Stockholm Marathon - Stockholm

Trots vädret var mitt första marathon och Stockholm Marathon en positiv upplevelse. Mest p g a att jag var helt säker på att skadorna som recuderat min träning till mest cykel och styrkeövningar den senaste månaden skulle göra det otroligt jobbigt att springa 42 km. Men - så blev det inte. Sprang och väntade på väggen och betongbenen som först infann sig (måttligt) efter att jag sprungit nerför Västerbron på andra varvet, ca 33 km, men redan där hade jag ju passerat mitt "längrekord" så både den känslan och känslan av att vara pigg när andra slet ont runt omkring en gjorde att jag bara fortsatte i samma tempo trots att låren klagade lite. Det ska säkert göra lite ont att springa ett marathon var min tanke. Redan från början hade jag bestämt mig för att ta det lungt och ta mig runt om inte höften skulle sätta stopp. Jag hade inte ens klocka, men har tittat på tiderna nu i efterhand och jag har i princip hållit samma tempo genom hela loppet, sista kilometrarna var t o m lite snabbare :-) Nu vet jag hur lång en mara är, nu vet jag hur det känns så till nästa gång får det bli något litet tidsmål tror jag.

Direkt efter målgång bytte jag om för att ta tag i mitt andra projekt för dagen, förutom marathon, att göra reklam för Runners For Sale och att ta emot RFS löpare i mål. Snabbt ombyte till varma kläder och så börja "jobba". För RFS del så kändes dock vädret riktigt surt. Vi hade massor av godis och flygblad att dela ut men folk var så genomfrusna att de knappt kunde ta emot någonting, än mindre ta tills sig information om att springa ännu mer :-( Jag insåg också när jag stod där hur oförskämt pigg jag ändå var i jämförelse med många andra som knappt kunde ta sig upp för trapporna utifrån stadion. 18:40 kastade vi in handduken även för RFS, packade ihop och åkte hem efter en lång dag i regnet.