Tankesummering

Året 2022. Antagligen ett utav mitt sämsta år någonsin. Inte alls varit nöjd med träningen, hälsan eller psyket. Att bli tvåbarnspappa tog styggt på mig, inte bara på energin men mycket på samvetet. Att finnas där och vara med, det har inte alls varit enkelt att få ihop med jobb och försök till träning.
Träningen fick begränsas och då dippade psyket med att man inte hänger med alla andra och man själv blir bara långsammare. Målen och engagemanget tonades ut mer och mer och träningen blev näst intill helt borta, med det kom ett sämre välmående, deppigare och trött Adam. Att försöka komma igång med någon träning var näst intill omöjligt. Men så kom hösten, och jag bestämde mig för att försöka göra något åt situationen för att inte behöva åka snöskoter under La Diagonelan. Träningstimmarna började rassla in och jag kände att träningsglädjen började komma tillbaka, men antagligen gick allt för fort. Snart började ryggen att krångla, när den var läkt då blev man förkyld, och när förkylningen var borta då kom nästa sjukdom och så fortsatte det till slutet av året med några goda försök till träning mellan sjuktillfällena.

Men det finns inget ont, som inte har något gott med sig finns det ett ordspråk som lyder. Med det stänger jag året 2022 och ser på alla misstag jag ska undvika, 2023 kan ju inte bli mycket sämre. Med lägre inställda veckomål hinner jag förhoppningsvis få ihop livs pusslet med träningen vilket förhoppningsvis resulterar i en godare hälsa, nöjdare Adam och ett bra samvete för tid med familjen som i slutändan är det enda som verkligen betyder något. :D