Vätternrundan - Motala

Påhittet från i påskas, att köra Vätternrundan, gick vägen. En otroligt tuff runda för min del – men det blev en tid jag känner mig väldigt nöjd med. Detta särskilt med tanke på att jag fick dra bra många mil själv, folk som la sig i rygg på mig ville inte gå upp och dra. Känslan var att det var få klungor i rörelse i mitt tempo den tiden jag cyklade. 13 timmar var målsättningen före loppet. 11.59 blev tiden.

En sammanfattning av rundan:
Åkte till Motala på fredagseftermiddagen och hämtade nummerlappen. Fantastisk stad en fin sommarkväll. Vilken folkfest! Litet minus för tjuriga gubbar som tror att åldern betyder allt och restauranger som inte kan planera sina inköp så att maten räcker.

Jag sov en timme och startade 01.20, vilket så småningom innebar att det skulle bli en timmes sömn på 37 vakna timmar. Bara en sådan sak kändes orealistisk för mig egentligen.

Ännu häftigare att på den tiden dessutom klara att cykla 30 mil.

Efter starten rullade det på i bra tempo förbi Vadstena och vidare söderut. Kände mig förhållandevis pigg med tanke på den lilla sömnen som blev. Stannade i alla depåer utom i de två sista, men hade istället en egen depå mellan de två sista. Köttbullar och mos i Jönköping och lasagne i Hjo. Gjorde sällskap med en kille, Rasmus, hela vägen från start till mål. Mycket trevlig och det gjorde hela rundan lättare att ha någon att prata med. Jag hade dock mer kraft kvar och fick dra ett väldigt tungt lass sista halvan av rundan. Efter stoppet i Hjo väcktes hoppet om att klara rundan under 12 timmar. Väl i Karlsborg blev hoppet ännu större och i Boviken började jag räkna på riktigt vilka snittider som krävdes. Sista två milen höll vi över 30 km/h i rulltempo. Snittet i tidtagningen blev dock 25km/h med anledning av ett räksmörgås-stopp mellan Hammarsundet och Medevi.

Kom i mål som ett vrak efter att ha varit svimfärdig den sista kilometern, beroende på kraftsamlingen för att klara 12h-gränsen. Tid 11.59.

Bäst: Tiden. Och studenterna som däckat i rondellen i Jönköping. Epic!

Sämst: Bristen på klungkompisar. Att få dra så mycket själv och i stort sett aldrig få ligga bakom någon.

Lärdom: Om det skulle bli aktuellt att cykla igen blir det inte med start vid 01-tiden. Och definitivt inte utan att ha någon med mig att cykla med.