Katastrof!

Jag har under flera dagar haft djup löparångest och har inte lyckats tagit mig ut trots stort behov. När jag nu tvingade mig själv hoppades jag att känslan skulle återkomma men - tyvärr - blev det lika dåligt som jag hade befarat. Fruktansvärt dålig känsla, ont överallt, lågt tempo och hög puls och jag måste dessutom erkänna det mest pinsamma som finns - jag gick under ca 300 m - fattades bara stavar:(
Vid flera tillfällen var jag säker på att det var min "löparkarriär" var över för gott....

Nåväl, efter ca 7 km tog jag mig i kragen, knöt nävarna i byxfickorna, bemästrade smärtan och lyckades faktiskt avsluta på ett värdigt sätt och nu finns chansen att jag kommer att våga springa igen - hoppas!