Löpning • Övrigt • 13 inlägg • 27777 visningar •

Svullen och viktuppgång av löpträning? Behöver hjälp!

Markus Jan-Ers
1985 • Krylbo
#1
•
16 februari 2010 - 22:08
Gilla
Jag har ett problem varje gång jag börjar att löpträna, jag går alltid upp i vikt och går inte ner det igen efter ett tag heller. Nu undrar jag vad detta kan bero på?
Jag vet med säkerhet att jag inte äter mer än annars, tänker på att dricka mycket och överdriver inte med kolhydrater som binder vätska. Jag är 24 år 159 lång och väger ca 50 kg innan jag börjar löpräna men går alltid upp till 52-53 direkt när jag börjar. Jag älskar att jogga men den ständiga vikt uppgången gör att jag inte vill fortsätta kontinuerligt, känner mig tung och klumpig. Vill ha hjälp och råd ang detta?

MVH Emelie
csaba
1973 • Malmö
#2
•
16 februari 2010 kl 22:52 Redigerad 16 februari 2010 kl 22:56
Gilla
Nu kan jag bara referera till mig själv.
Jag började springa först och främst för att gå ner i vikt, då jag höll upp med träningen i 4-5 år och gick upp i vikt.
Jag fastnade för löpningen (tävlingsmänniska som jag är) och anmälde mig till Stockholm marathon.
Efter 2-3 års konstant löpande (ca. 2000km/år) så gick jag inte ner i vikt och hur mycket jag än tränade så blev jag inte snabbare och skadade mig hela tiden.
Först nu har jag insett att kosten är nästan viktigare i löpning (i alla fall ocm man vill bli lite snabbare), men i mitt fall handlade det om att jag har otroligt stor aptit efter en avslutad pass (och då kanske jag stoppar i mig mer kalorier än jag gör av med)(man gör ju inte av med så mycket som man kanske tror). Dessutom så drack jag mycket sportdryck och kolhydratdryck, i tron på att jag skulle bli lite piggare på löpträningarna efter en hård arbetsdag (vilket jag även har slutat med).

Nu har jag börjat äta fruktansvärt nyttigt (precis som om jag skulle banta vanligt)
och springer mycket.
Så träning och diet gav mig dubbel resultat !

Jag vägde inte så överdrivet mycket (eftersom jag desutom var rätt så muskulös innan, men har fått en regäl kulmage,jag hadde/har komplex för) (är 172cm och vägde 83kg i dec efter operation), nu efter endast en månad gått ner till 73kg och 8cm i midjemått !
Så målet är Under 70kg, så att jag kan påbörja tävlingssäsongen med gott samvete och bli snabbare. (min gamla tävlingsklass i kampsport på -90 talet som var under 65kg kommer jag nog ha svårt med).

Så prova ändra om kosten och kör med lite enklare diet och fortsätt träna så kommer resultatet snabbare än du tror.
(men belöna dig själv inte med godis och kakor efter en tuff träningspass, som jag gjorde. För då är ju träningen "nästan" bortkastat)-

Lycka till !

Edit: dessutom (nu när jag ser din löpardagbok) så krävs det först och främst kontinuitet i träningen. Dvs. minst 2-3 pass/vecka om det ska ge någon resultat och längre distanser.
Markus Jan-Ers
1985 • Krylbo
#3
•
16 februari 2010 kl 23:15
Gilla
Hej Csaba och tack för ditt svar!. Nu är det så att löpar dagboken tillhör min man, (jag lånar hans jogg för att skriva här i forumet) så träningen är hans inte min.

Jag tänker väldigt mycket på kosten, då jag är friskvårdkonsult och är mycket intresserad av träningsresultat som går att få genom bra kost. trorts detta och inget egentligt mer ätande än just efter direkt efter träning så går jag upp i vikt och känner mig tung och klumpig flera dagar efter ett pass.

