Morgondistans.

Tidig läggning igår efter lång resdag = tidigt uppvak för pappa. Gav upp och kollade på klockan 4:02, så hade ändå inte bråttom ut. Kolsvart ungefär till dess att jag kände mig nöjd, då började en rosa himmel skymtas i horisonten. Vill egentligen springa upp längs stigningarna, men i bäckmörkret vågar jag knappt och frun tillåter det än mindre. Höll mig istället på den åtminstone delvis upplysta huvudgatan, som också erbjöd ok trottoarer om man var beredd att korsa bilvägen relativt ofta. Hotellpersonal gick på sina morgonskift när jag drog iväg och tittade på mig med vad som kändes som en förundrad blick. Fint möte med två sopgubbar som utövar en mycket underskattad konstform. Hur de står på var sin sida i bak på lastbilen, hejar glatt på en joggande dåre och hoppar av i farten och tömmer soporna. En teknik och ett samarbete lika väloljat som CCCP i fornstora dagar. All respekt! Vi följdes mer eller mindre åt i sju km, innan trottoaren tog slut och jag vände tillbaka "hem". Hälsade också på många skandinaver, eventuellt väl glada i hatten, hemvinglandes från efterfesterna med i mitt tycka osnälla klackskor för deras stackars fötter. Men så har jag själv också blivit en komfortälskande gubbe med åren. Jag gjorde en liknande resa för 14 år sedan, ett annat liv nu. :-) Unnade vaderna tio minuter stretch, kladdar ihop denna lilla berättelse och väntar gladeligen på att övriga fortfarande djupt snarkande familjemedlemmar ska vakna till en ny dag. En vacker dag mitt i livet.