3 marathons in 3 days - Cairns

Det var som tusan, jag klarade 3 marathonsin3days. Eller om man så vill, 4 marathon på en vecka då jag hade guld kustens mara i söndags.

Upp vid 3:30 för att checka ut från rummet och ta bussen upp till start. Det var en samling rejält slitna löpare som åkte upp. Väl uppe så anslöt många löpare som bara skulle springa Cairns marathon, dagens mara. Detta sista lopp var på papperet det enklaste då det dels bara var ca 1300 meter höjdskillnad upp och dels gick mestadels på grusväg och bitumen väg. Vi kommer iväg och det känns förvånansvärt bra i benen. Faktiskt inga känningar alls. Fötter är däremot rätt mycket mos. Allt detta vatten och sand har satt sina spår. Ett par rejäla vattenblåsor under stortårna känns lite i början men det försvinner rätt snart när kroppen vant sig vid smärtan. Lufsar på i en rätt skön takt runt 5:30 till 6 då det är lätt uppåt en lång bit. Som vanligt ett antal vattendrag att korsa och nu med rätt mycket vatten i dem. Underbart att svalka sig där. Ett väldigt utdraget startfält. Blir ensam väldigt fort och hittar ingen att springa med. De snabba är väldigt snabba och de långsamma rätt rejält långsamma. Vackra skogar att springa genom och upp på ett berg med en rejäl dam på toppen. Så många djur och djurläten. Känns väldigt magiskt att springa genom skogarna och det ger en skön känsla. Mestadels djungel. De har ett fikonträd som är enormt. Vi gör en avstickar ut på en trädbygga runt detta träd och lite genom djungeln, ca 300 meter. Även om det är rätt många höjdmeter stigning även idag så är det inte lika brant uppåt som de andra dagarna, mer utdraget. Rätt gott om orm som solar sig på vägarna. Australien har visst flest antal dödliga djur av alla länder men här är det helt ofarliga slöa ormar som det bara är att springa förbi och titta på. I race kitet är det obligatoriskt med ormförband men det är inget som någon har behövt använda. Gillar skyltarna där som är som våra älgskyltar fast med mer för mig udda djur. Det finns en hel massa olika sorters kängrur och min favorit är trädkängrun. Hade ingen anom om att det faktiskt finns kängrur som lever uppe i trädkronorna. Man lär sig mycket när man springer. Uppe vid högsta punkten, vattendammen, så har de en vätskestation med allt man kan tänkas vilja ha, chips, apelsinklyftor,cola, sportdryck, geleormar etc. Riktigt skön kick för en rätt trött kropp efter stigningen. Efter detta är det mestadels nedför och då menar jag verkligen nedför. Första kilometrarna går inte ens att springa, slår sönder knäna totalt. Får ta en mycket lätt jogg. Efter det är det uppför igen i olika omgångar och slutligen är det dags för nerför från ca 31 km till mål. Denna nerför går på en serpentinväg tillika övningsbana för tävlingscyklister. Det är brant men inte värre än att det går att jogga nerför det. Jag är rätt tung så det känns rejält i knäna. Märker även att jag håller rätt dålig fart då min 63 åriga Kinesiska vän för första gången springer om mig på vägen ner. Jag tar honom lätt uppför men han slår mig rejält nerför. Han är lätt och har inga problem att springa fort nerför. Hur som helst, Slog honom i total tid ändå då alla tre dagarnas tid räknas samman. har fyllt på med mycket vatten i camel backen och det går åt på vägen ner då solen gassar på rejält. Var över 28 grader idag så har svettats rejält. Fina vyer över Cairns på vägen ner och man glider in i något slags töcken och bara ramlar på nerför. Väl nere för berget är det bara ett par km planmark för att komma till parken och målet. Massor av folk och applåder, medaljer och ett berg av snabb energi att välja och vraka från. Familjen hade nu kommit hit så barnen och frugan var där, riktigt skönt. Av med camelbacken och ett par meters promenad ner till ett vattendrag för en sista rejäl avkylning. Sååå skönt. Jag är i mål, mår riktigt bra och har ett rejält leende av alla uplevelser under dessa dagar. Lär inte springa en meter under de närmaste dagarna då fötterna måste få läka ut. På fredag har vi hyrt en campervan och börjar en två veckors resa ner från cairns till Sydney med massor av campingstopp vägen för barnen med bad och lek och mycket natur/djur. Just nu känn livet bara för skönt! Har bara ågren för at jag efter detta måste återvända till betongghettot shanghai som jag aldrig kommer lära mig upskatta. Tur för mig att jag troligen drar till Tokyo nästan direkt. Där kan man springa och springa i naturen. Är nu rejält biten av traillöpning och kommer mycket troligt leta upp ett 100km lopp att springa med. Sunrise to sunset i Mongoliet låter inte helt dumt. en helt ny värld har öppnats och nya kickar måste till. Skulle väldigt gärna åka tillbaka till detta lopp igen men kostnaderna gör nog att jag får skippa det. Frugan ser inte på detta med löpning riktigt på samma sätt som jag:-)

Och så det där med garmin... Efter Guld kusten så höjde Garmin mitt VO2Max till 54. Efter första maran så sänktes det till 52 och nu efter sista är det nere på 50. verkar inte direkt ta någon hänsyn till förutsättningarna under loppen direkt.

Höjdökning: 1244
Höjdminskning:1643
Medelkadens 150 steg / minut, Max 219