Några andra förslag vad det kan bero på? tacksam för svar / Emelie
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#4
•
17 februari 2010 kl 08:37
Gilla
Kolla in den här tråden - http://completerunning.com/archives/2007/12/03/gain-weight-from-running-its-possible/

Du är definitivt inte ensam och det är intressant läsning om inte annat.
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#5
•
17 februari 2010 kl 09:09
Gilla
Jag funderar på hur lång tid som hinner förflyta från dess att du börjar träna. Kroppen kan ju reagera olika. Kanske lägger kroppen på sig så mycket reserver den kan när du börjar löpa. Det kan ju ha med att kroppen tar upp mer vatten trots att du tänker på kolhydraterna. Det är ju trots allt en vanlig utveckling när man börjar jogga.

Sedan måste jag ju säga att du inte har några viktproblem. En enkel uträkning ger ett BMI (för 53 kg) på 21 vilket ju är högst normalt. Det är mycket möjligt att detta är din balanserade vikt. Om du då tvingar ner vikten under denna nivå kommer din kropp fungera sämre. Grundtipset från mig är alltså att vara nöjd med dig själv! Jag gick upp 3-4 cm i midjan när jag började träna och har hållit mig där sedan dess. Innan var jag underviktig för min kropp - nu är jag i balans.

För vad är egentligen problemet? Om du har kroppsfett som du vill bli av med kommer löpningen på sikt att omfördela och minska kroppsfettet. Jag skulle nästan säga att vågen är din värsta fiende. Det låter ju som om det är själva vikten som får dig att "känna dig klumpig och tung". Släng ut vågen, fortsätt äta bra, jogga och må väl!
Markus Jan-Ers
1985 • Krylbo
#6
•
17 februari 2010 kl 22:08
Gilla
Tack för alla svar.
jag anser inte mig som överviktig utan det som är det Största problemet är väl att jag just känner mig tung i kroppen plus att jag inte kommer i min garderob efter ett tag. Och så ska det väl inte vara, att jag växer Ur garderoben iställer för att bara bibehålla.

Men jag har läst runt lite och inser att det kan handla om hormoner.Är nybliven mamma och sover dåligt plus att kroppen blir ju stressad av träning och då utsöndras stresshormonet kortisol som tyvärr binder fett kring midjan.

Plus en hel del vätske ansamling troligtvis. Vad menar du, Jan söderkvist om att saltbalansen ändrats, vad blir det för konsekvenser av det?

/E

Henrika
1969 • Duved
#7
•
18 februari 2010 kl 08:53
Gilla
Hej Emelie.
Det du nämner i sista inlägget om att du är nybliven mamma gör att jag tänker på andra saker än de som svarat i den här tråden (kan för övrigt HELT instämma i Fredrik Johanssons inlägg).

Jag vet förstås inte exakt hur ny mamma du är, men det händer ju jättemycket saker i kroppen under och efter graviditet. Jag har två barn, och gick upp ganska lite (ca 10 kilo) under graviditeterna, så jag var nästan nere på ursprunglig vikt efter födseln. Men när jag började amma gick jag upp i vikt och det satt i under hela amningsperioden, trots att jag faktiskt hade tid att röra mig mer än jag gjorde när jag jobbar.

Jag tror det beror på en kombination: kroppens förberedelse för att amma (hormoner) och att man sover sämre på nätterna (mer hormoner) och får ett sug efter energi för att hålla sig pigg - och att man äter mer (för att man har tid att tänka på mat när man går hemma).

När tillvaron så småningom återgår till det normala (nästan), amningen är över och man hinner med sin normala träningsdos (eller nja, en del av den i alla fall) - då försvinner kilona också. Så har det varit för mig i alla fall.

Det är skittrist när kläderna sitter tajt, men du lär komma tillbaka till din vanliga form. Släng ut vågen, rör på dig för att du mår bra av det och köp något snyggt som du trivs i just nu - även om det så småningom förmodligen kommer att bli för stort...
Frida
1986 • Sollentuna
#8
•
18 februari 2010 kl 21:03
Gilla
Om man ökar i löpmängd, ligger i sk. "mängdträning" med hög volym i löpningen men inte så mycket hårda intervallpass, så kan man bli en säl. Det är vedertaget. Man drabbas av sälsyndromet, ett syndrom som successivt släpper när kroppen lär sig att absorbera de nya träningsmängderna.

