Vilodag

Mitt sätt att lösa det på är att anmäla mig till en himla massa lopp så är man så illa tvungen att träna för att kunna genomföra dem😂

Mathias: Been there, done that. Hade jag haft ekonomi för det så hade jag nog också fyllt kalendern med lopp och roliga utmaningar. Som när jag sprang orientering. Jag var anmäld till tävlingar varenda helg och flängde och for över halva Sverige och ibland utlandsevents och träningsläger med klubben. Ett dilemma nu när jag inte förvärvsarbetar. Har inte ekonomi för den livsstilen, samtidigt som jag f.n. hellre prioriterar mycket frihet och fritid före en fast inkomst och en heltidstjänst.

John: Tyvärr njuter jag inte av vilodagarna. De ger mig mest dåligt samvete.

Addendum: Jag kan möjligen njuta av vilodagar som är planerade, men oplanerade är svårt. De känns mest som ett misslyckande.

Jag tror man behöver lära sig att inte ställa så stor press på sig själv. Det är inte ett misslyckande att ta en extra vilodag ibland. Det är när det blir flera på varandra och det bara fortsätter man kanske behöver se över det hela. Många gånger är det ju bara en signal från kroppen att den behöver mer tid att återhämta sig. Jag har helt klart dagar då jag inte har motivationen att träna men det visar sig oftast att det bara varit kroppen som velat återhämta sig lite mer så nästa pass/lopp går så mycket bättre eller det känns så mycket bättre. Det skall vara kul att träna!

Tack för att du delar med dig Mathias! Jag ska suga lite på det du skriver. Pressen och kraven på mig själv har säkert en stor del att göra med att jag känner det som ett misslyckande coh därmed tappar motivationen, kanske för längre tid än vad som är rimligt ibland. Jag kan ofta notera att det är stor skillnad på vad jag känner och vad jag rent förnuftsmässigt resonerar mig fram till. Jag kan rent förnuftsmässigt tänka att det nog är bra att ut och röra på mig lite och att jag nog skulle orka om jag väl kom mig för, trots att det känns som att jag inte har lust eller ork.