Soteleden Terrängmarathon halvmara - Bovallstrand

Vilken dag det blev! Jag tog hem förstaplatsen, Naoko kom femma, vädret va lite för bra för löpning och mamma, hennes man och mormor va där och hejade.
Gick betydligt bättre än förväntat, allra främst pga hälsenan. Men den höll hela vägen utan problem/känningar idag. Ett väldigt skönt kvitto inför Göteborgsvarvet. Dessutom hade jag en konstig känsla i kroppen i morse, antagligen för maten igår, åt lite för mycket på Berits avtackning... Man lär sig av misstagen...

Vi kom upp till Bovallstrand ganska tidigt och hann säga hej till Anders innan han stack iväg på 44 tuffa km. Tog det ganska lugnt och mamma hann kika in innan vi skulle värma upp. Någon tyckte att man inte behöver värma upp när det är varmt, det tycker jag lät vettigt ;)
När starten gick så va det ganska mycket uppför direkt, ca 2.5km, men kändes som ett lagom öppningstempo. Svante höll täten stora delar av loppet. Skönt! Idag slapp jag hamna i något ingenmansland och kunde springa bakom folk länge.
Lite trött på en kille som envisades med att springa om mig (låg 3a, ca 5st totalt på led) men så fort han sprang om så saktade han ner igen. Sprang säkert om honom 5 gånger första 2km... Trodde ett tag att Svante eller Henrik mutat honom!
Loppet flöt på i bra fart och klungan på 5 höll ihop. Vid första vätskan, 8km, hamnade jag först pga eget vatten. Tog väl bara 100m så sprang jag fel. Men blev ett smidigt sätt att släppa förbi Svante (och alla andra, hamnade 5a). Tog en gel och försökte slappna av. Vid 10km så stannade plötsligt killen som någon hade mutat och gjorde något med ryggsäcken och sen såg vi inte honom mer? Konstigt...
Efter ytterligare någon km så behövde Svante stanna och knyta skon, vet inte exakt hur mycket tid han förlorade för såg honom inte efter det (riktigt starkt att komma upp på en andraplats igen!). Låg 3a mestadels av loppet men runt 12km någonstans började jag känna att killen framför sprang långsammare uppför och inte heller lika snabbt efteråt och va lite rädd att Henriks lucka skulle växa, han hade redan ett tiotal metrar. Sprang om killen vid starten av uppförsbacken runt 13km och vet inte vad som hände men kändes som att han tappade ganska snabbt där.
Va hela tiden lite rädd att Svante skulle komma ångandes igen eftersom Ove hade varnat om honom (han kom ju tillslut och tog andraplatsen som sagt, tur jag slapp att se honom bara).
Blev ett bra men kontrollerat tempo med Henrik men när vi kom ut på grusvägen innan andra stationen så blev det en liten backe, utan att trycka på allt för hårt så skapades en liten lucka. När väl vätskan kom så stannade jag återigen inte eftersom jag hade lite kvar, tjänade ganska många metrar på det. Visste dock att det skulle komma en rejäl stigning, antagligen den jobbigaste, vid 15km. Nu hamnade jag ju i ingenmansland (på ett bra sätt) så fick börja hitta skyltarna själv. Lite långsammare tempo och tog det rejält lugnt uppför den tuffa backen. Tänkte att kommer Henrik ikapp så har jag åtminstone tagit det lugnare att kan trycka på sen. Men efter backen va det sololöpning in i mål, härlig känsla!
Hann att tänka att det finns 3 saker som kan hindra mig nu:
1. Springa fel
2. Ramla och skada sig
3. Kramp
Ungefär en minut efter att jag tänkt det så springer jag lite fel pga en teknisk nerförsbacke, hoppar tillbaka till rätt led och ramlar (faktiskt enda vurpan idag!) och krampen jag börjat känns i vaderna blev värre... Ibland får man till det rejält!

Fantastisk att få gå i mål och inte känna sig totalt slut. Sprang lite lugnare i slutet för att hålla krampen borta och ifall Svante/Henrik skulle komma så hade jag kunnat trycka på lite till. Perfekt dag för supportergruppen och ett fantastiskt välorganiserat lopp av IK Granit!
Vann ett valfritt par skor av Icebug vilket är perfekt eftersom jag springer i zeal :)

Hälsenan har känts bra hela kvällen så nu hoppas jag att jag äntligen kan börja springa igen och lämna den hemska crosstrainern. Så får vi se hur mycket som hinns med innan Varvet om två veckor!