"Ofta känner man sig sämre än man förtjänar veckan efter en drastisk mängdökning och "sälsyndromet" är ganska vanligt. Definitionen av sälsyndromet= Lätt svullen känsla i kroppen, med en mindre viktuppgång (ödem?), trött, ökad eller minskad aptit och ofta lägre arbetspuls på distanspass. Ingen egentlig överträning utan snarare ett akut svar på den ökade träningsdosen"
Per Lindman
1958 • Tullinge
#9
•
19 februari 2010 kl 08:26
Gilla
Emelie:Jag vet inte hur en kvinnokropp reagerar på löpträning i samaband med nyblivet föräldraskap och jag tycker det är ganska intressant att läsa alla funderingar här på forumet.
Jag är ändå ganska förvånad över det du beskriver och jag undrar om du har en bra grundträning eller om du kör igång mycket hårt.
Om man gör en mycket lugn och försiktig start borde inte följderna bli så pass katastrofala. Blandar man tex jogging med gång i början och sedan långsamt ökar träningsmängden borde kroppen anpassa sig utan större problem.
Du väger inte speciellt mycket, så vikten i sig är inget problem.
Jag började själv löpträna för ca 10 år sedan och vägde då ca 54 kg. Är 170 cm lång. Efter ca 4 månader vägde jag 58 kg och nu när jag kör lågpulsträning med många mil som mål väger jag ca 59 kg.
Om problem fortsätter för dig och du verkligen känner att det inte verkar vara ok, skulle jag nog råda dig att göra en hälsokontroll.
Önskar dig lycka till framöver.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#10
•
19 februari 2010 kl 15:48
Gilla
Sälsyndromet var intressant ! Det låter som ett skämt men jag känner igen det! Just att man när man tränat på ordentligt svullnar upp en period, men att det har en förmåga att gå tillbaka.
Frida
1986 • Sollentuna
#11
•
19 februari 2010 kl 18:51
Gilla
Jag har skrivit om sälsyndromet tidigare på jogg.se. Som sagt, sälsyndromet är inte något skämt;

"Att det heter så är inte på skoj, det är min eminenta coach (också humanfysiolog, med bakgrund inom molekylärbiolog med inriktning mot fysiologi) som har namngett en klump av fysiologiska symptom som kan uppkomma vid mängd- och längdökning i träningsmängd vid främst långdistanslöpning. Inget konstigt alls. FORTSÄTT äta, FORTSÄTT träna, så kommer du i balans så småningom. Inte ett dugg farligt. Men om du fortsätter träna hårt men börjar skära ner på energiintaget så kan det bli farligt. Rekommenderas inteW
Markus Jan-Ers
1985 • Krylbo
#12
•
19 februari 2010 kl 21:29
Gilla
Tack snälla för alla svar och tips.

Jag kör inte igång på någotvis häftigt, utan jag kunnat har fortsatt jogga hela gravideteten plus styrketräning. Efter förlossningen massor av barnvagnspromenader och styrka innan jag nu åter igen börjat jogga. Tempot är i 5.30-40 och längden mellan 5-10 km. Har även gjort några intervaller på 30/60-90.

Frida: Så du menar att om jag bara fortsätter kontinuerligt så kommer detta att stabilisera sig? Hur lång tid tar det innan det släpper och kroppen inte känns just som en SÄL varje morgon?
Känns inte så inspirerade att fortsätta och bara försöka "må gott" som vissa tipsar om, när min kropp verkar svara Negativt, på något som jag upplever som Härligt och Positivt?



Nina Vollhaase
1979 • Landvetter
#13
•
18 augusti 2010 kl 21:24
Gilla
Jag vet att det var jättelänge sedan denna tråden användes, men vad glad jag blev att jag hittade den. Fått så mkt kloka svar på alla mina frågor jag bollat med mig själv. Tack =)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.