkorgen ska sprängas och får inte luft och ovanpå detta en träningsvärk från helvetet...då hjälper det inte att snön gnistrar och solen skiner det blir fasen inte njutningsfullt i alla fall, ha ha!

Jag gjorde ett hälsotest för 4 år sedan och jag hade mycket dåliga resultat i lungkapaciteten eller vad det var. Där man skulle blåsa ut i ett rör och liknande, men jag rökte ju så det var väl inte så konstigt så jag tänkte inte mer på det. Värt att kolla upp igen med andra år nu när jag inte rökt på flera år.

När det gäller knäproblemen, eller egentligen bara det ena så har jag alltid haft det - även när jag var extremt underviktig på 50 kg...Det blir en svullen "bulle" på baksidan av knät i knävecket, det kan jag få av att promenera eller cykla också.
I dag är jag ju inte överviktig längre, ligger på 68 kg till 171 cm, men viktuppgången efter rökstoppet var 23 kg därför kallade jag det viktexplosion =))
Av dessa har jag nu gått ner 10 insåg jag när jag vägde mig, och vill väl bara ner några till sen känns det bra. Kolhydrater har jag börjat tillföra när jag tränar, för jag kände själv att jag blev totalt tom på energi annars. Dessutom jäkligt tjurig och grinig och det var ingen höjdare :/

Jag är ju inte den tålmodiga typen och jag vill kunna springa 5 km i juni med mina söner. De löper milen utan problem och det är förbannat pinsamt att bege sig till spåret och säga att - ta 10:an ni så tar jag 2.5:an- och så får dom vänta på morsan i alla fall...Vet inte vart dom har fått löpargenerna ifrån INTE mig i alla fall, måste väl vara pappa då ha ha!

Så som jag kör nu så går jag en runda på ca 5 km, där de första 10 minuterna är brant uppför, därefter springer jag precis så länge det känns skönt, tar inte tid eftersom jag inte har nån klocka :)
sedan går jag igen i snabbt tempo. På 5 km blir det 3-4 springsträckor. Igår kändes det riktigt bra faktiskt och jag ser fram emot nästa runda =)
Anna Söderquist
1968 • Lund
#20
16 april 2010 - 10:46
Gilla 
Det är klart att du kommer att kunna springa fem kilometer!
Jag var i precis samma sits som du, började lite nätt och blev blå i huvet bara efter tvåhundra meter... Men det gäller att härda ut. Du kommer dit om du bara har tålamod. Känn inte att det är "dåligt" att gå lite emellanåt på rundan, det är väl bättre att hämta andan lite och sedan kunna springa en bit till än att låta bli att ge sig ut.
lycka till
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.