1978 • Handen

Utö Swimrun - Haninge

Löpning - Tävling
Tävlingsdebut för året. Och vilken premiär!

Racerapporten blir lite ostrukturerad med en längre beskrivning av inledning/början och i slutet. Själva mittendelen av racet skriver jag kortare om.

Lite bakgrund:
Före start så hade jag och Andreas (teamkompis) klurat lite på möjlig slutplacering. Top 20 trodde vi var fullt rimligt. Och om allt klaffade så möjligen runt 15:e plats.

Men det kändes lite svajigt för min del. Löpträningen under senhöst och vintern har varit usel. Skador. Först baksida lår efter Lidingöloppet. Sedan hälsenan då baksidan blivit ok. Först sista månaden (april/maj) har jag börjat komma igång igen.
Andreas har däremot varit stabiliteten själv och kört på riktigt fint. Att han skulle komma till loppet som den betydligt starkare löparen var självklart. Men inom swimrun får man ha lina mellan sig och vi hoppades att det skulle jämna ut skillnaden något. Alltså, Andreas skulle få dra mig då jag kroknade.

Fast bara några dagar före starten så bestämde vi oss för att skippa linan. Min löpform hade förbättrats såpass mkt att vår skillnad i kapacitet inte längre var astronomisk samt att det kändes som om linan sinkade oss i simningen. Vi har nämligen ungefär samma fart i vattnet så "draghjälp" där är för oss inte ett självklart alternativ. Det går att drafta ändå.

Lite "gambling" alltså då vi lämnade kvar linan hemma. Vi var ju vana att tävla med lina. (hela säsongen 2016 körde vi med den)

Tävlingen då?
Med erfarenhet har vi lärt oss att ställa oss långt fram i starfållan. Om man har en löpkapacitet som matchar de 10-20 starkaste lagen så ska man vara där framme. Punkt slut.

Efter startskottet så körde vi på ganska hårt. Runt 4:00-fart de första 2,5km och sedan blev det simning nummer 1. Jag tror vi vadade ner i vattnet som 11:e lag. Då visste vi inte det. Känslan var att vi låg längre bak. Löpning är vår trygghet men nu skulle det simmas. Och här var vi osäkra. Vi har känt oss "tröga" i vattnet tidigare. Och kanske just pga linan? Och nu skulle vi prova utan. Hur skulle det gå? Skulle vi tappa bort varandra bland alla simmare runtom?

Vår oro visade sig vara obefogad! Simningen gick riktigt bra. En positiv injektion nästan direkt var att vi simmade förbi bästa damlaget som klev i strax före. Och de visste vi var helt ok i vattnet.
Känslan under de två första simsträckorna var att vi höll positionen förutom några "torpeder" som forsade förbi. Bl.a. kompisarna Micke och Henrik :-)

Banan var lagd på det sättet att det var stor variation längden på simsträckor och löpsträckor. Likaså växlade terrängen samt vattnet karaktär mycket. Skogsstig, simning i lugnt vatten, grusväg, simning i vågor, löpning på berghällar, simning i iskallt vatten, löpning på grusväg, simning i mellanstora vågor och varmare vatten osv osv.

Då man simmar är det svårt att hålla koll på lagen runtom så var någonstans i fältet vi befann oss hade vi ingen aning om på första tredjedelen/halvan halvan av loppet. Kanske var vi top 20? Eller bättre? Eller sämre?
Men oj vad överraskade vi blev då vi äntligen fick en placering från en supporter längs banan. Samt en funktionär strax efter.
Vi låg 7:a! Helt otroligt.

Nu öppnade vi lite för hårt och någonstans i mitten av loppet på en oändligt lång grusvägsetapp så sjönk farten. Två lag passerade och det kändes inte så roligt då. Löpning ska ju vara vår styrka. Vi var båda ganska slitna här.
Någonstans där så ställde vi in oss mentalt på att åtminstone hålla top 10 placering in i mål. Efter den oändliga grusvägen (ca 7km i stekande solsken med våtdräkter på) så blev det en befrielse att få simma igen!
Och simfarten hade ju visat sig vara helt ok så särskilt bekymrade över simsträckor var vi inte längre. (till skillnad från säsongen 2016 där simningen absolut var svagare).
Andreas fick upp en bra speed sista 5km på tävlingen och jag fick kriga för att haka på. Vid några tillfällen bad jag honom bromsa lite då krampkänningar började göra sig påminda. De avslutande 2km på loppet är flera kortare löp- och simsträckor där farten i växlingar får stor betydelse. Det gynnade oss då vi är ganska snabba i övergångarna samt att vi nu var ännu snabbare då linan inte var med och krånglade/trasslade.
Det blev ändå nervöst då ett lag bakom sakta kom närmare. De verkade riktigt starka och efter varje simning sneglade vi båda bakåt med oro.

Vi höll tack lov undan för laget bakom och kunde springa in som 9:e lag totalt (8:a i herrklass). Ca 230 lag startade.
Vi är mer än nöjda och det känns lite som en överprestation nu efteråt. Faktum är att platsen hade räckt till en startplats för laget i den stora ÖtillÖ (VM i swimrun), men Andreas hade redan plats där så gick platsen till bakomvarande lag.
Jag ställer in mig år 2018 för det drömracet!

De yttre förhållandena var nog optimala med strålande väder och en fantastiskt naturupplevelse. Kanske lite varmt på de långa löpsträckorna och lite för kallt på någon simsträcka men det var överlevnadsbart.

Inramningen, atmosfären och arrangemanget var toppen! Tack ÖtillÖ-organisationen! Och tack till Andreas, min starka teamkompis för dagen!

1:13 in i filmlänken syns vi vid en uppgång i vattnet. Lag 97 :-)

28 maj 2017 - 21:03

39   km
Distans
4:48:49
Tid
7:24   min/km
Snitt

Resultat på sajten

  Namn Tid Snitt
2. Patrik Magnerius 4:26:00 7:03 m/km
3. Ulf Johansson 4:36:00 7:19 m/km
4. Mance Ryder 4:48:49 7:24 m/km
Till Löparkalkylatorn

Kommentarer

Jerry Nordgren - 29 maj 22:52
Grymt bra racerapport och placering!
Daniel Becker - 5 juni 16:20
Grymt! Tack för kaffet! Får vi på world of swimrun översätta den och publicera den på vår site? : www.worldofswimrun.com
Mance Ryder - 5 juni 16:47
Ja, absolut :-)