Ramboforcering på Dromhals

Ja, vad ska man säga? Taggbuskar, ogenomträngliga snår, spindelväv, flugor, kärr, huggormar och stenrösen, stenrösen, stenrösen. Å så då upp och ner, ner och upp och en konstant kraftig sidolutning. Tufft så det förslog och det gick egentligen bara att springa "normalt" under två sträckor på 40-50 meter där det var lite plana stenhällar, annars var det mest någon blandning mellan klättring, hoppande och slyröjning. Varken tempo eller sträcka stämmer särskilt bra iom att det var mycket två steg framåt, ett steg bakåt. Försökte mig på lite styrketräning på klipporna efteråt men flugsvärmen man attraherade gjorde att det liksom inte var värt besväret.