På egna ben

200 m på egen hand för första gången sedan op.

23/1. Operation av hemifacialisspasm. Borra i huvudet, sära på nerv och blodkärl, lägga ned teflon (ja, du läste rätt), avsluta.

26/1 Utskriven från sjukhuset.

29/1 Kommer in direkt på akuten, blir undersökt och får en brits. 6 h och 2 röntgenundersökningar senare är diagnosen klar: propp i hjärnan. 26 h efter att jag kommit in flyttas jag äntligen vidare.

3/2 Utskriven igen. 4 kg tunnare än innan op och marginellt snabbare än en sengångare, men jag går för egen maskin utan stöd.

Tuffa ffa nätter under denna andra inläggning med sömn de första dygnen i 1 ½ h-intervaller och en smärta som gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar i huvudet. Med hjälp av 2 nya mediciner lyckas läkarna så småningom vända utvecklingen åt rätt håll.

6/2 Jag låser dörren. Tar mig de 3 trapporna ned till porten. Dubbelkollar att mobilen ligger i ytterfickan ifall allt skiter sig. Andas och börjar gå. Vänder efter 100 m och går tillbaka. Öppnar porten och går 3 trappor upp.

I’ll be back.