Stockholm marathon

Äntligen dags för årets utmaning!! Tokfokuserad och laddad drog jag iväg tillsammans med Pernilla och Jerry för att om möjligt klara sub 4. Lite trångt i början men otroligt nog lyckades vi hålla ihop hela tiden. Höll god och jämn fart hela tiden och det kändes bara helt underbart! Kände mer och mer att vi nog skulle kunna fixa närmare 4tim, att hålla ett snitttempo på 5.40 var inga som helst problem tack vare Jerry som höll koll på varje km och Pernilla som jag småpratade med och fick draghjälp av hela tiden. Vilket team! Lagom till halvmarapasseringen hade jag börjat känna av kramp i fötterna men fokuserade på ett avslappnad löpsteg för att hålla den borta och inte tänka för mycket på att det var just där jag fick problem förra året. Precis innan vi svängde ut på gärdet började det krampa i ena låret och jag fick tyvärr tvärnita för att öht få bort det gnm stretch. Arg och besviken fick jag släppa Pernilla och Jerry där. Efter många funderingar hit och dit om jag skulle bryta, jag hade ju halva loppet kvar, bestämde jag mig för att fullfölja men utan tidsmål. Sagt och gjort, krampen kom och gick, nu var den plötsligt överallt, baksida lår, under fötterna, vaderna så det jag gjorde var att springa på så gott det gick och stanna och stretcha när jag kände krampen komma. Längs banan stod folk jag kände, underbara Linnéaklacken lyfte en på södermälarstrand och för ett ögonblick glömde jag bort mina bekymmer och flög fram för att sedan få "äta upp" det big time! Det var helt enkelt inte möjligt att dra på för då krampade det direkt. Nåväl, bortåt Norrmälarstrand insåg jag att jag ändå skulle göra en ok tid och fortsatte mot mål. Sprang in på den för mig, bästa tiden på den här banan och rätt nöjd med min insats trots kramp tog jag mig till ÖIP där familj och vänner väntade. Nästa år är jag påt igen, UTAN kramp och i bästa sällskap av Pernilla! Häpp!!!!!!!!!!!!!!!