16 juni 2025 kl 13:53
Klistrade in ovan och frågade chat gpt ;-) fick nedan svar:
Det din löparvän beskriver är något som många långdistans- och ultralöpare (och även maratonlöpare) kan känna igen sig i efter ett hårt lopp: en initialt snabb återhämtning – följt av en fördröjd, mer långvarig fysisk svacka. Det här är ett klassiskt fall av det man ibland kallar "post-ultra fatigue" eller mer tekniskt: fördröjd neuromuskulär återhämtning.
Vad kan det bero på?
Här är några centrala förklaringar:
1. Centralt nervsystem och neuromuskulär utmattning
Efter ett ultralopp är det inte bara hjärta och lungor som påverkas – nervsystemet och muskulaturen får sig en rejäl smäll, särskilt vid mycket stigning och utförslöpning.
Initial återhämtning (1–2 veckor) kan kännas bra, men den djupare tröttheten kommer senare när man försöker återgå till hård träning.
Den nedsatta förmågan i backar tyder på att det framför allt är muskulär styrka och neuromuskulär kontroll som inte är återställd.
2. Cirkulation och mitokondriell återhämtning
Efter mycket lång belastning blir muskelcellerna skadade och mitokondriefunktionen (dvs. kroppens energifabriker) kan vara sämre under en period.
Det leder till att tröskelfarten känns långsammare – kroppen får inte ut samma kraft per syreenhet.
3. Skev återhämtningskänsla ("false freshness")
Många upplever att de "mår bra" någon vecka efter en ultra och tolkar det som att de är återhämtade – men de ligger egentligen på minus i återhämtning.
Detta leder ofta till att man kör kvalitetspass för tidigt och försätter kroppen i en låggradig, kronisk trötthet.
4. Mental trötthet och undermedveten stress
En ultratävling tär även på det mentala systemet. Om man inte har släppt på återhämtningskraven mentalt kan det finnas en låggradig stress som påverkar återhämtningen.
Varför känns backar värst?
Uppförslöpning kräver stor aktivering av gluteer och hamstrings och hög kraftutveckling per steg.
Om den neuromuskulära återhämtningen inte är klar blir detta extra tydligt i backar – det är där bristen på "stuns" märks mest.
En annan faktor är att syrebehovet ökar snabbt i backar → kroppen hamnar i ett stressläge den inte klarar att hantera.
Vad kan man göra åt det?
Kort sikt:
* Lägg in minst 7–10 dagar utan fartpass.
* Låt kroppen jobba sig ur återhämtningssvackan med lätt distans och alternativ träning.
* Stärk upp backkapaciteten utan stress:
* Promenader i backe eller mycket lugn jogg i kuperad terräng kan ge effekt utan att överlasta.
* Fokus på sömn, kost, och mikronutrienter (järn, D-vitamin etc.).
* Efter ultror är järndepåer ofta påverkade. Ett blodprov kan vara klokt.
* Lätta styrkeövningar för löpspecifik styrka:
* Excentrisk träning för hamstrings och vader, samt step-ups, kan ge effekt.
Lång sikt:
* Bygg in tydliga återhämtningsperioder efter ultror i framtida träningsplanering (gärna 4 veckor periodiserat).
* Efter nästa ultra: se bra form som “lånad form”, inte ett tecken på färdig återhämtning.
Sammanfattning – Teori och råd till din vän
Din vän upplever troligen:
* Fördröjd neuromuskulär återhämtning efter långvarig belastning (ultra).
* Överträning på mikro-nivå: låggradig trötthet som blivit tydlig först efter flera veckor.
* Brist på kraftutveckling i muskulaturen – särskilt i backar – på grund av ofullständig återhämtning.
Råd:
* Ta ett steg tillbaka i 1–2 veckor, prioritera lätt distans och backstyrka utan intensitet.
* Se över järnstatus och andra återhämtningsfaktorer.
* Kom tillbaka med progressiv uppbyggnad – först återställd styrka, sen fart.